Back in business
Framåt lunch idag kände jag att det får vara nog nu. Klättrade sånär på väggarna och bestämde mig för att afirmera bort det jäkla halsonda och återinställa mig på jobbet. Fungerade sådär. Fortfarande ont i halsen. Väldigt skumt. Hemkommen efter en halv arbetsdag var det ju fortfarande ljust. Tack Sommartid! Jag tog därför några tag i trädgården, den lilla. Därstädes haver våra vänliga plåtslagare droppat en och annan, eller rätt många, rostiga spikar och små förargliga plåtbiltar. Vilka vi inte vill att våra små barnbarns barfotafötter skall stöta ihop med. Jag plockade rejält med sådana vill jag lova. När jag ändå var igång tog jag ett tag på vår trottoar. Vi bor på en sk A-gata, vilket innebär att trottoaren skall röjas. Nu haver vi förvisso ett magnifikt avtal med kommunen om sk gångbanerenhållning, vilket inte bara innebär snöröjning utan likväl övrig sopning och sandröjnining. Yours truley har som den lojala kommuninnevånare hon är, fördragsamhet med att det stundtals frestar på. Dem kör verkligen som attan runt kvarteret med sopmaskinen! Tog därför ett tag med egen kvast och sopade så gott det gick trottoaren ren från allehanda fimpar, cigarettpaket, snusförpackningar, kaffemuggar, ölburkar, tablettaskar and you name it! Kvar därstädes är nu bara ett litet rart ispaket som vårsolen förhoppningsvis snart smälter bort! Kvastövningen kan för övrigt betraktas som en liten uppvärmning inför förestående fara-till-blåkulla-helg!
Hemma och lite sjuk
I slutet av förra veckan attackerades jag. Av en rejäl förkylning. Trodde jag. Höll mig hemma i måndags men kom på benen med hjälp av 1 Ipren och 1 Alvedon på tisdagen. Fast övertygad om att jag genom tankekraft och besvärjelser skulle bli av med eländet. Då kom det halsonda plötsligt tillbaka och det har bara accelererat. I morse vaknade jag kl 4 och kunde absolut inte svälja. Det var så hemskt så jag höll på att drabbas av panik. Mörkrets inverkan ökade på paniken och jag ställde en diagnos som väl gick ut på att struphuvudet måste opereras bort. Typ. Nu är jag dock hemkommen från Vårdcentralen och en doktor som konstaterade att jag drabbats av något elakt virus. Som han dessvärre inte kunde bota, utan bara lindra. Han sa åt mig att gå hem och ta det lugnt (den mannen känner inte mig) och gå förbi apoteket på hemvägen. Sagt och gjort. På apoteket införskaffades allehanda lindringsmedikamenter, som t ex en för mig ny bekantskap. En sugtablett med bedövning! Exakt vad jag behöver. Dessvärre får man bara ta tre om dagen :( Nu håller jag mig hemma idag och hoppas att besvärjelserna skall hjälpa så jag är back in business på måndag igen.
Inget ont som inte har något gott med sig. Jag tar det nu väldigt lugnt genom att sitta stilla vid datorn och dregla över webbutiker och underbara inredningsbloggar. Hur många finns det egentligen? Jag upptäcker ständigt nya. Så även idag. Låt mig presentera Bläckhornet anno 1870. Denna bloggare arbetar till yttermera visso inom vården. En händelse som ser ut som en tanke. Efter att ha surfat runt på denna blogg en liten stund kände jag att inspirationen så sakta började återvända. Att ta tag i hemmet på nytt. Mina inredningsövningar har liksom legat i vinterdvala. Nu vill jag bli helt kry så att jag kan sätta igång. Hos Bläckhornet pågår dessutom en tävling där man genom att vidta olika (synnerligen enkla) åtgärder kan delta i utlottningen av en fantastiskt vacker ljusstake. Den är faktiskt som gjord för mig, så nu ber jag böner till fru Fortuna!
