Trädgårdsdags i reservatet...

Bloggaren har vaknat efter vinterdvala (?), så även trädgården i reservatet. Vid förmiddagsfikat igår på fastighetsbolaget hävdade erfarna kollegor att tiden var väl inne att plantera ut allehanda växtligheter i trädgården. Yours truly, som sedan en tid tillbaka burit pelargonerna ut och in, jublade. Efter avslutat dagsverke på nämnda företag bar det av till växthus. Ja, rätt gissat, MiML är på tjänsteresa. Till Sydafrika, den stackarn. Hur som haver, här inhandlades det. För att inte säga shoppades det loss! De vinterförvarade pelargonerna har nämligen ännu inte visat minsta prov på att komma i blom så det gällde att införskaffa lite utblommat. Jag menar att man vill ju verkligen att det ska synas att den efterlängtade sommaren nu på allvar gjort entré. Det blev en hel del inhandlat och planteringen var inte avklarat förrän till mörkrets inbrott. Men så här blev resultatet...



Lite nytt i nya urnor...



Den uppmärksamme noterar naturligtvis att huset i reservatet behöver målas, och så skall det blir. Här har, i affärsmässighetens tecken, upphandlats utvändig målning och i augusti ska det ske. Till de lagfarna ägarnas och förhoppningsvis även kommunarkivariens belåtenhet, med linolja och efter konstens alla regler!



Lite nya månadssmultron till barnbarnet att plocka till sommaren...





Till vänster: stendöd fjärilslavendel. Till höger: en hink med (förhoppningsvis) körsbärstomater



Sedan sist har det även firats födelsedag i reservatet. Inte min, men väl MiML:s. På grund av pågående tjänsteresa fick densamma tidigareläggas ett par dagar och i helgen gästades vi därför av brodern, inte min en väl MiML:s, med hustru. Trevligt värre blev det i alla fall!



Bordet dukat inför gästernas ankomst...



Gästerna och födelsedagsbarnet sitter till bords. Berit i hörnet vakar över oss!

Kantarellsoppa m förvecklingar...

Hade under eftermidaggen ett rejält sug efter kantarellsoppa! Kom på att det fanns en del gula i frysen och rejält mycket av torkade sådana dessutom. Passerade Hemköp för att komplettera, nybakat bröd som skulle konverteras till vitlöksröd inhandlades. Kom hem. Ställde mig vid spisen. MiML kom hem. Undrade vad som pågick. Här ska bli delikat kantarellsoppa blev mitt svar. Han kontrade med "-vi har ju en massa soppor i kylen". Icke sa nicke. Här ska bli hemlagat! Första kastrullen visade sig vara skadad av något inbränt skit och luktade apa när den kom på spisen. Ny kastrull. Då visar det sig att det är något knas med gasspisen. Mittenplattan läcker. Ny platta. Efter divere vedermödor var det dags att ta fram stavmixern. Den sprätter! Trots att jag trycker fanskapet i botten på grytan blir det svampsoppa lite här och lite där. Så kommer vi till vitlöksmomentet. Klyftor ska pressas. Den jäkla vitlökspressen är helt förbaskat oduglig och Yours truly får ta i som bara attan för att få lite saft ner i kastrullen. Puh!

Så vitlöksbrödet. Skiva. Inga problem. Gno med vitlök. Inga problem. Plåt in i ugnen. Inga problem. Efter ett par minuter ser brödet färdigt ut. Problem! Plåthelvetet har liksom hakat sig fast i ugnen. Puh, igen! Fick till slut ut eländet.

Soppan blev emellertid himmelsk. Brödet också det en riktig framgång. Kort sagt, en njutbar måltid. Så kommer vi då till efterarbetet. MiML gör några valhänta försök att påbörja avdukning, diskplacering i därför avsedd maskin etc. Yours truly gnuggar kastruller med stålull och försöker diagnostisera spisproblemet. Whops. MiML är spårlöst försvunnen! Hittar honom till slut med fjärrkontrollen i ett stadigt grepp! Våffö gö di på detta viset? Och nu ligger jag förmodligen lite risigt till för att ha "outat" detta familjeproblem (?)...

Dags att summera 2011...

2011 går mot sitt slut och i väntan på firandet av nyårsafton infann sig en lämplig stund att summera och reflektera över året som har gått.

