Kalastrött...
Idag skriver vi tisdag och jag känner fortfarande av sviterna av att kalasa en söndagskväll. I söndags hade jag nämligen förmånen att få gästa Eskilstunas 350-årskalas. Dagen bjöd på ett trevligt heldagsprogram, som t ex premiär för den lokala flaggdagen. Denna bevistade MiML och jag och flagghissningen med åtföljande tal och underhållning gick givetvis av stapeln kl 08.00 på Fristadstorget. Efter detta bjöds på kaffe och tårta i Stadshuset. Mycket trevligt.
Själva födelsedagskalaset, en bankett på Lokomotivet, där en underbar middag serverades av Restaurang P2, blev något av en grand finale. Som lite uppvärming inför själva kalaset avverkades lite trevlig fördrink hemma tillsammans med en dokumenterat vacker kvinna som jag gillar mycket. Efter ett par glas Prosecco promenerade vi under varsitt paraply till själva banketten. Yours truly är mycket nöjd med sin placering och sin bordskavaljer. Jag fick nämligen den stora äran att sitta bredvid en av stadens stora stoltheter. Han heter Kennet Andersson, ser ut så här och närmare presentation är väl totalt överflödig. Visst är jag väl en Lyckans Ost...
Att kalasa på en söndag får emellertid vissa konsekvenser. Som t ex ett uppdämnt sömnbehov. Visserligen är jag rätt rutinerad, men att komma hem vid pass 01.30 natt till måndag, därtill något förfriskad, tillhör definitivt inte vanligheterna. Som en följd av detta blev det en mycket tidig kväll igår. Bristen på nattvila har dock ännu inte riktigt kompenserats och därför är det med en viss tillfredsställelse jag ser fram emot kvällen idag. MiML har just dragit ut för att umgås med diverse kollegor. Efter att ha tillbringat i princip hela dagen i ett mastodontledningsgruppsmöte så har jag för egen del inhandlat det senaste numret av Vakre Hjem, skall strax tillaga en Viktväktartortilla med rökt kalkon, brieost light, melon, paprika och lite nötter. Allt för att eventuellt avnjutas tillsammans med ett glas vin och den underbara tidskriften. Och sen, mina vänner, till sängs. Garanterat senast 21.30.
Själva födelsedagskalaset, en bankett på Lokomotivet, där en underbar middag serverades av Restaurang P2, blev något av en grand finale. Som lite uppvärming inför själva kalaset avverkades lite trevlig fördrink hemma tillsammans med en dokumenterat vacker kvinna som jag gillar mycket. Efter ett par glas Prosecco promenerade vi under varsitt paraply till själva banketten. Yours truly är mycket nöjd med sin placering och sin bordskavaljer. Jag fick nämligen den stora äran att sitta bredvid en av stadens stora stoltheter. Han heter Kennet Andersson, ser ut så här och närmare presentation är väl totalt överflödig. Visst är jag väl en Lyckans Ost...
Att kalasa på en söndag får emellertid vissa konsekvenser. Som t ex ett uppdämnt sömnbehov. Visserligen är jag rätt rutinerad, men att komma hem vid pass 01.30 natt till måndag, därtill något förfriskad, tillhör definitivt inte vanligheterna. Som en följd av detta blev det en mycket tidig kväll igår. Bristen på nattvila har dock ännu inte riktigt kompenserats och därför är det med en viss tillfredsställelse jag ser fram emot kvällen idag. MiML har just dragit ut för att umgås med diverse kollegor. Efter att ha tillbringat i princip hela dagen i ett mastodontledningsgruppsmöte så har jag för egen del inhandlat det senaste numret av Vakre Hjem, skall strax tillaga en Viktväktartortilla med rökt kalkon, brieost light, melon, paprika och lite nötter. Allt för att eventuellt avnjutas tillsammans med ett glas vin och den underbara tidskriften. Och sen, mina vänner, till sängs. Garanterat senast 21.30.
Dag Sandahl, en kyrkans man?
