- fullständigt osammanhängande och onödig och utan minsta tanke att följa någon röd (?) tråd. Ambitionen är en lagom kombination av vänlighet och uppkäftighet. Alla åsikter som torgförs här är helt och hållet mina egna, högst personliga!
Äntligen!
MiML telefonerade från Dubai. Efter lite allmänt prat om väder och vind säger han plötsligt: -Men du, en viktig sak. Jag har hittat din favoritparfym! Jag lyfte formligen lyfte från golvet och förstod precis vad han menade. När vi var i Dubai tillsammans för ett antal år sedan trodde jag att jag köpte det sista lagret. Uppenbarligen inte. Den butik han nu hade hittat hade sex flaskor i lager. Han köpte dem allihop! Min fleråriga jakt på dessa underbara droppar kan nästan fylla en hel bok. Jag har i bokstavlig mening jagat denna doft och dess upphovsman jorden runt! Nu tror jag inte det är sant förrän jag ser det. På lördag! Mmmmm.... Man må kalla mig ytlig, men då står jag för det då!
Mathållningen i detta hushåll är lite speciell de tider då MiML är på tjänsteresa. Oftast intas någon form av äggrätt med enhandsfattning framför tv:n. Ibland kokta ibland stekta eller rörda. Ikväll blev det rörda. Plus lite festvarning, bacon! Hur som så zappade jag lite flegmatiskt runt bland kanalerna och hamnade på ett heelt häpnadsväckande program, Biggest loser, kanal 5! Många utröstningsprogram har jag sett, men detta toppade nog bottenlistan. Här bantas det i grupp och den som inte går ner tillräckligt mycket riskerar att bli utröstad. Och personerna som deltar i programmet behöver verkligen gå ner i vikt. Hur lågt kan människor egentligen sänka sig för att vara med i tv? En stackars deltagare hade kämpat så till den milda grad, men ändå inte lyckats med mer än ett knappt kilo på en vecka (??) och tårarna rann nerför hennes kinder när hon såg resultatet! Yours trulys egna försök att tappa ett och annat kilo framstår som en piss i havet och i stort sett helt onödiga dessutom! Konsumentupplysning: Detta program behöver ingen se!
Svenskar från Ystad till Haparanda må vara trötta på vinter, snö och kyla. Men enligt E24 uppskattar i alla fall både Google och Facebook vårt kyliga klimat, så till den milda grad att de faktiskt överväger att flytta hit. I alla sina datorhallar. Till min glädje ser jag att min hemkommun finns med på listan över tänkbara lokaliseringar. En viktig parameter för dessa it-bjässar är emellertid eltaxan. Nu förväntar jag mig att det företag som detta hushåll sponsrat mest den gångna vintern, nämligen Eskilstuna Energi&Miljö, ser till att få ihop en lockande offert! Bäste Adam Brännström, det är saligare att agera än att reagera! Det vore väl en rejäl fjäder i hatten...
Det blev sent igår. Och tidigt i morse. Hela gårdagen handlade självfallet om den årliga Eskilsgalan, om vilken det för övrigt stod att läsa på ekuriren och nätfolket redan imorse. Redan vid lunch träffades kommittén och övriga medverkande för en sista avstämning och kl 16.00 började de första gästerna droppa in. Sedan gick allt i rasande fart. Det blev verkligen en glad och trevlig kväll med många skratt och fantastiskt underhållning. Kvällens huvudartist, Niklas Andersson, gjorde verkligen ingen besviken. Vilket drag det blev! Från detta hushålls horisont var det tänkt att det skulle bli en hyfsat tidig kväll, MiML skulle nämligen hämtas upp med taxi kl 07.00 för avresa till Arlanda fvb till Dubai. Det gick sådär, men taxin behövde bara vänta en kvart ungefär... Yours truly fann för gott att slänga benen över sängkanten och fixa lite frukost åt dottern och hennes kavaljer som även dem skulle bege sig i ottan. Sen drabbades jag av lite gala-abstinens och bestämde mig för att ta en promenad till högkvarteret. Det vill säga det fantastiska Bolinder Hotell för lite eftersnack med övernattande kommittéledamöter och kollegor. Denna dag blir en lång dags färd mot natt. Men det var det värt. Så här glada såg kommittén ut. Visst är vi tjusiga!
