Anithas blogg

Nu har det äntligen hänt. Rättvisa skall utkrävas! En riktig karl med civilkurage, Kent Grim, 59, har i en anmälan till DO (diskrimineringsombudsmannen) påtalat det diskriminerande i att inga karlar tillåts köpa biljett till föreställningen Ladies Night. För den oinvigde handlar det om en föreställning i Globen med Brolle, Martin Stenmarck och Andreas Johnson, dvs bara killar, och där publiken förväntas bestå av enbart (dreglande) kvinnor. Äntligen en som vågar ta bladet från munnen. Heder åt Kent Grim. Vän av ordning undrar hur länge det skulle ha dröjt innan omvärlden reagerat om det varit tvärtom. Alltså en show med, bara för att ta ett par exempel, Madonna, Lena PH och Charlotte Perelli och där enbart manliga besökare skulle få tillträde. 

Nu hoppas vi att DO prioriterar handläggningen av detta ärende så att Kent får sin biljett!

En stor del av gårdagens partiledardebatt kom, inte helt överraskande, att handla om sjukvård och sjukförsäkringen. Att alliansen på fyra år inte har lyckats åstadskomma en helt perfekt sådan är inte heller överraskande. Det tar tid att förändra. Och inte minst att styra om en sån megakoloss som byggts upp under många, långa år och där huvudspåret har varit att sjuk- och odugligförklara istället istället för att försöka hitta nya vägar där man ser till var och ens unika möjligheter. Inte till deras tillkortakommanden.

Att andra än landstingen kan utföra bra och framgångsrik vård och ge sjuksyrror, läkare m fl möjlighet att välja andra arbetsgivare har varit och är en bra väg framåt. Lustigt nog bekräftas just detta av den som skriker högst däremot, vänsterledaren Lars Ohly. Hur gick han till väga när han behöde en operation? Ställde han sig i den allmänna kön, där han tycker att alla andra skall bida sin tid. Nej, han av alla människor vände sig till, just, det, Sofiahemmet, ett privat sjukhus.

Nu hoppas jag att svenska folket imorgon ger alliansen förnyat förtroende för ytterligare fyra år så att de kan få fortsätta på den inslagna vägen. Alltså framåt. Inte bakåt!

Idag besöktes hemstaden av Sverigemokraternas ledare, Jimmie Åkesson, som skulle hålla "stånd" på Fristadstorget. Inför detta hade ett antal antagonister förenat sig för att störa hans framträdande genom att blåsa i sommarens värsta ljudplåga, vuvuzelor. Jag passerade aktiviteten på väg hem och kunde med egna ögon iaktta spektaklet, vilket övervakades av ett stooort antal poliser. Motdemonstranternas syfte var naturligtvis gott, men tyvärr befarar jag att deras syften inte uppnåddes. Tvärtom så är det, enligt min uppfattning, mera sannolikt att det var SD som tog hem sympatipoängen. Uttrycket "när argumenten tryter höjer man rösten", fick ett antal ansikten. Att med ord argumentera emot Sverigedemokraternas politik måste vara bland det lättaste denna valrörelse, det klarar varenda valstugearbetare. Från vilket parti som helst och kanske särskilt Folkpartiet. För Sveriges framtids skull är det synd att man inte i stället brottar ner SD med ord, övertygelse och fakta. Inte genom att skrika och skräna, skramla med nyckelknippor eller blåsa i vuvuzelor.

MiML på tjänsteresa. Yours truly smider planer. Har just bokat en liten vintersemester. Inte för att jag så nödvändigt känner behov av att åka bort. Men han gör det. Han som är den som reser mest i hushållet... Lite obegripligt. Hur som så har det nu surfats runt och hittats ett lämpligt resmål. Det finns en hel del resmål som lockar och är hittills outforskade, men i takt med stigande ålder önskar jag allt kortare flygtider. Nu blir det Fuerteventura en kanariö alldeles lagom långt bort. Och alldeles lagom när vintermörkret har lagt sig. Visst ser det väldigt turistiskt ut, men förhoppningsvis kan vi vänta oss lite sol, bad och några lata dagar...

Läste just att Stellan Skarsgård manifesterat för de rödgröna. Smart. När det visar sig att den egna retoriken inte räckeer till så kallar man in ett proffs, en skådespelare.

