Anithas blogg

En god stund av denna dags eftermiddag ägnade jag åt Vice. Eller egentligen så var det väl han som ägnade sig åt mig. Han är nämligen frisör. Det blev en viss förändring, men inte tillräckligt stor för att MiML skulle höja på ögonbrynen. Jag är i alla fall väldigt nöjd.

Det som hände därnäst innebar i alla fall en förändring som är synbar även för en halvblind. Våra sedan lång tid tillbaka beställda bokhyllor dök nämligen upp. Som så mycket som händer mig/oss så gick det ju inte helt på räls men jag orkar inte sammanfatta berättelsen om Posten Logistik, så jag avstår. Förresten antydde MiML att jag kunde skriva att han äntligen byggt färdigt dem så det gör jag naturligtvit :) Han har äntligen byggt färdigt dem. Och ni som känner honom vet naturligtvis att det är ren och skär lögn. Hyllorna levererades i alla fall denna dag. Dock endast alldeles innanför tomtgränsen, där de tillbringat eftermiddagen på pall. När mörkret hade lagt sig började vårt jobb med att bära in dem. Och det tog verkligen på krafterna. Fy fan, är nog ett adekvat uttryck, dem var rent ut sagt skittunga! Men nu är dem på plats. Lite pimpning återstår nog innan jag kan luta mig tillbaka och känna mig helt nöjd. Färdig känner jag mig ju ändå... Så här blev resultatet...







När jag ändå var igång, flyttade jag runt på några fågelburar. Men jag har en känsla av att dem kommer att flytta runt lite innan dem "sätter bo"...

Ännu en arbetsvecka har förflutit. Det känns verkligen som om tiden bara går fortare och fortare. Hela hösten har bara försvunnit verkar det... Det mest dramatiska under veckan som gått har för detta hushålls vidkommande nog varit att helt plötsligt upptäckte vi, läs jag, att man måste ha visum för att få komma in på Cuba. Inte precis så att vi är några nybörjare någon av oss, men MiML är väl den som är den mest bereste och far och flyger kors och tvärs över jordklotet. Hur som, så i onsdags började jag av någon anledning fundera på just detta och undersökte saken. Naturligtvis måste vi ha visum. Med tanke på att det inte är så lång tid kvar till avresedatum kändes det en smula osäkert att hantera det hela brevledes så det blev en hastigt påkommen utflykt till Cubas ambassad i torsdags förmiddag. Efter en stunds väntande (10 minuter betyder på spanska 1 timma) så fick vi i alla fall dokumenten. Nu är det dags att börja fundera så smått på packningen för jag ger mig den på att även om det är två veckor kvar så kommer även dessa att gå i raketfart ...

Idag heter det "Fars dag". Det är väl egentligen inte så märkvärdigt eller något fel på det, även om varje dag för de män som har barn väl är någon form av "Fars dag". Det kanske är bra att det ändå finns en dag då alla kan ägna sina fäder lite tanke. Dem är ju ändå på ett påtagligt sätt 50% av upphovet till vars och ens existens. Mina egna kloka barn är så vuxna så de behöver inte längre min hjälp att komma ihåg att uppmärksamma det hela på lämpligt sätt, men när det kommer till MiML:s barn har denna uppmärksamhet genom åren varit något ojämn. Men som sagt/skrivet, det är ändå inte världens viktigaste dag och egentligen är det väl alla de övriga av årets dagar som räknas. I år har dock hans ynglingar överraskat. Resultatet av denna överraskning är i alla fall att MiML just nu sitter och äter middag med sina två söner på extra Fars-dags-öppna Restaurang Grappa! Jag tror att det är deras första på-tre-man-hand-stunden på många, många år. Jag säger som Fylking: Äntligen! Hoppas och tror att de har det riktigt supertrevligt! Sådan kvalitetstid behöver man med sina barn, även om de är 30 och 35 år gamla. Ens barn är och kommar alltid att vara barn, så är det.

