Min galna jakt...
Jag har tidigare skrivit om min mångåriga och stundtals galna jakt på en viss parfym, Gilda av Pierre Wulff. Den slutade tillverkas för många år sedan men på olika, mer eller mindre underliga vägar, mitt förråd då och då kunnat fyllas på. För närvarande finns i förrådet dock bara en ensam stackars flaska med några få dyrbara droppar i botten. Men hör och häpna 2x50 ml är på ingång. Från Singapore. Av en ren händelse sökte jag på google i förra veckan och fick napp på eBay! Till rimligt pris dessutom. Har just haft en kommunikation med säljaren som berättar att hans farbror haft butik och importerat parfymer, men Gilda gjorde ingen succé i Singapore. Och hör och häpna, det finns flera flaskor kvar i lagret!
Dumstrut på...
Sedan en längre tid tillbaka har vi här i hushållet kunnat konstatera att vår vattenmätare visade en oacceptabelt hög förbrukning. Vi håller oss med en undermätare. Som så mycket annat här i reservatet är våra diverse förbrukningar "korsbefruktade". Någon betalar sin elförbrukning till grannen via undermätare, alla har sopkostnader gemensamt och detta hushåll betalar sin vattenförbrukning till närmaste grannen med avläsning av undermätaren två gånger per år med mera. Ett jäkla virrvarr att hålla reda på om man uttrycker sig försiktigt!
Hur som, avläsning av vattnet gjordes på nyårsaftonen och inrapporterades till nämnda granne. Av någon anledning fick Yours truly för sig att gå tillbaka till statistiken - och förfasades! En diskussion togs upp i hushållet om vad det hela kunde bero på och som en uppföljning lästes mätaren av några dygn senare. Närmast chockade kunde vi konstatera att vi de senaste dygnen (varav ett tillbringades på hotell!) förbrukat cirka 1 kubikmeter vatten per dygn. En kubikmeter = 1000 liter! Något läckage har vi inte kunnat konstatera varför misstankarna riktades mot ovan nämnda undermätare. En annan är ju i princip "i branschen" och vet att vattenmätare bytes med viss regelbundenhet för att säkerställa att den räknar rätt. Hur gammal vår gamla mätare är var det ingen som visste. Vi bestämde oss sålunda för att den hade tjänat ut och borde bytas. Sagt och gjort (yours truly är ibland väldigt snabb mellan tanke och handling), rörfirma tillkallades för att utföra bytet. Även sagda firma agerade osedvanligt snabbt och vid lunchtid denna dag inställde sig rörmokare, beredd att inspektera vattenmätaren för att säkra att vi skulle få en ny av rätt modell.
Rätt snart efter det att mokaren krupit in bland diverse jympadojor, regnställ etc för att leta sig fram till mätaren, kunde han konstatera att det minsann inte var något fel på den. En ganska enkel undersökning gav istället diagnosen att en säkerhetsventil på varmvattenberedaren intill läckte vatten. Inte synbart mycket, men dock. Den läckte. Medelst el uppvärmt vatten dessutom! Rörmokaren var en optimistisk typ som raskt konstaterade -Ja, men då blir det ju mycket billigare! Man tackar! Frågan är hur länge det har droppat i denna takt och hur mycket för mycket vi har lagt ut på både vatten och uppvärmning av detsamma? Dumstrut i rubriken ovan syftar på att Yours truly i sin profession som informationsansvarit på fastighetsbolaget inte sällan bara författar olika informationer till boende i flerfamiljshus om vikten av att felanmäla droppande kranar och toastolar med mera. Utan dessutom ungefär lika ofta beskriver hur stor vattenförbrukning till och med en försiktigt droppande kran faktiskt förorsakar! Nåväl, det är slut med det nu och vid nästa avsläsning av såväl vatten som el ser vi fram emot en rejäl volym- tillika kostnadsminskning. Kan man kanske för att inte gråta längre över spillt vatten till och med säga att vi har tjänat pengar?
