Min galna jakt...
Jag har tidigare skrivit om min mångåriga och stundtals galna jakt på en viss parfym, Gilda av Pierre Wulff. Den slutade tillverkas för många år sedan men på olika, mer eller mindre underliga vägar, mitt förråd då och då kunnat fyllas på. För närvarande finns i förrådet dock bara en ensam stackars flaska med några få dyrbara droppar i botten. Men hör och häpna 2x50 ml är på ingång. Från Singapore. Av en ren händelse sökte jag på google i förra veckan och fick napp på eBay! Till rimligt pris dessutom. Har just haft en kommunikation med säljaren som berättar att hans farbror haft butik och importerat parfymer, men Gilda gjorde ingen succé i Singapore. Och hör och häpna, det finns flera flaskor kvar i lagret!
Dumstrut på...
Sedan en längre tid tillbaka har vi här i hushållet kunnat konstatera att vår vattenmätare visade en oacceptabelt hög förbrukning. Vi håller oss med en undermätare. Som så mycket annat här i reservatet är våra diverse förbrukningar "korsbefruktade". Någon betalar sin elförbrukning till grannen via undermätare, alla har sopkostnader gemensamt och detta hushåll betalar sin vattenförbrukning till närmaste grannen med avläsning av undermätaren två gånger per år med mera. Ett jäkla virrvarr att hålla reda på om man uttrycker sig försiktigt!
Hur som, avläsning av vattnet gjordes på nyårsaftonen och inrapporterades till nämnda granne. Av någon anledning fick Yours truly för sig att gå tillbaka till statistiken - och förfasades! En diskussion togs upp i hushållet om vad det hela kunde bero på och som en uppföljning lästes mätaren av några dygn senare. Närmast chockade kunde vi konstatera att vi de senaste dygnen (varav ett tillbringades på hotell!) förbrukat cirka 1 kubikmeter vatten per dygn. En kubikmeter = 1000 liter! Något läckage har vi inte kunnat konstatera varför misstankarna riktades mot ovan nämnda undermätare. En annan är ju i princip "i branschen" och vet att vattenmätare bytes med viss regelbundenhet för att säkerställa att den räknar rätt. Hur gammal vår gamla mätare är var det ingen som visste. Vi bestämde oss sålunda för att den hade tjänat ut och borde bytas. Sagt och gjort (yours truly är ibland väldigt snabb mellan tanke och handling), rörfirma tillkallades för att utföra bytet. Även sagda firma agerade osedvanligt snabbt och vid lunchtid denna dag inställde sig rörmokare, beredd att inspektera vattenmätaren för att säkra att vi skulle få en ny av rätt modell.
Rätt snart efter det att mokaren krupit in bland diverse jympadojor, regnställ etc för att leta sig fram till mätaren, kunde han konstatera att det minsann inte var något fel på den. En ganska enkel undersökning gav istället diagnosen att en säkerhetsventil på varmvattenberedaren intill läckte vatten. Inte synbart mycket, men dock. Den läckte. Medelst el uppvärmt vatten dessutom! Rörmokaren var en optimistisk typ som raskt konstaterade -Ja, men då blir det ju mycket billigare! Man tackar! Frågan är hur länge det har droppat i denna takt och hur mycket för mycket vi har lagt ut på både vatten och uppvärmning av detsamma? Dumstrut i rubriken ovan syftar på att Yours truly i sin profession som informationsansvarit på fastighetsbolaget inte sällan bara författar olika informationer till boende i flerfamiljshus om vikten av att felanmäla droppande kranar och toastolar med mera. Utan dessutom ungefär lika ofta beskriver hur stor vattenförbrukning till och med en försiktigt droppande kran faktiskt förorsakar! Nåväl, det är slut med det nu och vid nästa avsläsning av såväl vatten som el ser vi fram emot en rejäl volym- tillika kostnadsminskning. Kan man kanske för att inte gråta längre över spillt vatten till och med säga att vi har tjänat pengar?