Kyrkomötet beslutade igår att människor av samma kön skall få rätten att vigas i kyrkan. Några av kyrkans män, och vissa i synnerhet, har upprörts över beslutet. Särskilt då en av dem, Dag Sandahl, som tydligen helt fick slut på argumenten, tog till orda gentemot några kvinnor på kyrkomötet med ordval som enligt min mening inte anstår en vuxen och mogen person, i synnerhet inte en företrädare för den Svenska Kyrkan. En av de kvinnor som hade oturen att utsättas för denna "konversation" är en personlig och nära vän, varför jag inte tvekar om sanningshalten. För egen del är jag glad och stolt över kyrkomötets beslut. Vad Sverige behöver är väl för höge farao inte mindre kärlek!
Grodor/ankor
Idag har jag roat mig med att läsa allehanda kommunala protokoll via kommunens hemsida och kunde inte låta bli att notera en och annan groda.
Intressant läsning var t ex arbetsmarknads- och familjenämndens protokoll där man vid behandlingen av en motion som handlade om att kommunen årligen skulle bedriva en "vit-månad-kampanj" konstaterar att "En svårighet är hur uppföljningen av en vit månad ska göras i praktiken." Tack och lov. Det måste väl ändå finnas gränser för vad en kommunal nämnd skall kunna kontrollera!
En formulering i ett protokoll från det kommunala handikapprådet fick mig också att dra på munnen. Nej, man ska inte skratta åt svininfluensan och man ska respektera att det säkert i det kommunala handikapprådet finns vissa sk riskgrupper, men visst verkar det väl lite hybris.
"Ordföranden föreslår att nästa Handikappråd ställs in på grund av svininfluensan och för att skydda sårbara grupper.
Au beslutar
att nästa Handikappråd ställs in. Au beslutar att avvakta utvecklingen av influensan innan beslut om decembermötet tas. Au träffas enligt planen."
Proud Anitha - yes!
Igår firade vill den lilla minstas födelsedag. 27 år. Eller var det 17? Brunch för den närmaste familjen på Sjöpaviljongen vid Alviks Strand. Supertrevligt. Om någon skulle fråga, fråga gärna, vad jag är mest stolt över i mitt liv, så är det faktiskt tre saker. Eller inte saker egentligen. Nej, tre levande varelser. Inget jag rimligen kan ha gjort i mitt liv har dock gjort mig förtjänt av dessa tre, helt underbara människor. Jag är verkligen såå stolt över dem alla tre. Även om de alla tre ser rätt blåögda ut (och dessutom blonda, även om David gör vad han kan för att dölja det) så är det långt ifrån hur dem är, bokstavligen! Så kloka! Och visst är dem vackra också!
En oktoberdag med Juni...
Dagen med Juni avlöpte väl. Den unga damen anlände strax före 10 och började med att inta en tidig lunch. Ca 90 ml fick hon nog i sig innan hon törnade in för att sova oavbrutet i närmare tre timmar. Hon fick sova i sin vagn i trädgården alltmedan undertecknad stängde densamma för vintern. Trädgårdsmöbler in i garaget, lite lövkrafsning etc. Innan hon ens hade vaknat dök hennes mamma upp. Så särskilt mycket kvalitetstid med farmor blev det ju inte. Efter ännu en matomgång passade dock den lilla prinsessan på att somna i farmors famn. Farmor hade alls inget emot detta så vi tillbringade halvannan timma tillsammans i en bekväm fåtölj. Sen var det dags för mat igen. Då hade också fadern till prinsessan förenat sig med det övriga sällskapet så nu utbröt nästan slagsmål om den lilla. Så illa blev det dock inte, men efter måltid nummer tre drog den lilla familjen hem till sitt. Och nu längtar farmor till nästa gång. Då skall farmor lägga rabarber på lilla prinsessan en hel natt! Undrar vilka som kommer att sova sämst, prinsessan och jag eller hennes päron. Farmor gissar på de sistnämnda. Dem litar nog inte helt på att jag kommer att ligga vaken hela natten och kolla om hon andas...
Juni!