Inget ont som inte har något gott med sig. Jag tar det nu väldigt lugnt genom att sitta stilla vid datorn och dregla över webbutiker och underbara inredningsbloggar. Hur många finns det egentligen? Jag upptäcker ständigt nya. Så även idag. Låt mig presentera Bläckhornet anno 1870. Denna bloggare arbetar till yttermera visso inom vården. En händelse som ser ut som en tanke. Efter att ha surfat runt på denna blogg en liten stund kände jag att inspirationen så sakta började återvända. Att ta tag i hemmet på nytt. Mina inredningsövningar har liksom legat i vinterdvala. Nu vill jag bli helt kry så att jag kan sätta igång. Hos Bläckhornet pågår dessutom en tävling där man genom att vidta olika (synnerligen enkla) åtgärder kan delta i utlottningen av en fantastiskt vacker ljusstake. Den är faktiskt som gjord för mig, så nu ber jag böner till fru Fortuna!
Räkan fyller 100...
Ett av mina barnbarn, Simon, fyller år på fredag. Två år. Trots sin ringa ålder är han väldigt pratsam. Igår pratade jag med honom i telefon och förutom att han drog av den vanliga "dumma-mormor-kommentaren" så pratade vi om den förestående födelsedagen. Jag frågade (korkat iofs, jag vet) hur många år han fyller. Han svarade: -100 år!? Undrade naturligtvis hur i hela friden han kunde tro det, men hans kloka mammas teori är att det naturligtvis har med texten i hyllningssången "Ja, må han leva..." att göra. Självklart. Uti hundrade år! Det där med "dumma mormor" tar jag dock inte på så blodigt allvar, det är många som är dumma just nu enligt den unge mannen. Hur som så är det otroligt att den lilla räkan fyller två. Så här såg han ju ut alldeles nyss. 
På bilden omfamnad av sin favoritmoster!
Vad ska hända med Statt...
Den större av de två lokala tidningarnas rubriker denna dag lyder "Vad vill politikerna göra med gamla Statt?" Vilka drömmar och visioner våra makthavare har om stadsbilden i Eskilstuna är naturligtvis viktigt för oss medborgare att få veta. Men minst lika intressant vore att få veta vad de andra, de som i själva verket äger skelettet av det som en gång var en av Eskilstunas mer välkända symboler, har för planer. Om de nu har några. I många kommentarer till artikeln kan man läsa uppmaningar som t ex "Bygg..." eller "Gör...". Oklart dock vilka dessa uppmaningar riktar sig till. För egen del hoppas jag att ägarna tar sig samman och bestämmer sig för att återuppbygga något som vi väldigt väl behöver. Ett modernt hotell med en konferensavdelning värd namnet. Så att vi på allvar kan ta upp konkurrensen om konferensgäster med vår granne väster om Mälaren. Basta.
Eskilskommitténs vett- och etikettskola...
Som det beskrivits vid flera tillfällen härstädes så har Yours truly förmånen att ingå i Eskilskommittén. Vi har väldigt roligt när vi kommittéar. De två senaste åren har vi inlett galakvällen med en vett- och etikettskola. Detta är del 2. Tack Håkan och Max500!
Gilda har landat...
MiML, globetrottern, har återkommit från sin senaste tjänsteresa. Dessa dyrbara droppar hade han med sig i bagaget. Ska väl räcka ett tag...
Så himla vackert...
Tak över huvudet, för 64 miljoner...
