Olika barn...
Alla barn borde naturligtvis få födas kärnfriska. Sån är dock inte den stundtals mycket grymma verkligheten. Idag har jag ägnat en stund åt en annan ny bekantskap i cyberrymden (internet är fantastiskt), en liten Abbe som nu är 3,5 år och född med ett kromosomfel, Catch22. Abbes pappa har en blogg där han beskriver livet med och omkring Abbe. Än en gång slås jag av tanken hur ofta det verkar som att barn som föds med sjukdom eller handikapp faktiskt blir barn till särskilt utvalda föräldrar! Eller så blir man så stark när man måste för att citera Emil i Lönneberga. Jag vet inte vilket. Hur som så ger det hälsosamma perspektiv på tillvaron att ta del av den kamp som många utkämpar varje dag. En oerhörd kontrast till allt ytligt som så många av oss, även ibland jag, ägnar oss alltför mycket åt.
Förutom kromosomfelet är Abbe dessutom född med bara en njure. Nu kan man visserligen leva ganska bra med bara ett sådant organ, förutsatt att allt annat fungerar som det skall. Jag vet, eftersom MiML är en av dem som faktiskt gör det. Eller egentligen har han tre, en som fungerar och två som inte gör det. Man tar nämligen inte bort de disfungerande organen utan man kopplar på ett till. Anledningen till att MiML idag lever ett normalt liv stavas organdonation, kärlek och genrositet från lillebror. Det finns för övrigt drygt 450 personer i Sverige som väntar på att få en ny njure. Om organdonation finns för övrigt mycket att läsa på Donationsrådets hemsida.
Jag vill att fler ska "heja på" Abbe och alla andra barn som det fattas något.