Idag var Juni äntligen i tidningen som "nyfödd". Tja, den unga damen är faktiskt numera en bit över två månader så det var baske mig på tiden. Bra blev det också, även om sonhustrun tycker dem såg sura ut :) Jättekul idag också att jag efter en månad fick svarsmail från kusinhustrun, Kenths Ingmarie. Sätt ett avtryck för attan när ni läser. Hur ska jag annars veta ni varit här? Imorgon kommer lilla Juni hit och skall bli ompysslad av farmor medan mamman får massage och pappan gör något nyttigt hos sin pappa. I löv! Välkommen till farmor, Juni!
Vamos a Cuba...
För nästan exakt 12 år sedan avverkade jag och MiML vår bästa semesterresa - ever! Vi for till Cuba. 1997 var detta resmål ett återupptäckt charterresemål, jag har för mig att vi reste med Ving. Det enda vi ångrade då var att vi av någon anledning bara stannade en vecka vilket var lite kort med tanke på den långa resan. Då och då har vi pratat om att vi väldigt gärna skulle vilja åka dit igen. Sol, god mat, underbara människor, underbart vatten etc etc. Nu är det i alla fall dags för ett återbesök. Igår bokades det minsann! Varadero, here we come. Och om allt går som det ska blir det samma hotell som förra gången, Hotel Varadero Internacional, med en historia som går tillbaka till maffian...
Nu hoppas vi dock på bättre tur med hemresan denna gång. Då, för tolv år sedan, blev hemresan nästan ett halvt dygn försenad och när vi till slut skulle äntra planet för att åka hem blev MiML och jag ensamma kvarhållna på marken medan resten av resesällskapet fick gå ombord. Det var något fel på en stämpel i något av våra pass och vi stod där nedanför landgångsstegen i mörkret på marken nedanför planet, bevakade av två beväpnade vakter. Uppe på planet stod två flygvärdinnor och ropade att vi måste komma ombord! Vakterna visade tydligt att de inte hade någon avsikt att släppa förbi oss och höll stenhårt våra pass. MiML väste till mig "-När jag säger spring, så spring." Jag darrade, men lydde. Helt plötsligt slet MiML åt sig våra pass och skrek "-spring!", varpå vi sprang som jagade av vilda hästar uppför stegen till planet där vi föstes in av de två flygvärdinnorna och i samma ögonblick drogs stegen bort och vi var räddade! Så kändes det i alla fall. Hade vi inte lyckats med den flyktbedriften hade vi väl slutat på något Guantanamoliknande place. Hursom. Nu skall vi tillbaka till Cuba. I love it!
Nu hoppas vi dock på bättre tur med hemresan denna gång. Då, för tolv år sedan, blev hemresan nästan ett halvt dygn försenad och när vi till slut skulle äntra planet för att åka hem blev MiML och jag ensamma kvarhållna på marken medan resten av resesällskapet fick gå ombord. Det var något fel på en stämpel i något av våra pass och vi stod där nedanför landgångsstegen i mörkret på marken nedanför planet, bevakade av två beväpnade vakter. Uppe på planet stod två flygvärdinnor och ropade att vi måste komma ombord! Vakterna visade tydligt att de inte hade någon avsikt att släppa förbi oss och höll stenhårt våra pass. MiML väste till mig "-När jag säger spring, så spring." Jag darrade, men lydde. Helt plötsligt slet MiML åt sig våra pass och skrek "-spring!", varpå vi sprang som jagade av vilda hästar uppför stegen till planet där vi föstes in av de två flygvärdinnorna och i samma ögonblick drogs stegen bort och vi var räddade! Så kändes det i alla fall. Hade vi inte lyckats med den flyktbedriften hade vi väl slutat på något Guantanamoliknande place. Hursom. Nu skall vi tillbaka till Cuba. I love it!
Venedig, del 2...
Igår visade Venedig upp rejäl sommarvärme och efter kaffe och tiramisu på en uteservering vid Canal Grande bestämde vi oss för en gondoltur...
Det finns ju inte några bilar på, men man begriper ju att folk där ändå flyttar ibland. Hur går det till då? Med flyttbåt naturligtvis. En sådan träffade vi på under vår gondolfärd och det såg visserligen lite lustigt ut, men det kan ju inte finnas något annat sätt...
Vissa broar som vi passerade så låga att gondoljären fick lov att luta gondolen för att komma under!
