Har folk blivit komplett galna?
I det pågående projektet "minska från 170 till 135 m²" pågår vissa försäljningsaktiviteter. Alltså sådant som absolut inte passar eller får rum måste hitta nya hem. Somt via Blocket och somt via Tradera. MiML rör därvidlag, tillika hushållet stela hemhjälp,
Berit, hon i hörnet, inte en fena. Yours truly får sköta affärerna. En
pågående auktion på Tradera fick mig att totalt tappa hakan! Det är alltså så här det skall gå till när man skall skapa sig en förmögenhet! Milda makter!
Kristallkrona eller icke kristallkrona?
Ett ämne som verkligen engagerar omvärlden just nu är kristallkronor! Särskilt om den som inhandlat en sådan "dyrgrip" är
politiskt förtroendevald. Eller för att låna ett uttryck av en annan "haverist" här i cyberspace,
Ann-Sofie Wågström, "kristallkronor är politisk dynamit just nu". Visst, jag är med på att Landstinget behöver spara och visst, det kanske var lite taskig timing av Danielsson-Larsson. Men reaktionerna! För det första så anser jag att det bara är att tvärblåsa på fördomar. Såå himla lyxigt är det inte idag att ha kristallkronor. Finns faktiskt riktigt snygga för en hyfsat billig penning t ex på Haléns.
Och för det andra. Nu orkar jag inte räkna hur många kommentarer artikeln på ekuriren.se förorsakat, och tidningen har dessutom gjort om sin hemsida så den uppgiften framgår inte numera, men det är förbaskat många. Och de flesta av dem tillför inte mycket nytt i sjukvårdsdebatten. Men jag menar, finns det inte större och viktigare frågor att uppröras över vad gäller den sörmländska sjukvården än att landstingets främste företrädare behöver upplysas på ett adekvat sätt?
Att sälja på Blocket...
Den förestående flytten, som innebär att vi minskar vår boyta med ca 40 m², har satt fart på en del säljaktiviteter. Visst möblemang har redan avyttrats, även om MiML betraktar de hittills genomförda försäljningarna som rena förlustaffärer. I något fall har vi möjligen mycket riktigt gjort en felbedömning. Vårt nuvarande matsalsmöblemang, som förutom bord och stolar också omfattar tre stycken rejält tunga ekskåp, har stått i denna våning i inte mindre än 67 år. Vi köpte nämligen möbeln av föregående hyresgäst och det skall nog dem vara väldigt glada för. Jag menar 4 trappor upp och en trång hiss med gallergrind, vilken till nöds rymmer 3 normalstora personer! Jag aldrig riktigt förstått hur möblerna kommit in här över huvud taget. Nu ska ju emellertid möblemanget följa med till vår nya bostad, i alla fall merparten. Ett av skåpen måste vi dock göra oss av med och både MiML och jag var helt övertygade om att ingen vettig människa skulle betala för nöjet att forsla bort detta så vi bestämde oss för att skänka bort det. Sagt och gjort. Direkt efter frukost tog jag tag i saken och la ut åbäket på Blocket. Knappt hade annonsen kommit ut på sajten innan första samtalet kom. En person boende i Stockholm ville definitivt ha skåpet och hesiterade inte minsta över dess volym. Sen fortsatte ringandet oavbrutet tills jag lyckades radera annonsen!! Helt ofattbart! Kan det ha med "priset" att göra eller har vi nu sumpat en möjlighet att bli förmögna?
Vi ska faktiskt flytta...
Utan att vi hade planerat det så blev det helt plötsligt så att vi bestämde oss för att flytta från denna underbara våning! Här som hade bestämt att vi skulle bo resten av livet. Det var inte precis så att vi hittade ett hus. Ett hus hittade oss. Ett underbart litet idylliskt ett. Mitt i stan, precis som vi vill. Nu planeras det så det heter duga. En hel del bråte måste vi göra oss av med för att krympa ihop oss på 135 m². Men det är det värt, eller hur?
Fotot, som jag fått från nuvarande ägare är taget förra sommaren.
Det är mycket nu...
Blogginspirationen går lite på halvfart just nu. Det kanske är våren som lockar till andra aktiviteter? Här skall ikväll aktiveras ordentligt. Sonen som fyllt 30 skall uppvaktas rejält. 30 år!? Det är verkligen rena vansinnet. Var tog tiden vägen? Hur som så skall undertecknad dessförinnan bjudas på öl av MiML på Eskilstuna Ölkultur. Med oss har vi för övrigt sonens pappa, vilken för MiML just åkt för att hämta in till staden. Ett sällskap på tre som säkert många tycker är lite udda, men sådana är vi i den här familjen, så det så! Det blir mitt första gästbesök hos ölföreningen där de båda herrarna är medlemmar. För kvällen råkar jag också veta att min "bloggkollega" Ann-Sofie står i baren, så det borgar (haha, det blev ju riktigt roligt, hon är ju ursosse!) nog för att det blir ett trevligt besök.
Dagen har dessutom börjat väldigt bra. Lunchdate med döttrarna och den enas små gossar på Papas Tapas, där fyraårige Samuel något förundrad och helt överraskad bjöds på glass utan att han ens ätit upp maten. Ur led är tiden :)
Alla sluter upp hos 30-åringen så det blir garanterat en trevlig lördagkväll att se fram emot!
Inte samlar väl jag på ansikten?
Hushållet har idag haft fint besök av ett reportageteam, ja i alla fall en reporter och en fotograf, från den största av ortens två lokaltidningar. Här skall minsann göras hemma-hos-reportage! Det var spännande, men ni får tåla er till två veckor efter påsk innan det kommer i tryck! Fotografen som smög omkring och tog bilder i alla möjliga och omöjliga vinklar gjorde en häpnadsväckande upptäckt. Inte precis så att han hittade några bortglömda änglatofflor, dammtussar alltså. Nej, han upptäckte att detta hem är fullständigt invaderat av ansikten! Dem finns absolut överallt till och med i mitt badrum! Det är absolut sant och något jag aldrig någonsin tänkt på. Nu måste jag konsultera Freud för att gå till botten med detta och ta reda på vad detta fenomen egentligt står för i mitt undermedvetna.
Idag gratulerar vi...
...min förstfödda som firar sin 35:e födelsedag, eller 23:e som hon själv föredrar att kalla den. Jag säger bara, vänta du gumman! Hur som så slås jag än en gång av tanken att tiden går allt fortare! Jag minns ju den 8 april för 35 år sedan som det vore igår!
En underbar liten kille...
Helgen tillbringades med ett barnbarn. En underbar liten kille som i lördags morse hämtades av mormor i bilen som man kan ta av taket på. Ynglingens vistelse hos oss innebar inte bara att man fick vara på sin vakt rent fysiskt, inte precis så att han gör många hyss, men ändå. Man känner ju sitt ansvar. Rent mentalt däremot var jag kanske inte helt förberedd. Vet ni hur många "varför då?" en drygt fyra år ung man kan få ur sig på ett dygn? Det är många det. Och det är inte alltid man har ett bra svar för lika ofta kommer det ett nytt "varför då?"... Hur som fem-över-fyra-åringen återbördades helskinnad i går eftermiddag!