För egen del har jag tänt några ljus på graven...

Idag tog MiML och jag en utflykt till Ica Maxi för att handla upp oss lite inför veckan. Ni vet, några dagars föda, tvättmedel, kaffe etc. Jag plockade på oss lite frukt som t ex clementiner, plommon och päron. När jag kom hem och skulle skölja upptäckte jag att det satt små klisterlappar på varenda en av dem! Dem som satt på plommonen var definitivt svårast att få bort! Nu undrar vän av ordning: Vem fan är det som har bestämt att det skall sitta små dumma klisterlappar på varenda liten frukt? Helt idiotiskt enligt min mening!

Något som idag upprört mig och många andra så till den milda grad är kvällstidningarnas rapportering om 11-åriga Kordeza som födde barn på väg till sitt bröllop!! Inte nog med att flickstackarn hade blivit gift, hon hade alltså dessutom fött barn. Man tvår sina händer i förtvivlan! Små flickor skall leka med dockor - inte med levande bebisar! Den äkta maken, ett något äldre barn, är nu 19 och har följaktligen som 18-åring våldtagit en 10-åring, som aldrig fått någon sexualundervisning och än mindre ens visste vad kondomer är. Landet där detta utspelar sig i är Bulgarien och enligt Aftonbladet är det i barnens hemstad Sliven vanligt att flickor gifter sig flickorna tidigt och 13-åriga mammor är ingen ovanlighet! 

Hade detta inträffat i Sverige hade det varit brottsligt. Bulgarien är sedan ett par år medlem i EU och detta måste väl vara en fråga för EU att ta på allvar. Jag ber...

Idag skriver vi tisdag och jag känner fortfarande av sviterna av att kalasa en söndagskväll. I söndags hade jag nämligen förmånen att få gästa Eskilstunas 350-årskalas. Dagen bjöd på ett trevligt heldagsprogram, som t ex premiär för den lokala flaggdagen. Denna bevistade MiML och jag och flagghissningen med åtföljande tal och underhållning gick givetvis av stapeln kl 08.00 på Fristadstorget. Efter detta bjöds på kaffe och tårta i Stadshuset. Mycket trevligt.

Själva födelsedagskalaset, en bankett på Lokomotivet, där en underbar middag serverades av Restaurang P2, blev något av en grand finale. Som lite uppvärming inför själva kalaset avverkades lite trevlig fördrink hemma tillsammans med en dokumenterat vacker kvinna som jag gillar mycket. Efter ett par glas Prosecco promenerade vi under varsitt paraply till själva banketten. Yours truly är mycket nöjd med sin placering och sin bordskavaljer. Jag fick nämligen den stora äran att sitta bredvid en av stadens stora stoltheter. Han heter Kennet Andersson, ser ut så här och närmare presentation är väl totalt överflödig. Visst är jag väl en Lyckans Ost...



Att kalasa på en söndag får emellertid vissa konsekvenser. Som t ex ett uppdämnt sömnbehov. Visserligen är jag rätt rutinerad, men att komma hem vid pass 01.30 natt till måndag, därtill något förfriskad, tillhör definitivt inte vanligheterna. Som en följd av detta blev det en mycket tidig kväll igår. Bristen på nattvila har dock ännu inte riktigt kompenserats och därför är det med en viss tillfredsställelse jag ser fram emot kvällen idag. MiML har just dragit ut för att umgås med diverse kollegor. Efter att ha tillbringat i princip hela dagen i ett mastodontledningsgruppsmöte så har jag för egen del inhandlat det senaste numret av Vakre Hjem, skall strax tillaga en Viktväktartortilla med rökt kalkon, brieost light, melon, paprika och lite nötter. Allt för att eventuellt avnjutas tillsammans med ett glas vin och den underbara tidskriften. Och sen, mina vänner, till sängs. Garanterat senast 21.30.