...betyder just i det här fallet inte rökning. Nej, det är dags för MiML att ikläda sig en sådan. På lördag är det nämligen dags för den årliga Eskilsgalan. Den 23:e i ordningen. Sex välförtjänta personer skall tilldelas statyett för sina insatser för Eskilstuna! I år går dessa till Julien Dauphin, Margareta Olsson, Rune Karlsson, Carl Anders Thorheim, Marie Pettersson och Irja Bäckström! Yours truly har förmånen att ingå i kommittén, vilket innebär att fokus den sista tiden har varit just årets gala. Det är mycket som skall planeras och förberedas. En mycket väsentlig del av planeringen hanteras av en eminent galagrupp bestående av tre, mycket kreativa personer, Jocke von Carlsburg, Patrik Andersson och Carina Söderberg Axelsson. Yours trulys ansvarsområden är vår marknadsföring och en inte oväsentlig del, hantering av bordsplacering och gästlistor. Det sistnämnda tar avsevärt mycket mer tid än man kan tro, men roligt är det!
En väldigt viktig detalj i sammanhanget är naturligtvis vad man ska ha på sig på lördag. För egen del hade jag i ett tidigt skede nosat upp en klänning som jag tyckte passade som handen i handsken. Jag hittade den på Tradera och bjöd, skulle det visa sig, alldeles för mycket. Direkt när jag hämtade ut paketet (?) blev jag misstänksam. Det var mera ett kuvert i C4 storlek, visserligen lite tjockare... Tyvärr var den mera en fröjd för ögat som bild på datorn. Det blev till att uppsöka en av galans samarbetspartners, Mäster Skoog, för att se vad som fanns i lager. Hittade en som satt som en smäck, bara en halvmeter för lång. Detta trollades emellertid bort och på lördag kommer jag således att glänsa i lånade fjädrar...
MiML kom hem från tjänsteresa igår. När han åkte bönade och bad han om att få låna min högblanka, jättefina, jättestora resväska. Bönade och bad är kanske en lätt överdrift. Egentligen sa hon bara -Jag lånar din! Hur som så förmanade jag honom att vara rädd om den. Han avverkar nämligen resväskor på löpande band. Jag satt och snusade i en tv-fåtölj när han kom hem rätt sent igår kväll och när det blev dags att dra sig tillbaka upptäckte jag att det stod inte mindre än två röda resväskor i vår hall! Den ena var den välbekanta röda helblanka. Den andra var en helt ny bekantskap. Det visade sig att min tjusiga väska hade blivit illa åtgången av transportörerna. Så till den milda grad att den hade spruckit. När så MiML reklamerade den vid ankomsten till Arlanda fick han helt sonika en ersättningsväska! En megastor röd, visserligen inte högblank, Samsonite. Den ser kanonstabil ut. Inte illa ...
Tog ett varv till för att skotta. Till min förtjusning visade det sig att ett under hade skett. En tomte eller en vätte eller möjligen vår underbare granne, Christer, hade gjort en hjälteinsats och befriat den stöldsäkrade snösläden, som nu var tillgänglig för att användas. Det såg i varje fall ut som om det var Christer, eftersom gången till hans hus var i perfekt skick! Alltså fick jag "förmånen" att dra några drag till, denna gång med släde dock! Puh, kanske blir ett varv till före natti natti. Ruvar på en hämnd för MiML när han dyker upp igen. Något måste han få göra för att kompensera mig för detta slit!
Jag är så himla trött på alla gnällspikar som klagar på snön! Men vad gör jag nu? Jo, jag gnäller! Igår drog MiML till sydligare breddgrader för några dagar. Och vad händer? Jo, såklart. Det börjar snöa. Och inte lite heller. Här i Fristadsreservatet är vi omringade av garage- och förrådsbyggnader samt plank. Detta innebär att den snö som är här inne, den blir kvar. Och som det blåser och yr flyttar den sig förbaskat fort. När jag kom hem efter jobbet så var det första som hände att jag inte kunde öppna porten i planket ut mot gatan. Snö på insidan tog emot. Fick ta i av alla krafter och pressa på för att beveka porten så pass att jag kunde kila mig in. För att därefter pulsa i närmare 3 dm hög snö fram till dörren som knappt syntes. I varje fall inte trappan. Fick pröva mig fram försiktigt för att lokalisera de få trappstegen. In och byta om till snöröjarkläder för att greppa reservatets gemensamma snösläde. Trodde jag! Det visade sig emellertid att den hade blivit stöldförankrad. Någon, oklart vem, hade stöttat upp taket i det utrymme där vi förvarar dylik utrustning med en regel. Dessvärre stod regeln bergfast - rakt igenom handtaget på snösläden!! Några väldigt fula ord flög ur min mun innan jag hann hejda mig. Pulsa tillbaka i lika hög snö för att ta mig fram till grannen och låna deras skyffel. Någon sådan existerar nämligen inte i det Wretlingska hushållet. Jag skottade och skottade och skottade. Men när jag var färdig - i ordets rätta bemärkelse - såg det ändå nästan ut likadant som när jag började. Och ute snöar det fortfarande! Det blir att ikläda sig snöröjningskläder och gå ut och ta ett varv till...
