Kan vi förändra världen...
... eller i varje fall vår lilla del av densamma. Idag har MiML och jag varit ute i ett strålande vackert väder tillsammans med tusentals andra eskilstunabor för att
manifestera för ett tryggare Eskilstuna och mot hot, våld och kriminalitet och för att stötta personalen på Statt. Man blir ju så djävla förbannad så det finns inte, men i all bedrövelse jag kände när blickarna drogs mot resterna av det som bara nyss var det anrika hotell Statts välbekanta siluett fanns konstigt nog ändå något positivt. Att så många människor tillsammans ville visa att det nu får vara nog väcker förhoppningar om att vi tillsammans ändå kan förändra. För visst är det väl så!
Mordförsök och grov våldtäkt på hela Eskilstuna!
Vi var många som vaknade igår morse till den hemska
nyheten som rapporterade att ett av Eskilstunas flaggskepp, det anrika Stattshotellet, som precis planerade sitt 70-årsjubileum, stod i brand! Under dagen stod det klart för alla att det som först verkade som en ond dröm, faktiskt var verklighet. Med tiden har det klarlagts att det inte är någon olyckshändelse eller annan tillfällighet som förorsakat detta. För alla står det numera helt klart att någon eller några med vett och vilja faktiskt har förorsakat detta. Någon eller några illvilliga och fullständigt hänsynslösa individer har medvetet faktiskt i ord och mening verkligen tänt på. Det hela hade kunnat sluta i en total förödelse och katatstrof långt bortom vad som för det flesta av oss är greppbart. Tack vare rådigt ingripande från
en nattportier och en hovmästare spilldes tack och lov inga människoliv! Vilka hjältar!
I skrivande stund har en
person gripits och vi är många som hoppas att det är rätt person och att rättvisan nu får ha sin gång! Allas våra tankar går till personalen på Statt och de hotellgäster som förmodligen upplevt sin värsta mardrömsnatt!
Det som hänt är inte bara ett grovt övergrepp på oskyldiga människor, det är våldtäkt på hela Eskilstuna. Nu måste vi samla ihop oss och bekämpa allt vad detta står för!
Äntligen dags för kungligt bröllop!
(Bilden är lånad från
www.aftonbladet.se)
Hela Sverige verkar ha hållit andan fram till kl 14.00 då HMK tillkännagjorde nyheten om att prinsessan nu skall få sin prins. Det hela har varit på varenda löp och varenda nyhetssite på Internet hela dagen. Inte minst bejublas och uppmärksammas detta av
Aftonbladet, den av våra två sk kvällstidningar som till 50,1 ägs av LO, dvs den SAP närstående sk arbetarrörelsen vars ett av dess politiska mål faktiskt är att avskaffa monarkin. Nu tillhör emellertid jag dem som tycker att monarkin i den form vi har i det här landet passar oss väldigt väl. Så självfallet gläds jag både med kronprinsessan och med prins Daniel av Västergötland. Men lite stenålders tycker jag nog ändå det är att de unga tu som ju faktiskt är i 33-årsåldern skall behöva sitta inklämda mellan pappa kungen och mamma drottningen (även hon från början en kvinna av folket) när det hela offentliggörs!
Nu jublar inte bara folket. I den sk bröllopsindustrin är man förmodligen i det närmaste helt hysterisk! Det är i alla fall en bransch som med all säkerhet får ett rejält uppsving den närmaste tiden. Alltid något.
Och ämnet för detta inlägg är sannolikt långt ifrån unikt i bloggvärlden en dag som denna.
Satsa inte på politik - för pengar!
Dagens Eskilstuna-Kuriren har kartlagt arvodena för kommunalt förtroendevalda i länets kommuner. Det skiftar rejält! Alltifrån futtiga 60 kr i timmen i Strängnäs till det tredubbla i Trosa. Det är naturligtvis inte kommunalpoltik man skall satsa på om man är ute efter snabba cash. Det har väl varit klarlagt sedan Hedenhös. Frågan som är mer adekvat, tycker jag är hur man skall arvodera för att få fler att engagera sig. Det minsta man kan begära är väl att arvodet skall täcka det inkomstbortfall man drabbas av för att bevista allehanda kommunala sammanträden på dagtid. Jag tror att risken är väldigt stor, att om inte arvodena justeras så får vi de kommunalpolitiker vi förtjänar. Det får vi ju alltid, men urvalet krymper i fler avseenden! Det måste gå att förena ett arbete i den privata sektorn med ett kommunalt förtroendeuppdrag. Listan av offentligt eller kommunalt avlönade på kommunala uppdrag är bedövande långtråkig!
