Anithas blogg

Jag är så himla trött på alla gnällspikar som klagar på snön! Men vad gör jag nu? Jo, jag gnäller! Igår drog MiML till sydligare breddgrader för några dagar. Och vad händer? Jo, såklart. Det börjar snöa. Och inte lite heller. Här i Fristadsreservatet är vi omringade av garage- och förrådsbyggnader samt plank. Detta innebär att den snö som är här inne, den blir kvar. Och som det blåser och yr flyttar den sig förbaskat fort. När jag kom hem efter jobbet så var det första som hände att jag inte kunde öppna porten i planket ut mot gatan. Snö på insidan tog emot. Fick ta i av alla krafter och pressa på för att beveka porten så pass att jag kunde kila mig in. För att därefter pulsa i närmare 3 dm hög snö fram till dörren som knappt syntes. I varje fall inte trappan. Fick pröva mig fram försiktigt för att lokalisera de få trappstegen. In och byta om till snöröjarkläder för att greppa reservatets gemensamma snösläde. Trodde jag! Det visade sig emellertid att den hade blivit stöldförankrad. Någon, oklart vem, hade stöttat upp taket i det utrymme där vi förvarar dylik utrustning med en regel. Dessvärre stod regeln bergfast - rakt igenom handtaget på snösläden!! Några väldigt fula ord flög ur min mun innan jag hann hejda mig. Pulsa tillbaka i lika hög snö för att ta mig fram till grannen och låna deras skyffel. Någon sådan existerar nämligen inte i det Wretlingska hushållet. Jag skottade och skottade och skottade. Men när jag var färdig - i ordets rätta bemärkelse - såg det ändå nästan ut likadant som när jag började. Och ute snöar det fortfarande! Det blir att ikläda sig snöröjningskläder och gå ut och ta ett varv till...