Fredag kväll och dags att summera veckan. Onsdag-torsdag ägnades åt fastighetsföretagets årliga kick-off. Yours truly är visserligen lite inblandad i arrangemanget, men oaktat detta måste konstateras att det blev en riktig fullträff. Övningen gick av stapeln på en mycket bra anläggning. En som jag inte bevistat på mången god dag och jag måste erkänna att jag kände inte alls igen mig. Det blev i alla fall väldigt bra. Även om upplevelsen av att sova i säng från Hästen var något av en besvikelse. Min egen Lectus är minst lika bra, men förmodligen billigare. Dag 1 inleddes i alla fall med presentation av en ny medarbetare. Några hade liite föraning, medan andra var intet ont anande. Såsom varandes lite involverad hade yours truly inledningsvis lite svårt att hålla masken. Men det gick bra. Walter gjorde som vanligt succé och nu väntar kollegorna på hans introduktion.

Den externt inhyrda föreläsaren dag 1 gick verkligen inte heller av för hackor. Faktum är att har var super-duper! Michael Södermalm kan varmt rekommenderas för alla som har behov av att höra några sanningens ord. Vilken man! Vilket energiknippe! Blev nästan kär i karln, på min ära! Kvällen avslutades på sedvanligt sätt. Stavas disco. Många av mina kollegor är oerhört dansanta, ett par av dem faktiskt riktiga Michel Jackson-kopior! Det fina i kråksången på denna kick off var att den DJ som bokats genom konferensanläggningens försorg visade sig vara fastighetsföretagets egen favvo-DJ. Arne! Vet inte hur många gånger vi haft honom, men succé har det varit varje gång. Arne är bäst!

Överraskningen dag 2 nådde samma euforiska höjder som föreläsaren dagen innan, även om han var en helt annan sort. Gunnar Åsberg, lägg namnet på minnet och minns var ni hörde det först. Hemkommen igår kväll skulle jag försöka återberätta för MiML. Faktum är att, trots att jag var fullmatad med allehanda filosofiska funderingar, ändå inte var kapabel att leverera särskilt mycket. Men det finns därinne!

Att ha kick off onsdag till och med torsdag har sina sidor. Det kommer en fredag därefter. Imorse när klockan ringde önskade jag innerligt att det vore lördag, men icke. Denna dag och tillika veckan avslutades emellertid på allra bästa sätt. Jag kvitterade nämligen ut MiML:s julklapp från sistlidna jul. Dryga två timmar på SPA! Kroppspeelad, masserad, badad och väl ansiktsrengjord inledde jag helgen. Helt förbaskat underbart. Nu kommer jag sannolikt att somna in i fåtöljen framför tv:n. Varmt tack för julklappen, MiML. Snart är det jul igen :)

I gårdagens partiledarutfrågning i SVT hade turen (?) kommit till den rödaste av de rödgröna, Lars Ohly. Av allt dumt som kommit ur den mannens mun så tog väl hans uttalande om bröstpump i alla fall priset. Det ska vara en man, och till på köpet en som han, som skall förorda detta. Till på köpet tillade karln, efter det att han skrutit om sina åtta föräldralediga (vilket jäkla ord förresten) att "det gick alldeles utmärkt för mig att ge mina barn bröstmjölk"!? Tacka för det, Lars Ohly, du behövde ju inte pumpa fram den i åtta månader! Visserligen är jag för att föräldrar ska dela föräldraledigheten. Men vad är det för fel på att låta dem själva bestämma hur? En omröstning på aftonbladets webb visar att min åsikt delas av en mycket tydlig majoritet. På frågan om huruvida det är rätt att kvotera föräldraledigheten svarar endast drygt 12 % ja, medan hela 87,6 % svarar nej.

I dagens Expressen finns ett uttalande där den rödgröna ledaren, Mona Sahlin, betraktar Ohlys utspel som "inte ett utspel, men ett mindre smart uttalande". Ett större antal mindre smarta uttalanden från den mannen borde Mona ha vägt in när hon lierade sig med vänsterpartiet. Vilket i och för sig i sig själv var om möjligt ännu mindre smart.

Vet knappt hur ordet stavas. Äldst. Älst. Den äldsta. Den älsta??? Hur som. Igår var jag med på minnesstund för min farbror som hastigt avled härom veckan. En bra farbror. Den bäste. Minns att han gillade mig mycket när jag var väldigt liten. Kanske för att han då inte hunnit få egna barn. Stundtals var han faktiskt en bättre farbror än hans bror var min far. Långt upp i åren bar han ett foto på mig i plånboken. Nån bild från det att jag var typ ett. När vi träffades tog han fram det spruckna, svartvita fotot och visade upp det. För många år sedan kändes det lite pinsamt men sedan inte det minsta. Det kändes bra att få vara med och ta avsked. Även om det var sorgligt och väckte andra minnen. Hemkommen från minnesstunden hade MiML och jag lite debreafing. Och plötsligt insåg jag. Nu är alla som är äldre borta. På min pappas sida av släkten finns numera ingen som är äldre än jag. Känn på den! Hur ska jag axla detta? Får väl helt enkelt styra upp släkten och se till att vi håller ihop!