Godis, Coca-cola och pizza...
Rubrikens tre ingredienser visade sig vara ett framgångskoncept vid gårdagens barnvaktsuppdrag. De tre gossarna, 7, 5 och 5 i 1/2 3 klarade sig förhoppningsvis utan bestående men. 5 i 1/2 3 skrek en stund när föräldrarna sa hejdå, men han tystnade i ungefär samma stund som dem stängde ytterdörren.
Vi baxade på dem alla tre och gick ut och busade i snön en stund för att dem skulle få göra av med lite energi och när vi kom in igen skulle vi enas om en gemensam aktivitet. 5-åringen tyckte för en stund att livet var väldigt orättvist när han blev nedröstad vad gäller TV-spel. Vi enades till slut om en film. I detta hushåll finns en del av denna varan så valet tog en stund. Det slutade med en tecknad version av Batman men efter att vi tittat på 1/3 av filmen säger 7-åringen plötsligt. "-Jag vet inte om Dante (5 i 1/2 3) får se den här, han kanske blir rädd när huvudet sprängs i bitar." Det var lite sent påtänkt, men jag höll ögonen på minstingen, som dock inte visade några tecken på skräck... (to be continued...)
Ett elddop väntar...
Imorgon väntar oss ett verkligt elddop. Även detta något av en ketchupeffekt. MiML och jag skall nämligen vara barnvakt. Inte åt ett barn. Inte heller två. Inte mindre än tre stackars gossar skall vårdas av oss. Det är MiML:s äldste son som visar oss detta förtroende. Jag är i skrivande stund lite osäker på omfattningen av denna syssla. Jag vet inte säkert om det är meningen att vi skall sitta uppe och vänta på föräldrarparet eller om vi skall övernatta i högkvarteret. Emellertid så är jag redan nu helt inställd på att det blir jag som kommer att få uppgiften att agera barnvakt, dvs verkligen vakta gossarna, medan MiML sannolikt kommer mera kommer att agera som bussige farfar och göra sitt yttersta för att sätta rejäl fart på dem! Må jag överleva helgen!
MiML på sportsidorna...
Morgonens läsning av tidningen Folket blev extra spännande här i hushållet. MiML omnämndes nämligen på
sportsidorna! Han är mycket för det där med att vi skall bevara vår integritet här i cyberrymden, men det är väl ändå värt att nämnas att denne yngling som under våren firar (?) sin ..:e födelsedag fortfarande är intressant på sportsidorna. Låt vara att han inte precis var omnämnd i någon väldigt fet rubrik eller så, men i alla fall. Nu har ju inte direkt MiML:s verkliga identitet avslöjats här på bloggen så ni undrar naturligtvis! Så mycket kan sägas att MiML inte lystrar till något av namnen Mats-Ola, Alexandar, Spyros eller Bobban!
En röst i natten...
Efter gårdagens jympaövning kände jag mig rätt slut och valde att gå och lägga mig ovanligt tidigt. Tror att jag precis hade somnat när mobilen ringde och jag svarade som i ett töcken. "-Jag vet att du har gått och lagt dig.!" , hörde jag i luren. Det var två glada kvinnor som just hade avnjutit en god middag, vilken uppenbarligen gjort dem väldigt uppslupna. Så till den milda grad att här skall minsann styras upp en ny festkväll. Fyra vackra (ja, i alla fall en av dem särskilt vacker) kvinnor skall avnjuta gemensam middag framöver. Underbara, halvgalna, spontana kvinnor! Sånt gillar yours truly!
Ketchupeffekt...
Det sociala livet i detta hushåll går i skov. Allt som oftast tillbringar MiML och jag helgerna tillsammans med oss själva och vår kompis, vår 42 tums plasma-TV.
