Anithas blogg

För en evighet sedan ägnade jag mycket (det mesta?) av min tid till kommunalpolitik. Alltså åt att utöva. Tyckte ibland faktiskt att jag gjorde det riktigt bra! Jag vet inte om det är så att man/jag med åren skaffat mig ett selektivt minne, men visst 17 var det bättre förr!? Inte allt naturligtvis, men väl den kommunalpolitiska debatten. Idag är jag ju bara åskådare på den politiska arenan, men dessvärre finner jag intet att skåda! Det är helt tyst! I kommunfullmäktige i Eskilstuna finns 79 platser och utan att veta så gissar jag att de flesta av dessa ledamöter inte har problem med att få tiden att gå, att läsa handlingar och delta i oändligt många och långa möten! Men jag som lever mitt liv utanför stadshuset märker absolut ingenting av detta. Inte mycket föranleder några diskussioner runt fikabordet på mitt jobb. Händelser/aktiviteter som får människor att reagera inskränker sig till ett par, tre frågor. Parken Zoo, ska det säljas? Hur mycket bidrag ska bolaget få? Ska kommunala medel användas för Kina- eller Brysselresor? Och sist men inte minst, var har ks-ordföranden sin dygnsvila? I övrigt: nada! Är det ingen som har några visioner längre? Annat än vart fjärde år? 

Jag roar mig ibland med att läsa några sk politikerbloggar. Som t ex Ann-Sofie Wågström  (jag håller inte med om alla dina åsikter, men skulle kunna dö för din rätt att fritt uttrycka dem) och min partikamrat (?) Niklas Frykman (jag delar dina grundläggande värderingar men inte ditt fokus). Ann-Sofie är underhållande att läsa och duktig på att formulera sig, men hon skriver mycket om landstinget och tar alla tillfällen att kritisera Eskilstuna-Kurirens ledarskribent Alex Voronov (men där håller jag faktiskt ofta med!) och Niklas Frykman verkar väldigt engagerad i presidentvalet i USA. Vem  bryr sig om Eskilstuna nu för tiden?