Kyrkomötet beslutade igår att människor av samma kön skall få rätten att vigas i kyrkan. Några av kyrkans män, och vissa i synnerhet, har upprörts över beslutet. Särskilt då en av dem, Dag Sandahl, som tydligen helt fick slut på argumenten, tog till orda gentemot några kvinnor på kyrkomötet med ordval som enligt min mening inte anstår en vuxen och mogen person, i synnerhet inte en företrädare för den Svenska Kyrkan. En av de kvinnor som hade oturen att utsättas för denna "konversation" är en personlig och nära vän, varför jag inte tvekar om sanningshalten. För egen del är jag glad och stolt över kyrkomötets beslut. Vad Sverige behöver är väl för höge farao inte mindre kärlek!

Igår firade vill den lilla minstas födelsedag. 27 år. Eller var det 17? Brunch för den närmaste familjen på Sjöpaviljongen vid Alviks Strand. Supertrevligt. Om någon skulle fråga, fråga gärna, vad jag är mest stolt över i mitt liv, så är det faktiskt tre saker. Eller inte saker egentligen. Nej, tre levande varelser. Inget jag rimligen kan ha gjort i mitt liv har dock gjort mig förtjänt av dessa tre, helt underbara människor. Jag är verkligen såå stolt över dem alla tre. Även om de alla tre ser rätt blåögda ut (och dessutom blonda, även om David gör vad han kan för att dölja det)  så är det långt ifrån hur dem är, bokstavligen! Så kloka! Och visst är dem vackra också!

 

Dagen med Juni avlöpte väl. Den unga damen anlände strax före 10 och började med att inta en tidig lunch. Ca 90 ml fick hon nog i sig innan hon törnade in för att sova oavbrutet i närmare tre timmar. Hon fick sova i sin vagn i trädgården alltmedan undertecknad stängde densamma för vintern. Trädgårdsmöbler in i garaget, lite lövkrafsning etc. Innan hon ens hade vaknat dök hennes mamma upp. Så särskilt mycket kvalitetstid med farmor blev det ju inte. Efter ännu en matomgång passade dock den lilla prinsessan på att somna i farmors famn. Farmor hade alls inget emot detta så vi tillbringade halvannan timma tillsammans i en bekväm fåtölj. Sen var det dags för mat igen. Då hade också fadern till prinsessan förenat sig med det övriga sällskapet så nu utbröt nästan slagsmål om den lilla. Så illa blev det dock inte, men efter måltid nummer tre drog den lilla familjen hem till sitt. Och nu längtar farmor till nästa gång. Då skall farmor lägga rabarber på lilla prinsessan en hel natt! Undrar vilka som kommer att sova sämst, prinsessan och jag eller hennes päron. Farmor gissar på de sistnämnda. Dem litar nog inte helt på att jag kommer att ligga vaken hela natten och kolla om hon andas...

Idag var Juni äntligen i tidningen som "nyfödd". Tja, den unga damen är faktiskt numera en bit över två månader så det var baske mig på tiden. Bra blev det också, även om sonhustrun tycker dem såg sura ut :) Jättekul idag också att jag efter en månad fick svarsmail från kusinhustrun, Kenths Ingmarie. Sätt ett avtryck för attan när ni läser. Hur ska jag annars veta ni varit här? Imorgon kommer lilla Juni hit och skall bli ompysslad av farmor medan mamman får massage och pappan gör något nyttigt hos sin pappa. I löv! Välkommen till farmor, Juni!

För nästan exakt 12 år sedan avverkade jag och MiML vår bästa semesterresa - ever! Vi for till Cuba. 1997 var detta resmål ett återupptäckt charterresemål, jag har för mig att vi reste med Ving. Det enda vi ångrade då var att vi av någon anledning bara stannade en vecka vilket var lite kort med tanke på den långa resan. Då och då har vi pratat om att vi väldigt gärna skulle vilja åka dit igen. Sol, god mat, underbara människor, underbart vatten etc etc. Nu är det i alla fall dags för ett återbesök. Igår bokades det minsann! Varadero, here we come. Och om allt går som det ska blir det samma hotell som förra gången, Hotel Varadero Internacional, med en historia som går tillbaka till maffian...