Whoops, betalade räkningar och noterade att "bidraget" till Eskilstuna Energi & Miljö för januari månad uppgick till drygt 6.200 kr!? Här i huset förbrukar vi alltså för närvarande el för 200 kr/dag! Och till detta kommer våra tämligen avsevärda investeringar i Liljeholmens Stearinfabrik! Jag är helt övertygad om att vi har inhandlat minst 20 st 30-förpackningar kronljus á 99 kr! Det är en viss skillnad mot de 25.630 per år som det stod i prospektet när vi köpte huset! Nu må det bli en förbaskat lång och varm sommar för att vi skall komma ner i den kostnaden!
Nu läser jag om en "stackare" som drabbats av räkning i ungefär samma storleksordning. Inte fick jag några rubriker :(
Det var ovanligt mörkt vid min arbetsplats på fastighetsföretaget idag. Den gångna helgens snöande och virvlande hade påtagligt satt sina spår. Nu gnäller inte jag. Bara konstaterar. Utsikten var obefintlig. Och vi "bor" på sjätte våningen!
Nu har MiML tänt i kakelugnen och snart skall vi ut och dinera med två hitresta sydafrikaner. Herreje, de har verkligen fått något att berätta om därhemma...
Idag fick vi inte någon morgontidning. Vilket är helt begripligt. Egentligen är jag mer förvånad över att den faktiskt kommit alls den senaste veckan. Tidningsbuden i vårt avlånga land är värda all beundran. Om det kommer mer snö nu blir vi nog utan tidning även den kommande veckan. Vi vet nämligen inte var vi ska lägga snön...
Gå ut med soporna får vi väl göra först framåt våren. Så här såg det ut när jag öppnade grinden mot baksidan, där soprummet finns...
Eftersom jag inte tror att vi kommer att få uppleva detta någon mer gång så var jag helt enkelt tvungen att ta lite fler bilder från vår gård...
Sedan en tid tillbaka pågår plåtarbete på vårt tak. Eller pågår kanske är en rejäl överdrift. Plåtslagaren "etablerade" för en dryg månad sedan och sen gick han visst på långlunch. En stor del av vårt tak vilar sedan dess under en gigantisk pressenning. Att plåtisen fick prioritera annat som att knacka istappar och ta bort snö från tak runt om i stan har jag all respekt för, men nu måste han nog snart komma tillbaka. Igår visade det sig nämligen att det läckte in. Raskt fick jag placera en hink under droppandet. Det såg väl inte riktigt ut som i farbror Melkers sommarstuga men i alla fall...Den delen av taket var minst sagt snötäckt och jag kände att där behövde skottas. Vad göra? Ringa den eviga hjälten, sonen och be om hjälp igen! Han tvekade naturligtvis inte och med hjälp av grannens lilla skyffel befriade han taket från otroliga mängder snö. Något nervös stod jag nedanför och beundrade hans insatser. Han klarade sig tack och lov utan att halka ner! Tack David!
Eftersom vi är lite förkylda, både jag och MiML, har vi denna helg avstått ifrån umgänge med nära och kära. Förutom varandra då förstås. Idag bestämde vi oss istället för att dela med oss av våra baciller till några andra sörmlänningar så vi tog en utflykt till Vingåker. Det finns i stort sett bara ett skäl att besöka Vingåker, nämligen Vingåkers Factory Outlet. Om man har tur kan man därstädes hitta ett och annat klädesplagg som man inte visste att man behövde. Att hitta något man tror att man behöver är betydligt svårare och nästan varje gång undrar jag vad vi skulle där att göra. Där hänger alldeles för många rader med alldeles likadana kläder! Det roligaste med dagens besök, förutom att MiML "fyndade" tre skjortor och jag "fyndade" två jackor, var den klatschiga slogan som orten tydligen lagt sig till med. På skylten vid kommungränsen står det "En promille kan inte ha fel." Undrar just vilken reklamkonsult som blev rik på det uppdraget. Förmodligen trivs denna promille som fisken i vattnet, men som sällanbesökare känns "En promille är aldrig fel" mer adekvat...
MiML och jag har nu beskådat den första deltävlingen i årets melodifestival. Av lokalpatriotiska skäl håller vi givetvis på Pain of Salvation! Allt annat vore puckat. Men aldrig tidigare har jag väl tidigare så påtagligt känt generationsklyftan skära genom rummet. Extra tydligt kändes det när Anders Ekborg framförde sitt bidrag. MiML och jag tittade på varandra som på en given signal. Den "grabben" har pipa! Vi håller på honom också. Salem Al Fakir. Att vi skulle skicka en rappare till Oslo känns väl mindre sannolikt...