God Jul...
Nu är det jul igen...
Lite julfint i köket...
...och så här såg det ut förra året.
Ja, det är samma gardineer...
Julaftonens morgon har inletts traditionsenligt med levande ljus och skinkmacka. Tidigt för maximal mysfaktor. Och som "efterrätt" lite julklappsutdelning. Min egen julklapp till mig själv blir nog att ta tag i blogglivet igen. Annars har jag faktiskt fått en riktig julklapp också. Vi ska ju egentligen inte ge klappar till varandra, MiML och jag. Men det verkar i det här hushållet vara sådant man bara säger. MiML presentades med ett par fina skinnhandskar och en pyamas. Själv fick jag en dunderklapp, en weekend i Budapest! En plats vi faktiskt varit på väg till men aldrig fått till det. Nu ska det bli av. Själv var jag där för 35 år sedan och MiML för ännu längre sedan. Och av alla tänkbara hotell är vi nu i alla fall inbokade på samma som jag bodde på när jag var där, Ramada Plaza. Vilken tillfällighet!
Och så ringde telefonen i arla morgonstund. Det var en av fastighetsbolagets hyresgäster som hade letat upp mitt mobilnummer och ville ha hjälp med en ny hyresavi. Han befann sig utomlands och hade glömt den hemma. Dessvärre kunde jag inte hjälpa honom utan fick be honom återkomma på torsdag. Säga vad man vill, men visst är det imponerande att man gör sig sådant besvär att få till hyresbetalningen en julaftonsmorgon. Och God Jul, hälsade han minsann också!
Det gick vägen...
För den som eventuellt har oroats över utebliven rapportering på Sportnytt kan det avslöjas att Yours truly kom i mål. Till slut. På fantomtiden 1:25:19, vilket placerades som nr 781 i damklassen. Ett resultat som jag är nöjd med. De första 4-5 km avverkades med smärtande benhinnor och när detta släppt gjorde sig den gamla stressfrakturen i vänsterfoten påminnd och strax därefter kändes ett begynnande skavsår på högerfoten. Något som naturligtvis inte hindrade från att fortsätta. Det fanns ju liksom ingen annan väg än framåt.
Vid start och en bit på väg hade jag sällskap med en vän och före detta kollega, Anna Stangvik, och vi lyckades dessutom komma ivägen för Ekurirens webb-tv-team...:) Stärkt av detta drog Anna ifrån rejält redan efter drygt fyra kilometer...
Visst ser vi grymma ut.
Hur som, en medalj blev det. Ja, det fick visst förresten alla som startade...
Vid start och en bit på väg hade jag sällskap med en vän och före detta kollega, Anna Stangvik, och vi lyckades dessutom komma ivägen för Ekurirens webb-tv-team...:) Stärkt av detta drog Anna ifrån rejält redan efter drygt fyra kilometer...
Visst ser vi grymma ut.
Hur som, en medalj blev det. Ja, det fick visst förresten alla som startade...
Vad har jag gett mig in på...
Ända sedan i slutet av vintern har det känts fullt möjligt. Och i princip varje dag fram till idag har jag varit helt övertygad om att jag kommer att klara av det. I stort sett varje morgon har jag tagit på mig träningskläderna och lufsat runt några kilometer. Idag känns det plötsligt mindre säkert. Och vädret är just nu inte alls på min sida. Man kan ju undra vad det är för utmaning jag har framför mig. Inte precis värsta mandomsprovet, men väl en kvartsmara. Det vill säga exakt 10 549 meter, Å-varvet, Sveriges vackraste kvartsmara! Nu är jag ju långt ifrån ensam. Vi är faktiskt 2800 personer som är anmälda och rent logiskt kan jag nog konstatera att jag kommer inte att vara sämst. Jag har provgått sträckan och min plan B är att i alla fall komma in snabbare än den karlslok som var långsammast förra året.
