Anithas blogg

Vet knappt hur ordet stavas. Äldst. Älst. Den äldsta. Den älsta??? Hur som. Igår var jag med på minnesstund för min farbror som hastigt avled härom veckan. En bra farbror. Den bäste. Minns att han gillade mig mycket när jag var väldigt liten. Kanske för att han då inte hunnit få egna barn. Stundtals var han faktiskt en bättre farbror än hans bror var min far. Långt upp i åren bar han ett foto på mig i plånboken. Nån bild från det att jag var typ ett. När vi träffades tog han fram det spruckna, svartvita fotot och visade upp det. För många år sedan kändes det lite pinsamt men sedan inte det minsta. Det kändes bra att få vara med och ta avsked. Även om det var sorgligt och väckte andra minnen. Hemkommen från minnesstunden hade MiML och jag lite debreafing. Och plötsligt insåg jag. Nu är alla som är äldre borta. På min pappas sida av släkten finns numera ingen som är äldre än jag. Känn på den! Hur ska jag axla detta? Får väl helt enkelt styra upp släkten och se till att vi håller ihop!