Vi köpte ju dessväre ett hus med ett läckande tak. Inte precis så att det forsade in, men väl ett tak som behövde åtgärdas. Taket är en kombination av tegel och plåt och det var liksom plåten som gjort sitt. I denna vecka blev plåtslagaren klar med det sista. Det har verkligen dragit ut på tiden. Till viss del beroende på att plåtis fått omprioritera sina arbetsuppgifter på grund av det extrema snöandet. Och istället för att tillbringa tid på vårt tak har firman vi anlitar fått ägna all tid åt att skotta andra tak rena från snö och hacka ytterligare ett antal tak fria från tonvis av is. Det har jag respekt för. Men idag är det i alla fall exakt sex månader sedan vi fick offert på jobbet - och beställde. Det skall bli väldigt intressant att se om det kommer att dröja lika länge innan vi får fakturan. Och till yttermera visso, nu när jag tog fram offerten för att kolla datum, upptäcker jag att det offererade priset är - 64 500 000,00 kr. Exklusive moms!!!!! Nu hoppas och tror jag att det är ett liiitet misstag och man bara har missat placeringen av decimalkommat. I annat fall, kära vänner, kommer MiML och jag sannolikt inte längre att ha något tak över huvudet överhuvudtaget!
Äntligen!
MiML telefonerade från Dubai. Efter lite allmänt prat om väder och vind säger han plötsligt: -Men du, en viktig sak. Jag har hittat din favoritparfym! Jag lyfte formligen lyfte från golvet och förstod precis vad han menade. När vi var i Dubai tillsammans för ett antal år sedan trodde jag att jag köpte det sista lagret. Uppenbarligen inte. Den butik han nu hade hittat hade sex flaskor i lager. Han köpte dem allihop! Min fleråriga jakt på dessa underbara droppar kan nästan fylla en hel bok. Jag har i bokstavlig mening jagat denna doft och dess upphovsman jorden runt! Nu tror jag inte det är sant förrän jag ser det. På lördag! Mmmmm.... Man må kalla mig ytlig, men då står jag för det då!
Hur många knäppa tv-program finns det...
Mathållningen i detta hushåll är lite speciell de tider då MiML är på tjänsteresa. Oftast intas någon form av äggrätt med enhandsfattning framför tv:n. Ibland kokta ibland stekta eller rörda. Ikväll blev det rörda. Plus lite festvarning, bacon! Hur som så zappade jag lite flegmatiskt runt bland kanalerna och hamnade på ett heelt häpnadsväckande program, Biggest loser, kanal 5! Många utröstningsprogram har jag sett, men detta toppade nog bottenlistan. Här bantas det i grupp och den som inte går ner tillräckligt mycket riskerar att bli utröstad. Och personerna som deltar i programmet behöver verkligen gå ner i vikt. Hur lågt kan människor egentligen sänka sig för att vara med i tv? En stackars deltagare hade kämpat så till den milda grad, men ändå inte lyckats med mer än ett knappt kilo på en vecka (??) och tårarna rann nerför hennes kinder när hon såg resultatet!
Yours trulys egna försök att tappa ett och annat kilo framstår som en piss i havet och i stort sett helt onödiga dessutom! Konsumentupplysning: Detta program behöver ingen se!
Yours trulys egna försök att tappa ett och annat kilo framstår som en piss i havet och i stort sett helt onödiga dessutom! Konsumentupplysning: Detta program behöver ingen se!
Google och Facebook till Eskilstuna...
Svenskar från Ystad till Haparanda må vara trötta på vinter, snö och kyla. Men enligt E24 uppskattar i alla fall både Google och Facebook vårt kyliga klimat, så till den milda grad att de faktiskt överväger att flytta hit. I alla sina datorhallar. Till min glädje ser jag att min hemkommun finns med på listan över tänkbara lokaliseringar. En viktig parameter för dessa it-bjässar är emellertid eltaxan. Nu förväntar jag mig att det företag som detta hushåll sponsrat mest den gångna vintern, nämligen Eskilstuna Energi&Miljö, ser till att få ihop en lockande offert! Bäste Adam Brännström, det är saligare att agera än att reagera! Det vore väl en rejäl fjäder i hatten...
Hollywoodfruar och Internationella Kvinnodagen...
Idag är det den Internationella kvinnodagen. Detta högtidlighåller TV3 med att premiärvisa en ny omgång av Hollywoodfruarna. Till på köpet kan tittarna via TV3:s hemsida ställa viktiga frågor till fruarna. Som t ex vem som har den dyraste diamantringen eller vad Maria tycker om sitt nya läppstift. Det är fantastiskt av TV3 att på det här sättet så påtagligt uppmärksamma ojämställdhet och kvinnors situation över hela världen. Hoppas att fler gör som jag och ägnar en del av kvällen åt det första avsnittet av Saltön...
