Anithas blogg

2011 går mot sitt slut och i väntan på firandet av nyårsafton infann sig en lämplig stund att summera och reflektera över året som har gått.

I januari genomgick det Fribergska huset en viss uppsnyggning. Övervåningen tapetserades med hjälp av händige Håkan och i slutet av månaden kompletterades uppvärmningssystemet (direktverkande el + två kakelugnar) med en luftvärmepump. Nu i december månad har vi trots den hittills extremt varma vintern kunnat konstatera att den kommer att ha betalt sig inom loppet av ett par tre år. Januari var också den månad då yours truly befanns vara försedd med ett alldeles för högt blodtryck. Något jag framgångsrikt har bekämpad under året. Inte minst med hjälp av investeringen som nu permanent bor i gästrummet, ett löpband. Egentligen heter det promenadband, men eftersom jag har en i det sammanhanget hyfsat låg vikt orkar anordningen bära mig för en och annan löptur. Det har blivit rätt många nu och jag är ruggigt nöjd med mig själv. Ända sedan tidigt i våras har jag dessutom inlett dagen med powerwalk utomhus tillsammans med mina stavar. Faktiskt ända till slutet av november!

Våren och sommaren passerade och innehöll för min del också en premiär. Ett premiärbesök på Kungliga Operan, minsann. Det var en upplevelse som gav mersmak och upprepades i november med ett nytt besök därstädes. Jag gillar det skarpt!

Semestern tillbringades till stor del i hyrt hus på Gotland, i Visby närmare bestämt. Även detta var en premiär eftersom jag faktiskt aldrig tidigare besökt ön. Åker mer än gärna tillbaka.

Under sommaren var vi vid ett par tillfällen på trevliga uthomhusevenemang. En gång på Holmberget i Torshälla och två gånger vid Rademachersmedjorna. Där har vi aldrig varit på konsert tidigare, men gör gärna om. Och bekvämt avstånd är det också minsann, max 150 m!

I september var jag på en intressant konferens och fick förmånen att inkvarteras i en fantastisk svit. Alldeles ensam i två rum och bad! Heller aldrig upplev tidigare. 

I slutet av oktober och en bit in i november genomgick det Fribergska huset fönsterrenovering, vilket medförde att vi under drygt två veckor inte kunde se ut. Det avlöpte väl och visade sig vara ett mycket lyckat projekt. Fönstren är såå fina nu!

I november genomförde MiML och jag en resa till den tyska huvudstaden, vilken ingen av oss besökt tidigare. Det var mycket intressant och mycket trevligt. Och vädret var på topp! I slutet av samma månad infann sig advent och efter den genomförda fönsterrenoveringen kändes det helt rätt att avsluta den nödvändiga fönsterputsningen med att lägga fönstervadd mellan inner- och ytterrutorna. Nybörjare som jag var fick jag göra ett litet omtag efter de första trevande försöken. Hittade som tur var en bra instruktionsvideo på Youtube så nu ligger där finfina rullar.

En familjehändelse i slutet av november lade sig för en tid som ett mörkt moln över tillvaron, men den ska jag inte gå in på här. Alltför privat, men kan sammanfattas som att det finns alltid en sol bakom molnen! Och om vi är många som tar i och blåser av bara fan så kan vi skingra molnen!

Julen, som nyligen passerat, avlöpte väl och alla lyckades träffa alla. I alla fall någon av dagarna. Vad kan man mer begära? Jag kanske någon gång har nämnt att jag har de mest underbara, kloka, intelligenta och fantastiska barn?Jag älskar verkligen att umgås med dem och ett par av dem har dessutom begåvat mig med barnbarn. Den sk livets efterrätt. Eller förrätt, som yngsta dottern kallar sina kära syskonbarn för vilka hon är en superduper moster/faster.

En bra sammanfattning av 2011 för min del kan vara att jag, trots min aktningsvärda (?) ålder, faktiskt har gjort en himla många saker för allra första gången. 2011 blev alltså premiäråret...

När jag nu sitter och skriver det här inlägget spelas en Kent-lista på Spotify bakgrunden. Och precis nu tonar deras Sverige ut i högtalarna. Känns som en händelse som ser ut som en tanke. "Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är". Välkommen 2012! Gott Nytt År alla nära och kära - och alla andra!

Som en eftergift åt MiML:s ivriga reslust haver hushållet tillbringat en så kallad förlängd weekend i Berlin. MiML verkar inte trivas hemma och ville, trots sina ganska många resdagar i tjänsten, att vi skulle ha ännu en vintersemester. Nej, i år sa Yours truly ifrån å det bestämdaste. Vill vara hemma och njuta av tiden före jul, vilken hon tycker är den mysigaste tiden på året. Visst är det trevligt att resa bort, men att komma hem några dagar före eller efter jul och nyår förtar liksom en del av helhetsupplevelsen. Så det blev en sån däringa förlängd weekend. Till Berlin. Där fanns en hel del av intresse att titta på. Här kommer ett axplock...

             

Får väl erkänna att det blev liite shopping också. Dock inte för MiML, vilket prislapparna i skyltfönstret nedan är en förklaring till...


     

En 103-årig kvinna i Älmhult har under fem år, alltså sedan hon var 98, levt med en felaktig diagnos om att hon skulle varit laktosintolerant och nötallergiker. Nu har detta visat sig vara fel och hennes anhöriga (oklart vad 103-åringen själv önskar) kräver att hon ska få kompensation. Av Älmhults kommun!? Nu tar jag mig för pannan. Igen. Självklart ska tanten ha kompensation. Kan man, i nådens år 2011, tänka sig ett värre öde att ha drabbats av än att som 98-åring och fem år framåt, ha tvingats att äta tårtor gjorda på laktosfri grädde? Kan något politiskt parti skynda till räddning här?

Utan att skryta brukar jag faktiskt betrakta mig själv som något över medelmåttligt teknisk begåvad. Jag är t ex en fena på att meka ihop elkontakter och skarvsladdar. Jag är väldigt bra på att montera Ikea-möbler och följer anvisningarna till punkt och pricka. Men när det kommer till nedanstående manick är jag tydligen en komplett idiot! Hur svårt kan det vara att få en router att fungera? Anvisningarna är för den delen urkorkade. Eller...?