Anithas blogg

Mindre aktiv. Så stod det på webläsarfliken när jag skulle logga in på bloggen idag. Det är en klar överdrift. Är i högsta grad aktiv. Dock inte med bloggandet för närvarande. 

Jag har länge försökt att värja mig. Men till slut åkte jag dit i alla fall. Och precis som jag befarat blev jag tämligen fångad. Det är nog att likna vid någon form av drog. Det hände i slutet av förra veckan då jag befann mig på tjänsteresa tillsammans med några kollegor. Vi åkte tåg. Tre av mina kollegor började ungefär samtidigt och plötsligt satt de där, mitt emot varandra, helt tysta. Djupt försjunkna och med pannan i djupa veck. Suckande och stönande. Och smekande sina mobiltelefoner. Vad de gjorde? De spelade Wordfeud. Med varandra!

Plötsligt kände jag att nu fanns nog ingen återvändo. Jag måste på det jag också. Att registrera sig var inget stort problem, men att välja ett användarnamn som inte redan var taget tog väl sådär 10 minuter. Men på den vägen är det. Och nu är jag alltså fast. I alla fall för tillfället. Har dock lovat mig själv att inte wordfeuda till vardags och självfallet inte på arbetstid! Om det är någon därute som känner för att slå mig i en match (det är ännu inte så svårt eftersom jag är helt grön) så heter jag samma som fastighetsbolaget. Med gemener. Nej, nu har jag lite bokstäver att lägga. Ciao!

2011 går mot sitt slut och i väntan på firandet av nyårsafton infann sig en lämplig stund att summera och reflektera över året som har gått.

I januari genomgick det Fribergska huset en viss uppsnyggning. Övervåningen tapetserades med hjälp av händige Håkan och i slutet av månaden kompletterades uppvärmningssystemet (direktverkande el + två kakelugnar) med en luftvärmepump. Nu i december månad har vi trots den hittills extremt varma vintern kunnat konstatera att den kommer att ha betalt sig inom loppet av ett par tre år. Januari var också den månad då yours truly befanns vara försedd med ett alldeles för högt blodtryck. Något jag framgångsrikt har bekämpad under året. Inte minst med hjälp av investeringen som nu permanent bor i gästrummet, ett löpband. Egentligen heter det promenadband, men eftersom jag har en i det sammanhanget hyfsat låg vikt orkar anordningen bära mig för en och annan löptur. Det har blivit rätt många nu och jag är ruggigt nöjd med mig själv. Ända sedan tidigt i våras har jag dessutom inlett dagen med powerwalk utomhus tillsammans med mina stavar. Faktiskt ända till slutet av november!

Våren och sommaren passerade och innehöll för min del också en premiär. Ett premiärbesök på Kungliga Operan, minsann. Det var en upplevelse som gav mersmak och upprepades i november med ett nytt besök därstädes. Jag gillar det skarpt!

Semestern tillbringades till stor del i hyrt hus på Gotland, i Visby närmare bestämt. Även detta var en premiär eftersom jag faktiskt aldrig tidigare besökt ön. Åker mer än gärna tillbaka.

Under sommaren var vi vid ett par tillfällen på trevliga uthomhusevenemang. En gång på Holmberget i Torshälla och två gånger vid Rademachersmedjorna. Där har vi aldrig varit på konsert tidigare, men gör gärna om. Och bekvämt avstånd är det också minsann, max 150 m!

I september var jag på en intressant konferens och fick förmånen att inkvarteras i en fantastisk svit. Alldeles ensam i två rum och bad! Heller aldrig upplev tidigare. 

I slutet av oktober och en bit in i november genomgick det Fribergska huset fönsterrenovering, vilket medförde att vi under drygt två veckor inte kunde se ut. Det avlöpte väl och visade sig vara ett mycket lyckat projekt. Fönstren är såå fina nu!

I november genomförde MiML och jag en resa till den tyska huvudstaden, vilken ingen av oss besökt tidigare. Det var mycket intressant och mycket trevligt. Och vädret var på topp! I slutet av samma månad infann sig advent och efter den genomförda fönsterrenoveringen kändes det helt rätt att avsluta den nödvändiga fönsterputsningen med att lägga fönstervadd mellan inner- och ytterrutorna. Nybörjare som jag var fick jag göra ett litet omtag efter de första trevande försöken. Hittade som tur var en bra instruktionsvideo på Youtube så nu ligger där finfina rullar.

En familjehändelse i slutet av november lade sig för en tid som ett mörkt moln över tillvaron, men den ska jag inte gå in på här. Alltför privat, men kan sammanfattas som att det finns alltid en sol bakom molnen! Och om vi är många som tar i och blåser av bara fan så kan vi skingra molnen!

Julen, som nyligen passerat, avlöpte väl och alla lyckades träffa alla. I alla fall någon av dagarna. Vad kan man mer begära? Jag kanske någon gång har nämnt att jag har de mest underbara, kloka, intelligenta och fantastiska barn?Jag älskar verkligen att umgås med dem och ett par av dem har dessutom begåvat mig med barnbarn. Den sk livets efterrätt. Eller förrätt, som yngsta dottern kallar sina kära syskonbarn för vilka hon är en superduper moster/faster.

En bra sammanfattning av 2011 för min del kan vara att jag, trots min aktningsvärda (?) ålder, faktiskt har gjort en himla många saker för allra första gången. 2011 blev alltså premiäråret...

När jag nu sitter och skriver det här inlägget spelas en Kent-lista på Spotify bakgrunden. Och precis nu tonar deras Sverige ut i högtalarna. Känns som en händelse som ser ut som en tanke. "Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är". Välkommen 2012! Gott Nytt År alla nära och kära - och alla andra!