Jag kommer att lufsa runt i min banks färger, den Danske, och i förutsättningarna har ingått uppladdning med skidkungen, Torgny Mogren.
Nåväl, runt ska jag komma. Håll tummarna!
Jag kommer att lufsa runt i min banks färger, den Danske, och i förutsättningarna har ingått uppladdning med skidkungen, Torgny Mogren.
Nåväl, runt ska jag komma. Håll tummarna!
Julen varar till påska...
Alltså är den över nu, julen. Och även påsken. Flera dagars ledighet känns nästan som semester. Ett har påsken gemensamt med julen. Man får äta rester i flera dagar. Igår blev det lax i olika former och ikväll serveras köttbullar, prinskorv och påskskinka. Påskskinka är det samma som julskinka. Ungefär som att påskmust är det samma som julmust.
God Jul!
God Jul!
Vi stöttar grekerna...
Nu är den bokad, sommarens semesterresa. Efter lite surfande på olika resmål landade vi på Rhodos. Svit på Lyxhotell med egen pool! Fyller man år så gör man. Det ska bli spännande att komma tillbaka till ön, det var väl 30 år sedan sist...
Inte utkastad - ännu!
Misstänkte nästan att jag blivit utkastad från bloggen på grund av passivitet, men icke. Tar nya tag då. Planerna för helgen grusades när jag slog upp ögonen och kunde konstatera att det snöade. Telefonen (!) informerade om att utomhustemperaturen var -1, men att den kändes som -12. Hur nu telefonen kan veta hur man upplever temperaturen. Morgonens powerwalk inställdes omgående och för den delen så har jag ännu inte kommit ur pyjamasen! Det positiva (?) med vädret är i alla fall enligt MiML att fönsterputsningen får skjutas på framtiden. Nu blir det sannolikt istället lite rundvandring på stan. Eskilstuna Innerstad, en organisation för att stärka innerstadens attraktionskraft har nämligen tagit upp kampen med det stora externa köpcentrat och kör ett rejält kupongrace. Vi som bor i centrum ska handla i centrum. Så det så! Så nu ska här klippas kuponger och sparas en himla massa kostnader! Rapport följer.
Jag åkte dit till slut...
Mindre aktiv. Så stod det på webläsarfliken när jag skulle logga in på bloggen idag. Det är en klar överdrift. Är i högsta grad aktiv. Dock inte med bloggandet för närvarande.
Jag har länge försökt att värja mig. Men till slut åkte jag dit i alla fall. Och precis som jag befarat blev jag tämligen fångad. Det är nog att likna vid någon form av drog. Det hände i slutet av förra veckan då jag befann mig på tjänsteresa tillsammans med några kollegor. Vi åkte tåg. Tre av mina kollegor började ungefär samtidigt och plötsligt satt de där, mitt emot varandra, helt tysta. Djupt försjunkna och med pannan i djupa veck. Suckande och stönande. Och smekande sina mobiltelefoner. Vad de gjorde? De spelade Wordfeud. Med varandra!
Plötsligt kände jag att nu fanns nog ingen återvändo. Jag måste på det jag också. Att registrera sig var inget stort problem, men att välja ett användarnamn som inte redan var taget tog väl sådär 10 minuter. Men på den vägen är det. Och nu är jag alltså fast. I alla fall för tillfället. Har dock lovat mig själv att inte wordfeuda till vardags och självfallet inte på arbetstid! Om det är någon därute som känner för att slå mig i en match (det är ännu inte så svårt eftersom jag är helt grön) så heter jag samma som fastighetsbolaget. Med gemener. Nej, nu har jag lite bokstäver att lägga. Ciao!
Trådlös, äntligen...
När hushållet för närmare ett år sedan tvingades inhandla ny dator på grund av att den gamla fått nog av jordelivet införskaffades samtidigt en router. Allt för att möjliggöra surfande i hela huset! Sagda manick har dock blivit stående och samlat damm sedan dess. Vid ett tillfälle gjorde Yours truly ett seriöst, men icke framgångsrikt försök att få igång eländet.
