Anithas blogg

Oj, det var länge sedan!

Efter lång sommarledighet återupptas aktiviteterna. Både här och där. När det kommer till heminredningsfronten smyger sig inspirationen på i takt med att hösten börjar göra sig påmind. Härstädes inleddes för en tid sedan projekt "arbetsrum". Det hela började med att en av mina favoritbutiker på sin facebook-sida la ut en bild på en stol, som direkt föll mig i smaken.



Bilden är, som framgår, lånad av Lyckebo själv.

MiML, som fick äran att transportera hem stolen efter att Yours truly varit i butiken och gjort sig oskyldig, lämnade vid hemkomsten densamma helt sonika ute på gårdsplanen med motiveringen "-den var ju rostig". Han är för rolig. Hur som, stolen kom naturligtvis in och på plats. Det blev omedelbart uppenbart att skrivbordet, två hurtsar och en bänkskiva, visserligen vita men ändå, absolut inte passade till stolen.

Det blev en rundtur på Blocket, vilket resulterade i ett mera passande sådant.




Det ena ger det andra när jag är i gång. Bokhyllan, en hemmashabbad lagerhylla, går mot sitt dystra öde som förvaring i garaget. Dock inte riktigt i den takt jag önskar. En ny sightseeing på Blocket och den uppenbarade sig, den ultimata bokhyllan, en färdigshabbad och vacker pjäs från Miljögården. Jag slog till direkt och så gjorde även Syster Yster. Det fanns nämligen inte mindre än två! 



(Bilden är säljarens, från Blocket, föremålen i hyllan ingick inte i köpet)


Nu, när arbetsrummet gick mot sitt färdigställande började vissa moln dyka upp i horisonten. 

Syster Yster, som så lämpligt är utrustad med släpvagn, dök upp och vi begav oss till metropolen Katrineholm för att baxa hem möblerna. En utflykt som i sig var något av ett mindre äventyr. Syster Ysters släpvagn har dåliga bromsar, säljaren bodde i en uppförsbacke och Syster Yster kan inte backa med släp. Nåväl, allt löste sig och hyllorna, som var extremt tunga, lastades på släpvagnen. Redan vid första anblicken av hyllorna slog det mig att de var otroligt höga och hela vägen hem gnagde en viss oro om att möjligen, möjligen var den alldeles för hög, dvs 220 cm.

Hyllan, som alltså inte är en Ikea-möbel, är inte delbar och definitivt för tung för att MiML och jag på egen hand ska kunna få upp åbäket på övervåningen! Ett desperat rop på hjälp i "husorganet" facebook resulterade i ett antal glada tillrop och goda (?) råd, varav det mest otippade nog var förslag att vinscha in hyllan genom ett fönster på övervåningen! Dessvärre hittade vi ingen vinsch i byrålådorna.

En lite udda sak med huset vi bor i är att det är olika takhöjd i olika rum, men aldrig hade jag väl gissat att takhöjden i arbetsrummet skulle visa sig vara ynka 217 cm!? Händige sonen tillkallades för att ge sin knäppa mamma ett gott råd för att lösa dilemmat. Här behövs en sänksåg, var han spontana och tvärsäkra konstaterande. Hyllan måste alltså kapas av sådär halvannan decimeter och tillbringar därför just nu sina dagar liggande i garaget, i väntan på att någon händig person försedd med sänksåg ska förbarma sig. To be continued...