Anithas blogg

Äntligen har vi (läs:jag) fått tummen ur och tagit tag i frågan om att omstyla vårt kombinerade arbets-, gäst- och strykrum. Det hela har föregåtts av en del tankearbete för att komma fram till hur det ska inredas, men i veckan väntas i alla fall leverans av diverse möbler och merparten av det som jag, till MiML:s bedrövelse betraktade som oanvändbart, är nu sålt via Blocket. Återstår ett par skåp, en liten tv och en gammal video som jag nu försöker övertyga ett av barnen att de aboslut behöver. Övningen är förenat med en del fysiskt arbete. I sådana sammanhang finns det ett antal nackdelar med att bo på 4:e våningen i ett gammalt hus inte minst på grund av att hissen (en urgammal med gallergrind) till nöds rymmer mig och MiML och helgens matkassar. Ett annat problem är att gatan utanför egentligen är en bilfri bussgata och i- och urlastningszoonen är inte precis exakt utanför dörren. I torsdags skulle vi t ex leverera två sålda fåtöljer till köparen och när vi kånkat ner dem fyra trappor upptäckte vi att vi trots en lånad cross country endast fick in den ena! Jag fick alltså¨stå på gatan utanför och vakta den andra allmedan MiML levererade nummer ett. Denna händelse ägde rum ca 10 minuter efter det att Handelsbanken rakt över blivit utsatt för rån, vilket innebar att det troligtvis var rätt många som undrade lite över den gråhåriga damen som stod på trottoaren bredvid en gammal fåtölj och såg allmänt förvirrad ut!

Merparten av möblemanget har, inte helt otippat, inköpts på IKEA och av ovan nämnda skäl hade vi beslutat oss för att anlita deras transportservice. Döm om vår förvåning när vi vid besöket på IKEA informerades om att vi ändå själva måste plocka alla varor från hyllorna, köra igenom kassorna och vidare till en annan avdelning. IKEA:s marknadsföring fn har temat "Mångfald". Skulle snarare vilja kalla det för "enfald". Jag menar, vi snackar 2 st 1 m breda och 2, 35 m höga garderober, två skrivbord, hurtsar, stolar, en kommod och diverse småmöbler. Det blir många, långa, tunga och platta paket! Det måste ju avsevärt begränsa kundsegmentet om alla måste vara tillräckligt stora och starka för att själva kunna baxa ner och runt tunga förpackningar. Nu är ju jag lite lurig (?) så jag kom på att det smartaste skulle vara att åka hem och beställa grejerna via nätet. Sagt och gjort!

Nu kommer vi alltså till nästa lilla dilemma. Skiten ska ju monteras. MiML är i sådana sammanhang inte bara en tillgång. Visserligen är han väldigt stark i nyporna, men inte så petig med att läsa monteringsanvisningar och blir milt sagt ganska irriterad när det inte går spikrakt. Själv är  jag mycket noga med att börja med att inventera att varenda liten skruv finns med och följer dessutom monteringsanvisningarna slaviskt. Även om jag är envis och vet precis hur det skall gå till så är ett av mina stora tillkortakommanden dock att jag saknar de rätta kroppskrafterna. Det faktum att ingen av oss heller är tonåring längre har också en viss negativ inverkan. Av sagda skäl har vi därför en plan på att anlita en av IKEA rekommenderad monteringsservice. I skrivande stund inväntas en offert och om ingen av er kära/e bloggläsare anmäler sig frivilligt så  kommer vi alltså att få lätta på plånboken för att köpa tjänsten. Undrar just om den är avdragsgill som hushållsnära?

Här kommer en före-bild, som alla kan se (?) så är projektet synnerligen välmotiverat!