Idag kändes som en passande dag att göra ett nytt försök. Var faktiskt riktigt taggad. Och det gick riktigt bra. Till en början. Manicken blev i alla fall inkopplad, det lämnades tydligt besked om på skärmen. Men sedan var det stopp. Vare sig dator eller telefon lyckades etablera kontakt.
I ren desperation uttalade jag min nöd på husorganet, det vill säga facebook, och det dröjde bara någon sekund så dök räddaren i nöden upp i form av en fantastisk kollega. Med hjälp av en enkel instruktion lyckades han få mig att ladda ner något ifrån cyberrymden som gjorde att han, visserligen med min benägna hjälp med lösenord, kunde hacka/spegla vår dator och sittande i sitt eget hem flera mil härifrån knappade han runt på "min dator". Det var helt fascinerande att passivt sitta vid arbetsbordet och följa det äventyr som utspelade sig på skärmen! Efter diverse tryckande, knappande och omstart hände det fantastiska. Det fungerade! Och nu sitter jag här vid köksbordet. Helt sladdlös! Otroligt är det och min skuld till nämnda kollega har därmed plussats på rejält!
Idag kändes som en passande dag att göra ett nytt försök. Var faktiskt riktigt taggad. Och det gick riktigt bra. Till en början. Manicken blev i alla fall inkopplad, det lämnades tydligt besked om på skärmen. Men sedan var det stopp. Vare sig dator eller telefon lyckades etablera kontakt.
I ren desperation uttalade jag min nöd på husorganet, det vill säga facebook, och det dröjde bara någon sekund så dök räddaren i nöden upp i form av en fantastisk kollega. Med hjälp av en enkel instruktion lyckades han få mig att ladda ner något ifrån cyberrymden som gjorde att han, visserligen med min benägna hjälp med lösenord, kunde hacka/spegla vår dator och sittande i sitt eget hem flera mil härifrån knappade han runt på "min dator". Det var helt fascinerande att passivt sitta vid arbetsbordet och följa det äventyr som utspelade sig på skärmen! Efter diverse tryckande, knappande och omstart hände det fantastiska. Det fungerade! Och nu sitter jag här vid köksbordet. Helt sladdlös! Otroligt är det och min skuld till nämnda kollega har därmed plussats på rejält!
Teknikstrul...
Utan att skryta brukar jag faktiskt betrakta mig själv som något över medelmåttligt teknisk begåvad. Jag är t ex en fena på att meka ihop elkontakter och skarvsladdar. Jag är väldigt bra på att montera Ikea-möbler och följer anvisningarna till punkt och pricka. Men när det kommer till nedanstående manick är jag tydligen en komplett idiot! Hur svårt kan det vara att få en router att fungera? Anvisningarna är för den delen urkorkade. Eller...?
Livet är en fest...
Det är verkligen mycket nu. Festligheter och nöjen avlöser varandra på löpande band. Förra lördagen t ex var MiML och jag på bröllop. Ett mycket vackert och romantiskt sådant. Precis som det ska vara. Det inramades av vacker miljö och skönsång och brudparet, Owe och Marie, var bedårande vackra. Eller hur...?
Även MiML var extremt nöjd med inramningen. Han fick sin dos av kvinnlig fägring tillgodosett för lång tid framöver. Så till den milda grad att ögonen nästan gick i kors...
För det kan väl inte vara fotografen mitt emot, dvs yours truly, som bländade honom?
Ikväll är det dags igen, dock inte ett nytt bröllop, men väl ännu en kväll med trevliga förtecken. Underbart trevlig människor, god mat och dryck. Kan inte bli annat än lyckat! Ett minus dock att ett par viktiga fattas just ikväll, men håll ut Johan, vi tar nya tag!
I veckan som kommer väntar några dagar i Berlin. Ska bli mycket spännande! Helgen därefter blir det operabesök och därutöver finnes ytterligare ett antal festligheter inplanerade. Tur man är ung!