Nöjd, men liite sliten...
Det blev sent igår. Och tidigt i morse. Hela gårdagen handlade självfallet om den årliga Eskilsgalan, om vilken det för övrigt stod att läsa på ekuriren och nätfolket redan imorse. Redan vid lunch träffades kommittén och övriga medverkande för en sista avstämning och kl 16.00 började de första gästerna droppa in. Sedan gick allt i rasande fart. Det blev verkligen en glad och trevlig kväll med många skratt och fantastiskt underhållning. Kvällens huvudartist, Niklas Andersson, gjorde verkligen ingen besviken. Vilket drag det blev! Från detta hushålls horisont var det tänkt att det skulle bli en hyfsat tidig kväll, MiML skulle nämligen hämtas upp med taxi kl 07.00 för avresa till Arlanda fvb till Dubai. Det gick sådär, men taxin behövde bara vänta en kvart ungefär... Yours truly fann för gott att slänga benen över sängkanten och fixa lite frukost åt dottern och hennes kavaljer som även dem skulle bege sig i ottan. Sen drabbades jag av lite gala-abstinens och bestämde mig för att ta en promenad till högkvarteret. Det vill säga det fantastiska Bolinder Hotell för lite eftersnack med övernattande kommittéledamöter och kollegor. Denna dag blir en lång dags färd mot natt. Men det var det värt. Så här glada såg kommittén ut. Visst är vi tjusiga!
(Foto: Johan Bokström, med Carinas kamera)
(Foto: Johan Bokström, med Carinas kamera)
Dags för smoking...
...betyder just i det här fallet inte rökning. Nej, det är dags för MiML att ikläda sig en sådan. På lördag är det nämligen dags för den årliga Eskilsgalan. Den 23:e i ordningen. Sex välförtjänta personer skall tilldelas statyett för sina insatser för Eskilstuna! I år går dessa till Julien Dauphin, Margareta Olsson, Rune Karlsson, Carl Anders Thorheim, Marie Pettersson och Irja Bäckström! Yours truly har förmånen att ingå i kommittén, vilket innebär att fokus den sista tiden har varit just årets gala. Det är mycket som skall planeras och förberedas. En mycket väsentlig del av planeringen hanteras av en eminent galagrupp bestående av tre, mycket kreativa personer, Jocke von Carlsburg, Patrik Andersson och Carina Söderberg Axelsson. Yours trulys ansvarsområden är vår marknadsföring och en inte oväsentlig del, hantering av bordsplacering och gästlistor. Det sistnämnda tar avsevärt mycket mer tid än man kan tro, men roligt är det!
En väldigt viktig detalj i sammanhanget är naturligtvis vad man ska ha på sig på lördag. För egen del hade jag i ett tidigt skede nosat upp en klänning som jag tyckte passade som handen i handsken. Jag hittade den på Tradera och bjöd, skulle det visa sig, alldeles för mycket. Direkt när jag hämtade ut paketet (?) blev jag misstänksam. Det var mera ett kuvert i C4 storlek, visserligen lite tjockare... Tyvärr var den mera en fröjd för ögat som bild på datorn. Det blev till att uppsöka en av galans samarbetspartners, Mäster Skoog, för att se vad som fanns i lager. Hittade en som satt som en smäck, bara en halvmeter för lång. Detta trollades emellertid bort och på lördag kommer jag således att glänsa i lånade fjädrar...
Ohh, vad spännande det ska bli!