Nu hoppas vi dock på bättre tur med hemresan denna gång. Då, för tolv år sedan,  blev hemresan nästan ett halvt dygn försenad och när vi till slut skulle äntra planet för att åka hem blev MiML och jag ensamma kvarhållna på marken medan resten av resesällskapet fick gå ombord. Det var något fel på en stämpel i något av våra pass och vi stod där nedanför landgångsstegen i mörkret på marken nedanför planet, bevakade av två beväpnade vakter. Uppe på planet stod två flygvärdinnor och ropade att vi måste komma ombord! Vakterna visade tydligt att de inte hade någon avsikt att släppa förbi oss och höll stenhårt våra pass. MiML väste till mig "-När jag säger spring, så spring." Jag darrade, men lydde. Helt plötsligt slet MiML åt sig våra pass och skrek "-spring!", varpå vi sprang som jagade av vilda hästar uppför stegen till planet där vi föstes in av de två flygvärdinnorna och i samma ögonblick drogs stegen bort och vi var räddade! Så kändes det i alla fall. Hade vi inte lyckats med den flyktbedriften hade vi väl slutat på något Guantanamoliknande place. Hursom. Nu skall vi tillbaka till Cuba. I love it!

Igår visade Venedig upp rejäl sommarvärme och efter kaffe och tiramisu på en uteservering vid Canal Grande bestämde vi oss för en gondoltur...







Det finns ju inte några bilar på, men man begriper ju att folk där ändå flyttar ibland. Hur går det till då? Med flyttbåt naturligtvis. En sådan träffade vi på under vår gondolfärd och det såg visserligen lite lustigt ut, men det kan ju inte finnas något annat sätt...



Vissa broar som vi passerade så låga att gondoljären fick lov att luta gondolen för att komma under!


Den här "vägskylten" tolkade jag som "påbjuden färdriktning", dvs åt vänster. Gondoljären tog dock av åt höger. Eller heter det styrbord resp babord, kanske...


Vi såg givetvis till att hinna lite shopping och slogs faktiskt av att det mesta inte alls var så dyrt som vi hade föreställt oss. Detta ledde till att vi, eller i alla fall jag, var lite orolig för hur vi skulle få hem bagaget. Ryan Air har stränga restriktioner... Av någon helt outgrundlig anledning vägde dock min väska mindre vid incheckningen hem än ut!? Fel på någon av vågarna är min diagnos...

Venedig visade verkligen upp sina olika sidor. Inte minst vädermässigt. Vi fick prova på både regn, åska och strålande sommarvärme!  Att det regnade gjorde faktiskt inte så mycket.Visserligen blev vi rätt blöta, men det var inte kallt. 

Vi började vår vistelse med att inhandla karta, vilket visade sig vara ett genidrag. Utan kartan hade vi definitivt varit helt lost. Till att börja med tog den oss till vårt hotell. I varje fall i närheten av detsamma. Själva hotellet upptäckte vi närmast av en tillfällighet, där det låg inklämt i en liten tvärgränd.

På ett effektivt sätt arbetade vi oss igenom guidboken som Sofia inhandlat på Skavsta och tack vare den upptäckte vi flera trevliga platser och restauranger.  I lördagskväll bevistade vi Chiesa San Vidal där vi avnjöt detta:

Febern verkar ge sig, vaknade med 37,4 och det är ju inte särskilt mycket. Rinnande näsa har övergått till hackhosta. Googlade fram en väderleksprognos för Venedig för de närmaste dagarna och den jublade jag inte heller över:

Today 26° | 16°

Friday 23° | 16°

Saturday 25° | 14°

Sunday 23° | 12°

Monday 23° | 10°