Anithas blogg

För den som eventuellt har oroats över utebliven rapportering på Sportnytt kan det avslöjas att Yours truly kom i mål. Till slut. På fantomtiden 1:25:19, vilket placerades som nr 781 i damklassen. Ett resultat som jag är nöjd med. De första 4-5 km avverkades med smärtande benhinnor och när detta släppt gjorde sig den gamla stressfrakturen i vänsterfoten påminnd och strax därefter kändes ett begynnande skavsår på högerfoten. Något som naturligtvis inte hindrade från att fortsätta. Det fanns ju liksom ingen annan väg än framåt.

Vid start och en bit på väg hade jag sällskap med en vän och före detta kollega, Anna Stangvik, och vi lyckades dessutom komma ivägen för Ekurirens webb-tv-team...:)  Stärkt av detta drog Anna ifrån rejält redan efter drygt fyra kilometer...

Visst ser vi grymma ut.



Hur som, en medalj blev det. Ja, det fick visst förresten alla som startade...

Ända sedan i slutet av vintern har det känts fullt möjligt. Och i princip varje dag fram till idag har jag varit helt övertygad om att jag kommer att klara av det. I stort sett varje morgon har jag tagit på mig träningskläderna och lufsat runt några kilometer. Idag känns det plötsligt mindre säkert. Och vädret är just nu inte alls på min sida. Man kan ju undra vad det är för utmaning jag har framför mig. Inte precis värsta mandomsprovet, men väl en kvartsmara. Det vill säga exakt 10 549 meter, Å-varvet, Sveriges vackraste kvartsmara! Nu är jag ju långt ifrån ensam. Vi är faktiskt 2800 personer som är anmälda och rent logiskt kan jag nog konstatera att jag kommer inte att vara sämst. Jag har provgått sträckan och min plan B är att i alla fall komma in snabbare än den karlslok som var långsammast förra året. 

Jag kommer att lufsa runt i min banks färger, den Danske, och i förutsättningarna har ingått uppladdning med skidkungen, Torgny Mogren.



Nåväl, runt ska jag komma. Håll tummarna!