Anithas blogg

Gårdagens besök hos magikern blev för min del en total besvikelse. Inte så att Joe Labero precis legat av sig sedan jag såg honom live förra gången, det måste vara 18-20 år sedan. Nej, mera att arenan lämnade en hel del övrigt att önska. Den var i alla fall inte avpassad för personer av min ringa längd. Jag såg nämligen absolut ingenting! Om man bortser från en tredjedel av den bortre storbildskärmen. På var sida om scenen satt något som skulle föreställa storbild, men de var till storleken mera i nivå med vår TV och dessutom fungerade de bara till och från. Man får nog vara trollkarl för att kunna lura av folk 400 spänn för den upplevelsen.  Eftersom jag är en handlingens kvinna så har jag också mailat mina synpunkter till världsartisten själv. Inte för att jag förväntar mig någon särskild respons, men jag kände ett behov att reagera på något sätt.

Det magiska inträffade däremot efteråt eller nu på morgonen (eller rättare lunchen, svågern och svägerskan följde med på eftersittning, så det blev en vinflaska till!). När jag tittade ut över Fristadstorget så var det 1200 kvadratmeter stora tältet borta och med undantag för rester av några avspärrningsband så syntes inte ett spår av att där har tilldragit sig någonting över huvud taget.  Han hade alltså gjort det, trollat bort alltihopa! Det måste man väl kalla magi.