För ett antal veckor sedan emellertid accepterade vi att kommande helg vara barnvakt till MiML:s tre barnbarnbarn. Vad händer? När min äldsta dotter får höra det så visar det sig att hon precis hade tänkt be om barnvakt exakt samma dag för att bevista ett födelsedagskalas!? Och som lök på laxen dyker det i samma veva upp en middagsinbjudan från trevliga, men galna, vännen Kari!
Dotterns barnvaktsbekymmer får sin lösning, yngsta dottern rycker ut. Och den trevlige, men även fortsatt galne, vännen Kari skjuter upp sin middagsbjudning till 14 mars. Allt väl så långt...
Idag dyker det så upp ännu en invitation. Denna gång är det Melodifestivalsövning hos Tommy och Ghita i Barva. Men när? Jo, så klart. Den 14 mars!
Är det inte typiskt?
Andra världsnyheter...
Laila Bagge satsar allt i Let´s Dance. För egen del satsar jag allt på Morgan Alling! Nu bar det sig ju inte bättre än att Lailas klänning härförleden råkade haka upp sig under ett dansnummer och vips så är hennes bakdel en av de viktigaste nyheterna på kvällslöpen. En
kollega i blogosfären uppmärksammade mig på att Expressen inte bara nöjer sig med att ha en filmsekvens från händelsen på sin webbsida. Expressen, som har sting, har gått ännu längre, man har hittat en kur för hur vi alla skall kunna få Laila Bagges rumpa, "en får tacka"!
Nu väntar vi medelålders kvinnor på seriösa tips på hur vi skall göra för att få Elisabet Höglunds rumpa.
En kvinna har blivit minister i Saudis regering!!!!
En i mina ögon världsnyhet, kvalificerade sig till en enspaltig notis i dagens SvD. En kvinna har tagit plats som minister i den Saudiarabiska regeringen! Visserligen "bara" vice minister, men ändå. Norah al-Fayiz heter hon och hon innehade redan innan en hög på som tjänsteman vid Saudiska instituter för offentlig förvaltning.
Vad är det då Norah skall få ansvar för i sitt ämbete? Jo, hör och häpna. Hon blir vice minister för utbildning av kvinnor. Det är ju helt fantastiskt! Jag misstänker att de Saudiska sk rättrogna, nog har bitit sig själva lite i svansen, för kvinnors utbildning är väl sannolikt det största hotet mot den i övrigt hundraprocentigt manliga maktapparaten i Saudiarabien!
Nu finns det i alla fall hopp. Och vem vet, snart eller i varje fall inom någon generation eller så, kanske de Saudiska kvinnorna till och med får köra bil - i Saudiarabien...
Back in business...
Börjar känna mig som en människa igen, även om gårdagen gick lite stappligt. Vågade mig ut på stan en stund i det underbart vackra vintervädret. Efter att ha frusit och svettats några dagar i sängen kände jag ett akut behov av att köpa mig en ny pyamas. Två sådana inköptes på HM och därtill ett par nya mysbyxor. Den förhållandevis korta promenaden gick dock på ganska darriga ben. Det är helt otroligt att man kan känna sig så svag efter bara några dagars sängvistelse! Framåt eftermiddagen verkade det som att jag piggnade till ordentligt för helt plötsligt fick jag för mig att jag skulle pimpa och flytta runt lite på pyntet (dem som har gästat vårt hem vet att här finns en hel del av den varan, för mycket tycker vissa). Jag började övningen med att bära ut det mesta till köket för att diska och göra rent och under en stund var köket ett mindre kaos. När allt var rengjort och alla ljusstakar befriade från gammalt stearin etc började jag ställa tillbaka och kom plötsligt på mig själv med att byta plats på det mesta. Först kände jag mig rätt så nöjd, men medan jag och MiML satt tillbakalutade i våra, förhållandevis obekväma men väldigt snygga TV-följer för att avnjuta (?) delfinal två av den nya dokusåpan Melodifestivalen, började jag känna vissa tvivel. Passar verkligen den där ljusstaken där? Borde inte biblioteksstegen tillbaka till vardagsrummet? Etc, etc.
Här har diverse föremål bytt plats med varandra, men det kanske bara är jag som ser det?