Även MiML var extremt nöjd med inramningen. Han fick sin dos av kvinnlig fägring tillgodosett för lång tid framöver. Så till den milda grad att ögonen nästan gick i kors...
För det kan väl inte vara fotografen mitt emot, dvs yours truly, som bländade honom?
Ikväll är det dags igen, dock inte ett nytt bröllop, men väl ännu en kväll med trevliga förtecken. Underbart trevlig människor, god mat och dryck. Kan inte bli annat än lyckat! Ett minus dock att ett par viktiga fattas just ikväll, men håll ut Johan, vi tar nya tag!
I veckan som kommer väntar några dagar i Berlin. Ska bli mycket spännande! Helgen därefter blir det operabesök och därutöver finnes ytterligare ett antal festligheter inplanerade. Tur man är ung!
Tidningsbudens dag!
I det ena av detta hushålls morgontidningar, tidningen Folket, stod denna morgon att läsa att imorgon, lördag den 8 oktober, är det minsann tidningsbudens dag! Yours truly, som härstädes bara för några dagar sedan, förfasat sig över "alla dessa dagar", sällar sig till de uppskattandes skara! Många, många tidiga mornar har jag imponerats över denna yrkeskårs lojala och idoga insatser! Otroligt imponerande! Hallå där ute, förenen eder i hyllningarna och se till att visa uppskattning över det fantastiska att inte bara i ottan utan också i ur och skur kunna hämta morgonbladet i brevlådan! MiML har för övrigt, som ett symboliskt bevis på vår uppskattning, inhandlat en väldigt fin chokladkaka, som i afton skall placeras på, den för övrigt väldigt vackra, brevlådan! Tack för den, förresten, Pia Wahlberg!
På möhippa. Jag!?
Tidigare bloggvila har inget att göra med att livet varit händelselöst. Tvärtom! Det har hänt mycket, så pass att jag gjort diverse prioriteringar. I lördags till exempel var jag på SM i bodybuilding. Eller egentligen inte. Bara alldeles utanför tillställningen. Deltog nämligen i en möhippa. Något otippat enligt sonen som när han fick höra talas om planerna vänligt klappade moderskapet på axeln och sa "-nej men är då så ung så du får vara med på möhippa?". Nu är det ju emellertid inte jag som ska gifta mig utan en betydligt yngre och fräschare kvinna, vars bekantskapskrets Yours truly har förmånen att få tillhöra.
Anledningen till att SM i bodybuilding blev inblandat i begivenheten var att den blivande brudens svåger skulle tävla och det blivande brudparet därför skulle befinna sig i publiken. Den blivande brudgummen var invigd i planerna, men höll så när på att sabotera alltihop. Måste varit bröllopsnerverna som gav sig tillkänna. Hur som helst det hela avlöpte väl och det inplanerade överraskningsmomentet fungerade hyfsat.
Efter kidnappningen utanför Aros Congresscenter i Västerås bar det av på utflykt till den intilliggande orten Dingtuna och ett besök hos Annika och hennes Lerblomster. Ett inslag i möhippeprogrammet var nämligen att den blivande bruden skulle placeras vid en drejskiva för att dreja sig en minnesvärd skapelse. Allt emedan omkringvarande kvinnor smuttade bubbel och tjattrade. Ett par av de omkringvarande damerna kunde dock inte hålla fingrarna borta från ett par lerhögar så det blev ytterligare några skapelser, oaktat vad dessa skall kallas. Skämt åsido, de visade sig vara riktiga konstnärer alla tre! Bildbevis finnes på ovannämnda hemsida!
Kvällen avslutades (?) med middag på restaurang. Över hövan trevligt, men om man nu ska äta därstädes så ska man inte beställa sjötunga för det kan de tyvärr inte tillaga eller så var det möjligen någon annan, mera gummiartad fisk de hade upphöjt till sjötungestatus. Sammanfattningsvis, trots avsaknaden av sjötunga, en mycket trevlig kväll.
