Civilkurage, framgångsfaktor och bristvara!

För ett antal år sedan var jag på första utvecklingssamtalet i högstadiet med mellanbarnet, sonen David. Klassföreståndaren, en mycket trevlig kvinna, inledde med att säga:  "-Nu David, kommer jag att säga något som du förmodligen inte kommer att förstå, men som kommer att göra din mamma stolt. Du har civilkurage." David såg mycket riktigt ut som en fågelholk, medan jag hade jämt göra med att hålla masken alltemedan jag höll på att spricka av stolthet. Jag, som under mina tre barns uppväxt varit mycket mer frånvarande än närvarande och ägnat mycket, kanske alltför mycket, tid åt att som jag trodde "förbättra världen" ur ett kommunalpolitiskt perspektiv, har begåvats med tre barn som inte tack vare utan mera trots mig utvecklats till föredömliga individer.  Något jag kom att tänka på under kvällens Efterlyst där det  verkligen visades prov på civilkurage. Föredömligt. Och hur i helvete kan ett gäng på ca 20 killar ge sig på en ensam tjej? Och till och med fortsätta sparka henne i ansiktet när hennes tillstånd har övergått till medvetslöshet? Vad Sverige behöver är bland annat mer civilkurage!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0