En väldigt viktig detalj i sammanhanget är naturligtvis vad man ska ha på sig på lördag. För egen del hade jag i ett tidigt skede nosat upp en klänning som jag tyckte passade som handen i handsken. Jag hittade den på Tradera och bjöd, skulle det visa sig, alldeles för mycket. Direkt när jag hämtade ut paketet (?) blev jag misstänksam. Det var mera ett kuvert i C4 storlek, visserligen lite tjockare... Tyvärr var den mera en fröjd för ögat som bild på datorn. Det blev till att uppsöka en av galans samarbetspartners, Mäster Skoog, för att se vad som fanns i lager. Hittade en som satt som en smäck, bara en halvmeter för lång. Detta trollades emellertid bort och på lördag kommer jag således att glänsa i lånade fjädrar...
Ohh, vad spännande det ska bli!
Ny resväska bara sådär...
MiML kom hem från tjänsteresa igår. När han åkte bönade och bad han om att få låna min högblanka, jättefina, jättestora resväska. Bönade och bad är kanske en lätt överdrift. Egentligen sa hon bara -Jag lånar din! Hur som så förmanade jag honom att vara rädd om den. Han avverkar nämligen resväskor på löpande band. Jag satt och snusade i en tv-fåtölj när han kom hem rätt sent igår kväll och när det blev dags att dra sig tillbaka upptäckte jag att det stod inte mindre än två röda resväskor i vår hall! Den ena var den välbekanta röda helblanka. Den andra var en helt ny bekantskap. Det visade sig att min tjusiga väska hade blivit illa åtgången av transportörerna. Så till den milda grad att den hade spruckit. När så MiML reklamerade den vid ankomsten till Arlanda fick han helt sonika en ersättningsväska! En megastor röd, visserligen inte högblank, Samsonite. Den ser kanonstabil ut. Inte illa ...
En vätte kanske varit framme...
Tog ett varv till för att skotta. Till min förtjusning visade det sig att ett under hade skett. En tomte eller en vätte eller möjligen vår underbare granne, Christer, hade gjort en hjälteinsats och befriat den stöldsäkrade snösläden, som nu var tillgänglig för att användas. Det såg i varje fall ut som om det var Christer, eftersom gången till hans hus var i perfekt skick! Alltså fick jag "förmånen" att dra några drag till, denna gång med släde dock! Puh, kanske blir ett varv till före natti natti. Ruvar på en hämnd för MiML när han dyker upp igen. Något måste han få göra för att kompensera mig för detta slit!
Jag hatar gnäll, även mitt eget...
Jag är så himla trött på alla gnällspikar som klagar på snön! Men vad gör jag nu? Jo, jag gnäller! Igår drog MiML till sydligare breddgrader för några dagar. Och vad händer? Jo, såklart. Det börjar snöa. Och inte lite heller. Här i Fristadsreservatet är vi omringade av garage- och förrådsbyggnader samt plank. Detta innebär att den snö som är här inne, den blir kvar. Och som det blåser och yr flyttar den sig förbaskat fort. När jag kom hem efter jobbet så var det första som hände att jag inte kunde öppna porten i planket ut mot gatan. Snö på insidan tog emot. Fick ta i av alla krafter och pressa på för att beveka porten så pass att jag kunde kila mig in. För att därefter pulsa i närmare 3 dm hög snö fram till dörren som knappt syntes. I varje fall inte trappan. Fick pröva mig fram försiktigt för att lokalisera de få trappstegen. In och byta om till snöröjarkläder för att greppa reservatets gemensamma snösläde. Trodde jag! Det visade sig emellertid att den hade blivit stöldförankrad. Någon, oklart vem, hade stöttat upp taket i det utrymme där vi förvarar dylik utrustning med en regel. Dessvärre stod regeln bergfast - rakt igenom handtaget på snösläden!! Några väldigt fula ord flög ur min mun innan jag hann hejda mig. Pulsa tillbaka i lika hög snö för att ta mig fram till grannen och låna deras skyffel. Någon sådan existerar nämligen inte i det Wretlingska hushållet. Jag skottade och skottade och skottade. Men när jag var färdig - i ordets rätta bemärkelse - såg det ändå nästan ut likadant som när jag började. Och ute snöar det fortfarande! Det blir att ikläda sig snöröjningskläder och gå ut och ta ett varv till...