Den här "vägskylten" tolkade jag som "påbjuden färdriktning", dvs åt vänster. Gondoljären tog dock av åt höger. Eller heter det styrbord resp babord, kanske...
Vi såg givetvis till att hinna lite shopping och slogs faktiskt av att det mesta inte alls var så dyrt som vi hade föreställt oss. Detta ledde till att vi, eller i alla fall jag, var lite orolig för hur vi skulle få hem bagaget. Ryan Air har stränga restriktioner... Av någon helt outgrundlig anledning vägde dock min väska mindre vid incheckningen hem än ut!? Fel på någon av vågarna är min diagnos...
Det finns ju inte några bilar på, men man begriper ju att folk där ändå flyttar ibland. Hur går det till då? Med flyttbåt naturligtvis. En sådan träffade vi på under vår gondolfärd och det såg visserligen lite lustigt ut, men det kan ju inte finnas något annat sätt...
Vissa broar som vi passerade så låga att gondoljären fick lov att luta gondolen för att komma under!
Den här "vägskylten" tolkade jag som "påbjuden färdriktning", dvs åt vänster. Gondoljären tog dock av åt höger. Eller heter det styrbord resp babord, kanske...
Vi såg givetvis till att hinna lite shopping och slogs faktiskt av att det mesta inte alls var så dyrt som vi hade föreställt oss. Detta ledde till att vi, eller i alla fall jag, var lite orolig för hur vi skulle få hem bagaget. Ryan Air har stränga restriktioner... Av någon helt outgrundlig anledning vägde dock min väska mindre vid incheckningen hem än ut!? Fel på någon av vågarna är min diagnos...
Venedig, del 1...
Venedig visade verkligen upp sina olika sidor. Inte minst vädermässigt. Vi fick prova på både regn, åska och strålande sommarvärme! Att det regnade gjorde faktiskt inte så mycket.Visserligen blev vi rätt blöta, men det var inte kallt.
Vi började vår vistelse med att inhandla karta, vilket visade sig vara ett genidrag. Utan kartan hade vi definitivt varit helt lost. Till att börja med tog den oss till vårt hotell. I varje fall i närheten av detsamma. Själva hotellet upptäckte vi närmast av en tillfällighet, där det låg inklämt i en liten tvärgränd.
På ett effektivt sätt arbetade vi oss igenom guidboken som Sofia inhandlat på Skavsta och tack vare den upptäckte vi flera trevliga platser och restauranger. I lördagskväll bevistade vi Chiesa San Vidal där vi avnjöt detta:
Vi började vår vistelse med att inhandla karta, vilket visade sig vara ett genidrag. Utan kartan hade vi definitivt varit helt lost. Till att börja med tog den oss till vårt hotell. I varje fall i närheten av detsamma. Själva hotellet upptäckte vi närmast av en tillfällighet, där det låg inklämt i en liten tvärgränd.
På ett effektivt sätt arbetade vi oss igenom guidboken som Sofia inhandlat på Skavsta och tack vare den upptäckte vi flera trevliga platser och restauranger. I lördagskväll bevistade vi Chiesa San Vidal där vi avnjöt detta:
Först förkylning och sedan detta...
Febern verkar ge sig, vaknade med 37,4 och det är ju inte särskilt mycket. Rinnande näsa har övergått till hackhosta. Googlade fram en väderleksprognos för Venedig för de närmaste dagarna och den jublade jag inte heller över:
|
|
|
|
|
|
Lägg särskilt märke till fredag - söndag!
Till yttermera visso fick jag just sms från mitt vackra resesällskap, tillika min yngsta dotter, Gull-Fia (hon heter såklart inte så, det är bara internt). Det visade sig att hon oxå (ja dem messar så ungdomarna) är förkyld. En tröst i bedrövelsen är att hon lovade ta med till mig några starka piller som hon köpt i Bryssel... Den här resan kan ju bli hur kul som helst...
Till yttermera visso fick jag just sms från mitt vackra resesällskap, tillika min yngsta dotter, Gull-Fia (hon heter såklart inte så, det är bara internt). Det visade sig att hon oxå (ja dem messar så ungdomarna) är förkyld. En tröst i bedrövelsen är att hon lovade ta med till mig några starka piller som hon köpt i Bryssel... Den här resan kan ju bli hur kul som helst...