By the way, den blivande svågern segrade i sin klass i bodybuilding-SM. Så det så!
Alla dessa dagar...
Redan på radion i morse blev jag varse att denna dag är "Kanelbullens dag", vilket påfund! Hur som det bjöds på dylika bakverk till eftermiddagsfikag idag på fastighetsbolaget. Inget fel på det alls.
En annan av alla dessa, numera namngivna, dagar som dock har gått mig spårlöst förbi är förra torsdagen, den 29 september, som jag först idag förstått var "Trafiknykterhetens dag". Inte att missförstås som att jag förordar onykterhet i trafiken, helt tvärtom! Men jag kan inte hjälpa att jag undrar vilken status övriga 364 dagar har ur ett trafikperspektiv. Har förstått att polisen gjorde massiva insatser denna dag för att kontrollera förares nykterhet, vilket är toppen. Borde den inte kallas just detta, nykterhetskontrollens dag?
En annan av alla dessa, numera namngivna, dagar som dock har gått mig spårlöst förbi är förra torsdagen, den 29 september, som jag först idag förstått var "Trafiknykterhetens dag". Inte att missförstås som att jag förordar onykterhet i trafiken, helt tvärtom! Men jag kan inte hjälpa att jag undrar vilken status övriga 364 dagar har ur ett trafikperspektiv. Har förstått att polisen gjorde massiva insatser denna dag för att kontrollera förares nykterhet, vilket är toppen. Borde den inte kallas just detta, nykterhetskontrollens dag?
Ännu en bra dag...
Denna dag började verkligen fantastiskt. Startade med en drygt timman lång powerwalk med mina nya vänner, bungypumpstavarna, vid pass halv åtta. Hemkommen hade MiML färdigställt helgfrukost. I sådan ingår kokt ägg. Sedan helt apropå besök av sonen och hans lilla ängel, mitt minstaste lilla barnbarn, en riktig prinsessa. Efter lunch bar det iväg till Torshälla för det årliga besöket på Torshälla marknad. Det blev dessvärre (?) lite kostsamt. Stötte på ett stånd där man sålde diverse mycket frestande produkter i tovad/nunotovad ull. Vill minnas att jag på förra årets marknad provade en jacka och ivrigt hejades på av MiML, som tyckte "köp", men Yours truly tyckte den var för dyr. Det tyckte jag nog egentligen i år också, men föll till föga och fick ta en rask promenad till närmaste bankomat. Hur som, jag är mycket nöjd med inköpet och helt övertygad om att ingen har en exakt likadan :) Visst är den vacker?
Vad är väl en bal på slottet...
Ska man bo flott ska man bo på ett slott. Det har jag gjort i natt - nästan. I alla fall på en herrgård. Jag har en förkärlek för sådana. Ska jag på konferens får det gärna vara på gods och gårdar. I synnerhet när jag helt utan egen ansträngning blir placerad i en sådan svit som jag blev igår. Som vanligt är det ett trist faktum att timmarna därstädes blir tämligen få och möjligheten att njuta av och nyttja alla faciliteter därmed begränsade. Platsen för den gångna nattens logi överträffade nog vad jag hittills avnjutit och här bjuder jag på några exempel på vad som förunnades Yours truly på besök "hemma hos" Günter Schneider på Gimo Herrgård.
Sviten, eller Suite Victory som den heter, var enorm och bestod av rejält tilltaget sällskapsrum, ett ännu större sovrum (med himmelssäng) och ett badrum med med megastort fönster och såväl jacuzzi som duschhörna och en liten bastu. I golvet fanns ledbelysning som när det blev mörkt gav en känsla av att vara mitt i en stjärnhimmel. Som pricken över i fanns det dessutom en stor tv över badkaret! Bägge rummen hade också underbara vackra kakelugnar.
