Klassfesten, en lyckad återförening
Återträffen blev en mycket lyckad tillställning. Med undantag för ett sjukdomsfall så dök alla som aviserat sig upp. Alla var sig väldigt lika och det kändes lite som att vi alla på något sätt bara fortsatte där vi slutade sist!? Den lilla övningen jag hade förberett togs på fullt allvar och jag ska så småningom sammanställa dokumenten.
Jag kunde notera att de flesta av oss har flera gemensamma nämnare, som t ex att dem som fortfarande har hår har alla fått ett inslag av grått i det samma. Oroande nog verkade också en majoritet av oss ha väldigt dålig koll på våra PPM-fonder... Vidare noterade jag att förekomsten av tvillingar var ovanligt hög. Inte mindre än två av femton hade fått egna och en tredje hade tvillingbarnbarn! Vi som hade fått barnbarn var dock i klar minoritet.
Mycket av samtalet kring borde kretsade naturligtvis runt gemensamma minnen, inte minst av gamla lärare. Minnena hade inte alla positiva förtecken. Man kan ju undra om vi blivit som blivit tack vare eller trots att! Några impulser att hämnas genom att marschera kollektivt till Fristadsskolan för lite nattligt klotter eller till Nyforsberget för att protestera mot demonteringen av radiomasten avvärjdes dock. Några av oss hade lite svårt för att skiljas och en handfull skara tog en eftersläckare på Grappa vilket, förutom en lätt huvudvärk, resulterade i att jag för första gången satt kvar på krogen tills dem stängde. Men det var det värt.
Tack Lars-Gunnar för initiativet! Sammanfattningsvis så var det så himla trevligt så jag börjar nästan fundera om det inte snart är dags för ett nytt jubileum. Om jag räknar rätt så borde det ju nästa år vara möjligt att fira att det då är 50 år sedan vi började i skolan överhuvud taget. Någon som tar stafettpinnen?
Eva-Britt och Roger G djupt koncentrerade på "Mina Vänner-frågorna" 
Yours truly och Kent G
Initiativtagaren själv, Lars-Gunnar.