Svininfluensa - not!
Jag har inte fått svininfluensa. Vägrar denna sjuka! Har själv ställt en diagnos. Jag har inte extremt hög feber. Den ligger runt 38 (visserligen efter Alvedon). Jag har inte extrem hosta. Jag tror att jag "bara" dragit på mig en rejäl grabbförkylning. Nu tror ju jag på det där med att tänka positivt. Något lärde jag mig väl av Olof Röhlander!
Jag väljer därför nu att se fördelarna med att få vara alldeles ensam hemma och vara sjuk. T ex får man gå omkring i pyamas hela dagen. Och till på köpet lägga sig i sängen precis samma pyamas. Man behöver inte fixa håret. Det gör förresten ont! Faktum är att man behöver nästan inte alls borsta tänderna. Det är helt ok att ta en cognac. Man kan tända en brasa och mysa.
Jag har nu bestämt mig för att denna, troligtvis mycket kortvariga, sjuka har kommit till mig för att jag bättre skall uppskatta alla de andra, friska dagarna. Så är det. Och förresten tänker jag bli frisk, senast till fredag. Då skall ju Gull-gurkan och jag dra till Venedig. Och jag har dessutom lurat ut att man faktiskt fortfarande kan åka buss till Skavsta. Trots att flygbussen dragits in på grund av bristande underlag. Lösningen heter Länstrafiken. Visserligen tar det lite längre tid, men fram kommer man. Och det är billigt. 100 spänn.
Jag väljer därför nu att se fördelarna med att få vara alldeles ensam hemma och vara sjuk. T ex får man gå omkring i pyamas hela dagen. Och till på köpet lägga sig i sängen precis samma pyamas. Man behöver inte fixa håret. Det gör förresten ont! Faktum är att man behöver nästan inte alls borsta tänderna. Det är helt ok att ta en cognac. Man kan tända en brasa och mysa.
Jag har nu bestämt mig för att denna, troligtvis mycket kortvariga, sjuka har kommit till mig för att jag bättre skall uppskatta alla de andra, friska dagarna. Så är det. Och förresten tänker jag bli frisk, senast till fredag. Då skall ju Gull-gurkan och jag dra till Venedig. Och jag har dessutom lurat ut att man faktiskt fortfarande kan åka buss till Skavsta. Trots att flygbussen dragits in på grund av bristande underlag. Lösningen heter Länstrafiken. Visserligen tar det lite längre tid, men fram kommer man. Och det är billigt. 100 spänn.
Vit grundfärg och bivax...
Så här blev resultatet av V-slip och bivax...De mellanbruna som syns i bakgrunden är snart ett minne blott. Nya bokhyllor är på ingång.
Är det någon som driver med mig?
Min ambition i dag var att efter den betalda arbetsdagens slut fortsätta på den ideella. Det vill säga slutföra gårdagens målningsprojekt med vaxa det jag målade vitt igår. Inspirationen är dessvärre som bortblåst och ersatt av nysandet. Tror jag har nyst 100 gånger. Jag är ju gammal nog att inse vad det betyder. Snuba, i värsta fall en rejäl förkylning. Har hört talas om att sådana härjar runt om. Nån jävla schweineflunse vägrar jag i alla fall, men detta är inte bra alls. På fredag ska ju Pyret och jag kliva på ett plan mot Venedig. Jag citerar Tomas Ledin: Ingenting kan stoppa oss. Ingenting! Möblerna är i alla fall vaxade, men sen tog det tvärstopp. Istället för hemmapyssel skall kvällen ägnas åt mys. Sedvanlig menu när MiML är bortrest är bacon och äggröra alternativt keso. På TV:n lär det skall visas Sveriges fulaste hem, så det kanske jag också frossar i. Inte är det mitt i alla fall, men man kan ju alltid lida med andra. Innan dess skall jag visa bilder på det nymålade. Alldeles strax...
...och sedan. Vitt, vitt, vitt...