När MiML bestämt sig för att nu var det dags att gå och lägga sig så hade jag också bestämt mig. Alltså för att flytta tillbaka alltsammans till sina ursprungliga platser. Då var klockan 23.30! Sagt och gjort . Jag nattade MiML och skred till verket. Det tog 1,5 timma innan jag tyckte att det såg ut ungefär som jag ville och för att riktigt sätta kronan på verket avslutade jag med att vaska köksgolvet. Innan jag gjorde godnatt och gled i en ny pyamas satt jag en stund vid barbänken i köket och gjorde en lista på saker som jag har att göra när jag återkommer till jobbet, det blev två A4-sidor!
Man behöver väl inte vara medicine kandidat för att ställa diagnosen frisk. Eller....?
Så här förresten de nya fåtöljerna ut.
Däckad...
Den förbannade värken i käften utvecklade sig till ett rent helvete. Nu har jag legat däckad i två dagar med en kroppstemperatur som pendlat mellan 38,5 och 39,5. Och värk i absolut hela kroppen, till och med hårstråna! Nu grämer jag mig över allt jag missar, som t ex Marknadsplats 2009. Till yttermera visso fick jag ställa in ett möte imorgon i Norrköping, något som mina kollegor i den östra regionen hade sett fram mycket emot. Tror ju jag i alla fall.
Igår besökte jag inte datorn på hela dagen, men på förmiddagen fick jag släpa mig hit och logga in. Man är ju helt oumbärlig på jobbet! Eller....?
MiML ställer upp som uppassare, just nu är han nerskickad till Hemköp för att köpa apelsiner med tjockt skal, något jag plötsligt kände ett akut behov av. Nej, jag är inte gravid, möjligen c-vitaminbrist.
Igår kollade jag förresten tv-tablån för att se om det var något jag kunde bädda ner mig till. Döm om min förvåning, det var ju samma tv-program som när jag var hemma och var så här sjuk förra gången, för sju år sedan! Jag säger bara "Hem till gården". Tiden har alltså stått helt stilla.
Nu ropar kroppen på sängen igen...
Jag säger bara - tandvärk!
Vaknade mitt i natten av att det värkte som bara den. Jag som för bara ett par veckor sedan klarat av den årliga undersökningen som ånyo visade total avsaknad av karies och hål! Däremot uppmärksammades jag på en pockande tandlossning och fick helt klart för mig att det är tandstickor som gäller. "-Du kan kasta tandborsten", deklarerade tandhygienisten, Carina! Jag trodde inte mina öron, men gick naturligtvis snällt hem för att återuppta tandstickandet! Jag, som för sådär 15-20 år sedan gjorde en megainvestering som gick ut på att jag bytte ut all gammal amalgam emot äkta guld vill ju gärna ha kvar tänderna - inuti käften! Dessvärre syns den kostsamma investeringen endast om jag gapar för full hals, ungefär som hos tandläkaren. Detta petande med tandstickor plägar dock framkalla en djävla inflammation i tandköttet och en sådan har nu bosatt sig i mitt gap. Det gör bara så in i h......s ont! Till yttermera visso påverkar denna inflammation även lymfkörtlar och allmäntillståndet så nu värker det överallt. Det kunde naturligtvis vara värre och det kommer förmodligen att gå över, men jag vädjar till min omgivning: Tyck rejält synd om mig. Inte för att det hjälper, men det gör det lättare att härda ut! Please!
Jag röstar som Sverige röstar...
Kommer nog inte att härda ut denna utdragna såpa. Resultatet ikväll blev dock att yours truly röstade som Sverige röstade. Tills vidare håller vi tummarn för Emilia.
Melodifestivalen, ett drama i alltför många akter...
Ikväll börjar den,
den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest, en med åren alltmer utdragen och trist öreställning. För egen del skall yours truly tillsammans med MiML i alla fall följa inledningen. Frågan är om vi kommer att orka följa hela resan....
Ur barnamun hoppar stundom grodor ...
Jag försökte få till en telefonkonversation med äldsta barnbarnet, Samuel, en väldigt verbal 4-åring. Talade med äldsta dottern i telefon och frågade om Samuel kanske ville prata med mormor. -Samuel, vill du prata med mormor, ropade dottern ut i rummet där hon var. Samuel, 4 år, svarade raskt "-Aldrig i livet". !? Mormor förstår att Samuel, den lille rackarn, redan har glömt förra veckans besök i leksaksbutiken. Av detta lär man sig alltså att mutor till barnbarn lönar sig föga!