Söndagkväll. Måste puzzla ihop och försöka hitta mig själv igen. Den gångna helgen har gått i festers och skådespeleriets tecken. Och jag har varit innehavare av minst två helt aparta roller. Inledde med företagsfest i fredags på kultur- och rockar-fett-tema. Man ska inte vara för säker. Resultatet av våra övningar därstädes kan komma att dyka upp både på Youtube och Facebook! Yours truly genomgick inför detta en total förvandling med hjälp av diverse lånta fjädrar. Man måste bjuda lite på sig själv, annars gör ingen annan det är mitt motto för dagen. Den slutgiltiga skapelsen döptes av yngsta dottern till Lisbeth Salander goes grandma. Dotterns bidrag till "härligheten" var frisyren som faktiskt höll sig i schack hela kvällen. Snygg? Nej, inte precis... Men kul hade vi i alla fall.
Söndagens skepnad var en helt annan karaktär, vilken dock ännu inte kan offentliggöras. Idag var det nämligen filminspelning med Eskilskommittén inför den snart förestående Eskilsgalan 2010. Oavsett resultatet av dagens studiovistelse så hade vi i alla fall hejdlöst roligt. Förhoppningsvis skall slutprodukten också få andra att dra på smilbanden en smula.
Nu vankas bakpotatis med smaskiga röror och därefter en ny arbetsvecka. Ha det bra där ute!
Idag har jag verkligen inte fått till det! MiML kom hem igår från tjänsteresa i Sydafrika. Med sig hade han en dunderförkylning, stackarn. Det blev därför lite lätt stiltje i huset. För att roa mig (?) bestämde jag mig för att diska alla pinaler i tallrikshyllan. Det blev inte roligare. Tog en sväng till Ica Nära för att göra lite miljöarbete, dvs returnera ett gäng pet-flaskor och julölburkar. +55 kronor som jag raskt återinvesterade i samma Ica-kedja. Eftermiddagen ägnades åt en del surfande runt och det slutade med att jag tröstshoppade lite på Tradera. En mycket vacker Ewa i Walla-kjol, för köp-nu-pris, 1000 riksdaler! Jag är just nu helt insnöad på just Ewa i Walla. Möjligen är det något allvarligt fel på min självbild... Nu är densamma i alla fall betald och här väntas bara på leverans. Middag är avklarad och nu inväntas söndagens höjdpunkt, En annan del av Köping! I morgon är en annan dag... (Arda, tre punkter!)
Den lokala tidningen rapporterade om man med ett akut behov av kalsonger. Så till den milda grad att han plockade på sig för hundratals kronor. Nu åtalas han för snatteri!? Heter det inte stöld när man tar något utan att betala?
Nu ligger denna underbara matta på plats på vårt köksgolv. Visserligen täcker den en del av det vackra dekormålade trägolvet, men den gör att det verkligen känns varmare. Jag beklagar verkligen den irritation jag lät framskymta i mitt inlägg igår. JAG borde veta bättre. Mattan beställdes ju så sent som i söndags och ligger redan på golvet. Så mycket snabbare kan det faktiskt inte gå! Skäms på mig. UPS har för övrigt visat sig ha fantastisk service och support. Heder åt dem.
Jag är verkligen glad att jag inte missade kvällens höjdarprogram på TV4+, dokumentären om Susan Boyle. En sann askungesaga. Måste erkänna att tårarna rann i strida strömmar nerför mina kinder. Det handlar, som jag känner det, inte bara om en bra "story" utan så himla mycket mer. Ett bevis på att drömmar kan leda framåt. Och inte minst hur viktigt det är med support... Susan Boyle är verkligen en symbol för allt detta. Och uppenbarligen något som resten av världen också behöver! Och en trippelplatinaskiva motsäger väl inte min teori...
Jag trodde att jag noga följt leveransen av den i söndags beställda mattan! Inte tillräckligt uppmärksamt visade det sig. Det paket som jag var helt övertygad om skulle levereras till Ica Supermarket visade sig sändas med UPS. Idag när jag kom hem från jobbet och trodde att jag skulle ha en avi i brevlådan som jag omgående skulle bege mig till nämnda Ica-butik för att lösa in så fann jag istället ett meddelande från UPS som sa att dem varit för att försöka leverera försändelsen. Som dessutom, gud förbjude att det är sant, skulle väga drygt 15 kg!! Nu blir det till att försöka komma överens med UPS om en ny leveranstid. Man får bara tre försök, vilket inte alls är illa. Ett litet I-landsproblem som yours truly drabbats av idag :(...