Knappt var farfarweekend över när MiML drog på tjänsteresa till Sydafrika. Och vad gjorde jag då? Pysslade med hemmet så klart. För en tid sedan hittade jag ett perfekt skåp på Blocket och jag kände direkt igen säljaren och kastade mig på telefonen. Vi gjorde snabbt upp affären och eftersom jag inte hade någon brådska att hämta skåpet bestämde vi oss för att avvakta lite efter som Fia, som sålde skåpet skulle flytta i dagarna. Igår ringde Fia och hade fixat hemleverans. Vilken kvinna! Imorse dök det upp två kraftkarlar som levererade skåpet. Jag hade inte mage att be dem bära upp det på övervåningen där det skulle stå, så de fick dumpa det i köket. Som efterskickade dök Syster Yster med sin L upp upp på eftermiddagen och vips (nej, så enkelt var det inte, men i alla fall...) hamnade skåpet där det ska vara. Jag är väldigt nöjd... Här skall eventuellt kläs med spetstyg på insidan, men under alla förhållanden skall här bara förvaras vackra textilier.
Detta inköp innebar att sekretären som stod där innan fick flyttas. Den fick ny plats i gästrummet och möblerna som stod där innan är på lackning. Dvs de står en trappa ner och håller på att bli målade. Av undertecknad!
Även denna förändring är jag nöjd med (och eventuellt väntar här en vitmålning, väntar vad ordet. Detta projekt drar jag mig lite för...).
Nu hade jag ju liksom kommit igång lite med målandet så efter att ha fått Syster Ysters välsignelse attackerade jag de guldfärgade som jag ärvt efter vår mamma. De gör sig definitivt bra i vitt!
En liten låda på byrån i sovrummet åkte på en strykning i bara förbifarten...
Nu har jag dessvärre en del vit färg på ställen där jag inte ska ha, dvs händerna. To be continued. Imorgon måste jag köpa möbelvax och dra över det vitmålade en trappa ner!
Detta inköp innebar att sekretären som stod där innan fick flyttas. Den fick ny plats i gästrummet och möblerna som stod där innan är på lackning. Dvs de står en trappa ner och håller på att bli målade. Av undertecknad!
Även denna förändring är jag nöjd med (och eventuellt väntar här en vitmålning, väntar vad ordet. Detta projekt drar jag mig lite för...).
Nu hade jag ju liksom kommit igång lite med målandet så efter att ha fått Syster Ysters välsignelse attackerade jag de guldfärgade som jag ärvt efter vår mamma. De gör sig definitivt bra i vitt!
En liten låda på byrån i sovrummet åkte på en strykning i bara förbifarten...
Nu har jag dessvärre en del vit färg på ställen där jag inte ska ha, dvs händerna. To be continued. Imorgon måste jag köpa möbelvax och dra över det vitmålade en trappa ner!
Farfarweekend är över...
Hushållet har haft farfarweekend. Farfarweekend var MiML:s present till ett barnbarn som fyllde sex för en dryg vecka sedan. Det innebar att sexåringen hämtades i fredags, bl a bjöds på hämtpizza, fri vakentid obegränsat med god och en heldag i Kolmården med farfar. Med på utflykten skickade jag en kamera med nyladdade batterier och dessförinnan instruerade jag sexåringen i hur man handskades med kameran. Han fattade mycket snabbt. Så snabbt att batterierna var nästan urladdade vid ankomsten till Kolmården :) Ett gäng bilder blev det dock, vilka jag brände på en cd-skiva som han fick med sig som minne av helgen. Flera av bilderna var riktigt bra, några dock lite svårtolkade. Den här t ex...
Den unge mannen hade dock en fullt rimlig förklaring när vi tittade på hans alster i morse. -Det är mitt finger!
Jag tror han blir en stjärnfotograf vad det lider...
Hur svårt kan det vara...
Jag ger mig den på att om jag skulle råka tappa en tändsticka eller glömma ett stearinljus så skulle det ta fyr av bara attan. Men när jag med vett och vilja försöker få fart på en kakelugn så jäklas naturen med mig rejält. Det vill sig inte riktigt idag i en av våra två!
Så här borde det se ut i båda, men just nu bara i den ena. Och kallt som attan är det ute!
Så här borde det se ut i båda, men just nu bara i den ena. Och kallt som attan är det ute!
