Jag åkte dit till slut...
Mindre aktiv. Så stod det på webläsarfliken när jag skulle logga in på bloggen idag. Det är en klar överdrift. Är i högsta grad aktiv. Dock inte med bloggandet för närvarande.
Jag har länge försökt att värja mig. Men till slut åkte jag dit i alla fall. Och precis som jag befarat blev jag tämligen fångad. Det är nog att likna vid någon form av drog. Det hände i slutet av förra veckan då jag befann mig på tjänsteresa tillsammans med några kollegor. Vi åkte tåg. Tre av mina kollegor började ungefär samtidigt och plötsligt satt de där, mitt emot varandra, helt tysta. Djupt försjunkna och med pannan i djupa veck. Suckande och stönande. Och smekande sina mobiltelefoner. Vad de gjorde? De spelade Wordfeud. Med varandra!
Plötsligt kände jag att nu fanns nog ingen återvändo. Jag måste på det jag också. Att registrera sig var inget stort problem, men att välja ett användarnamn som inte redan var taget tog väl sådär 10 minuter. Men på den vägen är det. Och nu är jag alltså fast. I alla fall för tillfället. Har dock lovat mig själv att inte wordfeuda till vardags och självfallet inte på arbetstid! Om det är någon därute som känner för att slå mig i en match (det är ännu inte så svårt eftersom jag är helt grön) så heter jag samma som fastighetsbolaget. Med gemener. Nej, nu har jag lite bokstäver att lägga. Ciao!
Kantarellsoppa m förvecklingar...
Så vitlöksbrödet. Skiva. Inga problem. Gno med vitlök. Inga problem. Plåt in i ugnen. Inga problem. Efter ett par minuter ser brödet färdigt ut. Problem! Plåthelvetet har liksom hakat sig fast i ugnen. Puh, igen! Fick till slut ut eländet.
Soppan blev emellertid himmelsk. Brödet också det en riktig framgång. Kort sagt, en njutbar måltid. Så kommer vi då till efterarbetet. MiML gör några valhänta försök att påbörja avdukning, diskplacering i därför avsedd maskin etc. Yours truly gnuggar kastruller med stålull och försöker diagnostisera spisproblemet. Whops. MiML är spårlöst försvunnen! Hittar honom till slut med fjärrkontrollen i ett stadigt grepp! Våffö gö di på detta viset? Och nu ligger jag förmodligen lite risigt till för att ha "outat" detta familjeproblem (?)...
Trådlös, äntligen...
Idag kändes som en passande dag att göra ett nytt försök. Var faktiskt riktigt taggad. Och det gick riktigt bra. Till en början. Manicken blev i alla fall inkopplad, det lämnades tydligt besked om på skärmen. Men sedan var det stopp. Vare sig dator eller telefon lyckades etablera kontakt.
I ren desperation uttalade jag min nöd på husorganet, det vill säga facebook, och det dröjde bara någon sekund så dök räddaren i nöden upp i form av en fantastisk kollega. Med hjälp av en enkel instruktion lyckades han få mig att ladda ner något ifrån cyberrymden som gjorde att han, visserligen med min benägna hjälp med lösenord, kunde hacka/spegla vår dator och sittande i sitt eget hem flera mil härifrån knappade han runt på "min dator". Det var helt fascinerande att passivt sitta vid arbetsbordet och följa det äventyr som utspelade sig på skärmen! Efter diverse tryckande, knappande och omstart hände det fantastiska. Det fungerade! Och nu sitter jag här vid köksbordet. Helt sladdlös! Otroligt är det och min skuld till nämnda kollega har därmed plussats på rejält!