För övrigt var det dessutom en mycket bra konferens :)
Sviten, eller Suite Victory som den heter, var enorm och bestod av rejält tilltaget sällskapsrum, ett ännu större sovrum (med himmelssäng) och ett badrum med med megastort fönster och såväl jacuzzi som duschhörna och en liten bastu. I golvet fanns ledbelysning som när det blev mörkt gav en känsla av att vara mitt i en stjärnhimmel. Som pricken över i fanns det dessutom en stor tv över badkaret! Bägge rummen hade också underbara vackra kakelugnar.
För övrigt var det dessutom en mycket bra konferens :)
Läkare eller lekare...
Dagens lokala tidning rapporterar idag om två läkare vars yrkesetik sannerligen verkar vara i frånvarande. Den ena av dem lät två kompisar titta på när en nedsövd patient fick el-behandling. Händelsen utspelade sig på Kullbergska sjukhuset i Katrineholm. Visserligen uppges den nedsövde ha givit sitt medgivande, men ändå. Vilket stolpskott!
Den andra ska, efter att gjort en ändtarmsundersökning, för den undersökta patienten i sin mobil visat upp bilder på avklädda patienter i samma generande undersökningssituation. Stolpskott nr 2 denna dag.
Sol, vind och vatten - och Häxan Surtant...
Nu har vi varit kulturella så det förslår. Två kvällar i rad. Fredagskvällen ägnades åt koncert med Dan Hylander i närbelägna Rademachersmedjorna. Underbar miljö, vackert väder och trevligt sällskap!
Lördagens utflykt blev något längre. MiML och jag tog cyklarna för att bege oss till Holmberget i Torshälla, där det vankades En hyllning till Ted Gärdestad med Rock "n" Roll Machine. Enligt officiella avståndsuppgifter skall sträckan Eskilstuna - Torshälla vara 8 km i enkel riktning. Vår cykeltur blev dock längre, i alla fall på ditvägen. MiML envisades nämligen med att lotsa oss fram via en genväg. Uttrycket "genvägar är senvägar" fick därmed påtaglig bekräftelse. Hur som, vi kom fram. Nästan exakt i tid. Problemet var att alla andra hade kommit fram betydligt tidigare, samt att de flesta hade hörsammat uppmaningen att ta med egna stolar. Något som MiML upplyste mig om först när vi var där! Det var således bara att söka upp en tom yta och parkera sig. Stående, bland alla brassestolar! Som framgår av denna bild hade vi dock hygglig utsikt.
Efter en kort stund valde vi dock att sätta oss och hittade en för ändamålet lämplig plats. En plats varifrån vi hade helt perfekt utsikt - över publiken!
Från min position fick jag plötsligt syn på rara vännen Carina, vars lika rare man Johan spelar i bandet. Carina satt självfallet med sina lika rara söner och några vänner på parkett, på riktiga, sittvänliga bänkar av trä. Och helt plötsligt hade denna goda människa lyckats med konststycket att också "knöa" in MiML och mig. Och som i ett trollslag var utsikten den här:
och den här...
Under så gynnsamma förhållanden är det kanske inte så konstigt att man rycks med när bandet spelar några av de bästa och helt oförglömliga av Ted Gärdestads allra bästa sommarlåtar. Som man dessutom kan texten till. Då vill man naturligtvis inte bara klappa med och sjunga. För att maximera denna musikaliska upplevelse måste man dessutom stå upp! Absolut! Och det gjorde vi så klart. Men det ska tilläggas till vårt försvar, det var på slutet av föreställningen.
Vårt "tilltag" uppskattades dock inte av alla. Framför allt inte av dem som satt alldeles bakom, vilka tillrättavisade oss och tydligt uttryckte sitt missnöje. Det var naturligtvis oerhört dumt och respektlöst av oss att bete oss så barnsligt och förstöra för andra. Vem vet, de kanske hade köat där i sina stolar sen gryningen! Fy på mig, nu ska jag komma ihåg att försöka uppföra mig lite mer vuxet och hålla igen på känslo- och glädjeyttringar. Särskilt i samband med medryckande, glädjefyllda och smittande musikupplevelser.