Är det någon som sett till Molgan?
En 23-årig
friades från anklagelser för rattfylleri efter att ha påstått att en man vid namn Molgan kört hans bil. Nu kan det ju möjligen vara så att jag underhand gjort ett och annat inlägg på denna blogg som skulle kunna upplevas stötande eller provokativt. Jag säger bara: Det måsta ha varit Molgan!
Hotar att skjuta, erkänner - och släpps fri!
En 21 åring som via internet framfört hot om en skolskjutning på St Eskils skola i Eskilstuna idag erkänner -
och släpps fri! Ingen som minns...??
Jag är mållös!
...och nu över till något helt annat!
Jag har förstått att de flesta (?) moderna människor idag har en GPS, vissa till och med i sin mobil. Även detta hushåll har sedemera införskaffat en sådan. Det berodde inte på att MiML insisterade. Tvärtom, hans förhållande till tekniska prylar är inte så imtimt om man säger så. Nej, initiativet var helt och hållet mitt. Apparaten inhandlades inför vår fyra veckor långa sommarsemester i Spanien, i vilken hyrbil inkluderades och jag såg framför mig otaliga utflykter till spanska vingårdar och underbara stränder. För att något blidka MiML laddade jag apparaten med Svennis röst. Detta visade sig dock inte vara något större genidrag. Jag vet inte om det berodde på Svennis släpiga röst, hans stundtals dåliga vitsar eller mina egna tillkortakommanden, men hur som så tog t ex resan från Benidorm till Alicante ca 5 gånger så lång tid som den borde. Å andra sidan fick vi verkligen se många intressanta industriområden som vi förmodligen annars hade missat helt.
Apparaten och jag har under hand bekantat oss lite bättre och igår lyckades den faktiskt ta mig och kollegan Cina till vårt kontor i Norrköping med bara ett enda "om möjligt gör en u-sväng". Detta tyckte vi båda var mycket bra jobbat.
Det är dock på sin plats att utfärda en liten varning till er som eventuellt står i begrepp att införskaffa en sån här vägvisare. Man bör inte alltid följa röstens (oaktat det är Svennis, Astrids eller någon annans). T ex fick vi under resan uppmaningen att på motorvägen mellan Katrineholm och Norrköping "stanna i vänster körfält", vilket faktiskt kändes helt livsfarligt och vi därför valde att negligera. Dessutom får man viss, helt onödig information. Som t ex att den ständigt säger "avfart" oavsett man tänkt sig att åka av eller ej. Varför då, undrar vän av ordning. Vore det inte bättre för trafiksäkerheten att få veta när kommer en påfart, så att man kan hålla sig undan?
Gåsdun vs människor? Nej dags för människovänlig vård!
Gårdagens stora debattämne, "Hur hanteras gäss för att vi människor skall kunna känna lyxen av värmande duntäcken", satte raskt igång omedelbara aktioner. Jordbruksministern, Eskil Erlandsson,
rasar och lovar ta upp frågan på EU-nivå. Det är naturligtvis bra. Självklart är det viktigt att vi alla reagerar när vi får kunskap om djur som hanteras illa, eller rentav utsätts för plågeri. Men hur vore det om vi alla skulle reagera med lika stor handlingskraft över de många, allvarligt sjuka, svenska människor som rentav behandlas sämre än just djur. I min närhet har jag och har de senaste åren, haft människor som drabbats av mycket allvarlig och till och med dödlig sjukdom. Flera av dem har dessvärre misshandlats rejält i den svenska sjukvården. Några lever tack och lov, medan andra inte längre finns ibland oss. Ingen har egentligen fått ett riktigt värdigt slut. Till etthundra procent beroende på den svenska sjukvårdens tillkortakommanden. Brist på resurser, brist på personal, brist på rutiner, brist på empati och förståelse. Det verkar som om vi i Sverige har lättare att uppröras och engagera oss för sådant som finns längre bort, på andra kontinenter. När Sveriges Television anordnar galor för världens barn samlar man lätt in 50 miljoner kronor från det givmilda svenska folket. Tänk om Kalla Fakta eller Uppdrag Granskning skulle våga visa en verklighetsskildring av en vardaglig situation i den svenska sjukvården. Som t ex att en som fått diagnos cancer måste sitta i timmar på en akutmottagning för att komma på en vårdavdelning för att få adekvat vård! 1996 avled min mamma efter en ganska kort tids, mycket allvarlig ,. Hennes sista tid i livet var en kamp mellan oss anhöriga och dem som bestämmer över resurserna för att hennes avsked skulle kunna bli så värdigt som möjligt. Något hon mer än väl förtjänat. För snart två år sedan avled min pappa, efter en längre tids diagnosticerad cancer. Hans sista tid i livet kantades av förödmjukelser. Och hade det inte varit för att vi, hans närmaste, hade bråkat, argumenterat och använt alla kontaktvägar vi förmådde, så hade han förmodligen slutat sina dagar på övervåningen i det radhus han bodde, i ensamhet, uttorkad, utsvulten, nerkissad och nerskiten och utan att på flera veckor ens ha sett undervåningen. Visst, han hade hemsjukvård. Det kom människor flera gånger om dagen. Olika varje gång och ingen visste egentligen vad de skulle göra! Den dag han skulle "transporteras" till sjukhuset för som det skulle visa sig, sista gången, utvecklade sig till en grym parodi! Han skulle köras till en avlastningsavdelning och det slutade med att vi fick leta efter honom på hela sjukhuset. För att till slut hitta honom - just på akuten!
