Underbara barn!
Det jag är mest stolt över här i livet är, inte helt otippat, mina älskade barn, som är tre till antalet. En stolthet jag förmodligen delar med de flesta föräldrar, men det blir ju inte sämre för det. Mina tre är var och en väldigt olika, men har ändå många gemensamma egenskaper. En av dessa är att de alla är oerhört sociala och trevliga. En annan egenskap de har gemensamt är civilkurage. Att alla tre är väldigt vackra är väl bonus! Jag har nog inte varit någon idealmamma och när barnen var små var jag själv väldigt politiskt engagerad och det tog mycket tid. Därför brukar jag säga att de har blivlit som de blivit mera "trots mig" än "tack vare"...
Den yngsta, Sofia, som går under flera smeknamn (vilka hon nog inte skulle gilla att jag nämner här) har under den gångna helgen sällat sig till kretsen av de 55 000 rejält skuldsatta vilka tog studenten år 2001. Hon har nämligen blivit med bostadsrätt i Stockholm. Det hela har naturligtvis inte gått obemärkt förbi för de delar av familjen (läs yours truly och hennes pappa) som igår, en av de varmaste dagarna hittills, fick förmånen att agera flyttpatrull. Dagen startade i arla morgonstund och drygt 12 timmar senare var det mesta på plats. Övriga entusiaster och stöttepelare var tre av hennes goda vänner och det är nog inte svårt att förstå att temperaturen steg rejält på samtliga när vi trängdes med lådor och fullpackade Ikea-kassar på 26 m². Allra värsta logistikmomentet var nog de timmar på dagen då två i sällskapet var sysselsatta med att efter alla konstens regler montera en bäddsoffa - med divan, samtidigt som vi andra klev över, under och vid sidan!
Under vår välbehövliga lunchpaus berättade en av Sofias kompisar att en svensk i genomsnitt flyttar 10 gånger under sin livstid, varvid Sofia raskt räknade ihop sina flyttar hittills och konstaterade att hon redan jobbat ihop 13 stycken. Det finns naturligtvis logiska förklaringar till var och en, studier, studier, utlandsstudier, utlandsjobb, jobb, andrahandslägenhet etc etc, men var och en kan nog räkna ut att föräldrar på ett eller annat sätt medverkat i flertalet. En anledning till att fadern och jag var tämligen överens om att det här börjar verkligen ta på krafterna, vi är ju inte precis tonåringar längre :) En tröst är väl att det blir pay back-time den dag vi , som dessutom bor i varsitt hem, skall få hjälp att flytta till "hemmet". Det blir ju också dubbelt jobb eftersom vi har varsitt hem!
Hur som, dagen avlöpte väl och en annan gång kanske jag skriver om en annan flytt. Nästa helg skall nämligen sonen lämna fadershuset och bli sambo...