Så här glad såg i alla fall Carina ut!
Lördagens utflykt blev något längre. MiML och jag tog cyklarna för att bege oss till Holmberget i Torshälla, där det vankades En hyllning till Ted Gärdestad med Rock "n" Roll Machine. Enligt officiella avståndsuppgifter skall sträckan Eskilstuna - Torshälla vara 8 km i enkel riktning. Vår cykeltur blev dock längre, i alla fall på ditvägen. MiML envisades nämligen med att lotsa oss fram via en genväg. Uttrycket "genvägar är senvägar" fick därmed påtaglig bekräftelse. Hur som, vi kom fram. Nästan exakt i tid. Problemet var att alla andra hade kommit fram betydligt tidigare, samt att de flesta hade hörsammat uppmaningen att ta med egna stolar. Något som MiML upplyste mig om först när vi var där! Det var således bara att söka upp en tom yta och parkera sig. Stående, bland alla brassestolar! Som framgår av denna bild hade vi dock hygglig utsikt.
Efter en kort stund valde vi dock att sätta oss och hittade en för ändamålet lämplig plats. En plats varifrån vi hade helt perfekt utsikt - över publiken!
Från min position fick jag plötsligt syn på rara vännen Carina, vars lika rare man Johan spelar i bandet. Carina satt självfallet med sina lika rara söner och några vänner på parkett, på riktiga, sittvänliga bänkar av trä. Och helt plötsligt hade denna goda människa lyckats med konststycket att också "knöa" in MiML och mig. Och som i ett trollslag var utsikten den här:
och den här...
Under så gynnsamma förhållanden är det kanske inte så konstigt att man rycks med när bandet spelar några av de bästa och helt oförglömliga av Ted Gärdestads allra bästa sommarlåtar. Som man dessutom kan texten till. Då vill man naturligtvis inte bara klappa med och sjunga. För att maximera denna musikaliska upplevelse måste man dessutom stå upp! Absolut! Och det gjorde vi så klart. Men det ska tilläggas till vårt försvar, det var på slutet av föreställningen.
Vårt "tilltag" uppskattades dock inte av alla. Framför allt inte av dem som satt alldeles bakom, vilka tillrättavisade oss och tydligt uttryckte sitt missnöje. Det var naturligtvis oerhört dumt och respektlöst av oss att bete oss så barnsligt och förstöra för andra. Vem vet, de kanske hade köat där i sina stolar sen gryningen! Fy på mig, nu ska jag komma ihåg att försöka uppföra mig lite mer vuxet och hålla igen på känslo- och glädjeyttringar. Särskilt i samband med medryckande, glädjefyllda och smittande musikupplevelser.
Så här glad såg i alla fall Carina ut!
Dag 1
Ja, inte riktigt men nästan. Första dagen på årets sommarsemester alltså. Den börjar väl egentligen inte förrän på måndag, men känslan har ändå infunnit sig. Denna första semestervecka kommer att bli hektisk. MiML börjar inte sin förrän nästa och jag har bokat in aktiviteter varje dag. Måndag besök hos frisören, mycket talar för att det blir klippning, rätt mycket sådan faktiskt. Tisdag till vårdcentralen för att kolla trycket, onsdag fotvård och fransfärgning, torsdag en otroligt ovanlig men hemlig aktivitet som jag inte kommer att avslöja förrän efteråt. Om den blir bra alltså. Blir den riktigt bra så kommer den nog att bidra till att förbättra, om inte världen, så i alla fall Eskilstuna. Nu blir ni nyfikna, eller hur? Fredag fixa naglar hos bästa Marie och besöket avslutas traditionsenligt med jordgubbar och skumpa. Vi brukar göra så när vi skiljs för "säsongen". Ja, som alla förstår blir det stressigt.