Hur klarar sig sjuka och arma människor i Sverige idag? Sjuka, ensamma och arma som inte har några anhöriga som vågar höja rösten?
Nej, det är hög tid att vi i det här landet blir lika upprörda över våra sjuka som vi blir av gäss som plockas under vidriga former! Självklart skall vi fortsätta att hjäpa fattiga i tredje världen, det har vi råd med! Självklart skall vi fortsätta att uppröras över djur som blir utsatta för plågeri, det har vi också råd med! Men vi har också verkligen råd att ta hand om våra verkligt sjuka medmänniskor. Människor som jobbat ett långt liv, lojalt och troget gnetat på och betalat sin skatt och på alla sätt bidragit till landets och samhällets utveckling. Landstinget i Sörmland höjer skatten med 50 öre, personligen skulle jag vara beredd att betala mycket mera, förutsatt att jag verkligen visste att pengarna verkligen gick till sjukvård och inte till fler administratörer!
Jag kräver att få se Gaygalan på TV!
Vi får minsann se grammisgalor, filmgalor, galor för alla världens barn, galor för bröstcancer, galor för hjältar, galor för fotboll, galor för idrott och galor för ja, jag vet inte allt. Varför i hela fridens namn kan inte vi som bor här ute i Spenaten få se Gaygalan på TV? Är det för mycket begärt? Det är verkligen upprörande! Nu får jag sitta här och bara hoppas på att Fredrik Reinfeldt tar hem utmärkelsen som Årets Hetero, den har han verkligen förtjänat! Nästa år skall jag fanemig (fy, så jag uttrycker mig) själv vara på plats på Cirkus, så det så!
Fy, vi har dun i våra täcken...
Sedan många år tillbaka håller MiML och jag oss varma med duntäcken i våra sängar. Varma täcken är en nödvändighet eftersom MiML så gott som varje kväll beklagar sig för att jag håller på att kyla ut honom. Jag envisas nämligen med att ha elementet avstängt och dessutom vädra före sänggåendet. Ikväll visar "Kalla fakta" i TV4 en
film från Ungern och som har tagits i smyg och visar hur skrikande gäss plockas levande och de sår dem får under denna vidriga behandling sys ihop utan bedövning. Detta dun hamnar så småningom i produkter som säljs i Sverige, som t ex på Åhléns, Jysk, Sova och Sängjätten. Om jag inte minns fel är våra nuvarande inköpta på Hemtex (sannolikt inköpta på någon av deras ständiga reor), men det är väl inte någon garanti för att inte även detta dun kommer levande fåglar! Jag må vara naiv, men aldrig hade jag kunnat föreställa mig att min sängvärme skulle vara resultatet av ett så ofattbart grymt djurplågeri. Nu blir det konstfiber hädanefter! Och så blir jag faktiskt förbannad ur två perspektiv till. Dels förväntar jag mig nu att EU tar Ungern rejält i örat och dels funderar jag på att ompröva den resa till Budapest som MiML har inplanerad till i slutet av maj!