I januari genomgick det Fribergska huset en viss uppsnyggning. Övervåningen tapetserades med hjälp av händige Håkan och i slutet av månaden kompletterades uppvärmningssystemet (direktverkande el + två kakelugnar) med en luftvärmepump. Nu i december månad har vi trots den hittills extremt varma vintern kunnat konstatera att den kommer att ha betalt sig inom loppet av ett par tre år. Januari var också den månad då yours truly befanns vara försedd med ett alldeles för högt blodtryck. Något jag framgångsrikt har bekämpad under året. Inte minst med hjälp av investeringen som nu permanent bor i gästrummet, ett löpband. Egentligen heter det promenadband, men eftersom jag har en i det sammanhanget hyfsat låg vikt orkar anordningen bära mig för en och annan löptur. Det har blivit rätt många nu och jag är ruggigt nöjd med mig själv. Ända sedan tidigt i våras har jag dessutom inlett dagen med powerwalk utomhus tillsammans med mina stavar. Faktiskt ända till slutet av november!

Våren och sommaren passerade och innehöll för min del också en premiär. Ett premiärbesök på Kungliga Operan, minsann. Det var en upplevelse som gav mersmak och upprepades i november med ett nytt besök därstädes. Jag gillar det skarpt!

Semestern tillbringades till stor del i hyrt hus på Gotland, i Visby närmare bestämt. Även detta var en premiär eftersom jag faktiskt aldrig tidigare besökt ön. Åker mer än gärna tillbaka.

Under sommaren var vi vid ett par tillfällen på trevliga uthomhusevenemang. En gång på Holmberget i Torshälla och två gånger vid Rademachersmedjorna. Där har vi aldrig varit på konsert tidigare, men gör gärna om. Och bekvämt avstånd är det också minsann, max 150 m!

I september var jag på en intressant konferens och fick förmånen att inkvarteras i en fantastisk svit. Alldeles ensam i två rum och bad! Heller aldrig upplev tidigare. 

I slutet av oktober och en bit in i november genomgick det Fribergska huset fönsterrenovering, vilket medförde att vi under drygt två veckor inte kunde se ut. Det avlöpte väl och visade sig vara ett mycket lyckat projekt. Fönstren är såå fina nu!

I november genomförde MiML och jag en resa till den tyska huvudstaden, vilken ingen av oss besökt tidigare. Det var mycket intressant och mycket trevligt. Och vädret var på topp! I slutet av samma månad infann sig advent och efter den genomförda fönsterrenoveringen kändes det helt rätt att avsluta den nödvändiga fönsterputsningen med att lägga fönstervadd mellan inner- och ytterrutorna. Nybörjare som jag var fick jag göra ett litet omtag efter de första trevande försöken. Hittade som tur var en bra instruktionsvideo på Youtube så nu ligger där finfina rullar.

En familjehändelse i slutet av november lade sig för en tid som ett mörkt moln över tillvaron, men den ska jag inte gå in på här. Alltför privat, men kan sammanfattas som att det finns alltid en sol bakom molnen! Och om vi är många som tar i och blåser av bara fan så kan vi skingra molnen!

Julen, som nyligen passerat, avlöpte väl och alla lyckades träffa alla. I alla fall någon av dagarna. Vad kan man mer begära? Jag kanske någon gång har nämnt att jag har de mest underbara, kloka, intelligenta och fantastiska barn?Jag älskar verkligen att umgås med dem och ett par av dem har dessutom begåvat mig med barnbarn. Den sk livets efterrätt. Eller förrätt, som yngsta dottern kallar sina kära syskonbarn för vilka hon är en superduper moster/faster.

En bra sammanfattning av 2011 för min del kan vara att jag, trots min aktningsvärda (?) ålder, faktiskt har gjort en himla många saker för allra första gången. 2011 blev alltså premiäråret...

När jag nu sitter och skriver det här inlägget spelas en Kent-lista på Spotify bakgrunden. Och precis nu tonar deras Sverige ut i högtalarna. Känns som en händelse som ser ut som en tanke. "Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är". Välkommen 2012! Gott Nytt År alla nära och kära - och alla andra!


Det har varits i Berlin...

Som en eftergift åt MiML:s ivriga reslust haver hushållet tillbringat en så kallad förlängd weekend i Berlin. MiML verkar inte trivas hemma och ville, trots sina ganska många resdagar i tjänsten, att vi skulle ha ännu en vintersemester. Nej, i år sa Yours truly ifrån å det bestämdaste. Vill vara hemma och njuta av tiden före jul, vilken hon tycker är den mysigaste tiden på året. Visst är det trevligt att resa bort, men att komma hem några dagar före eller efter jul och nyår förtar liksom en del av helhetsupplevelsen. Så det blev en sån däringa förlängd weekend. Till Berlin. Där fanns en hel del av intresse att titta på. Här kommer ett axplock...

          Judiska museet   

Får väl erkänna att det blev liite shopping också. Dock inte för MiML, vilket prislapparna i skyltfönstret nedan är en förklaring till...

Svindyra skor :)
     


Sommarminnen...

Heléne tog några vackra bilder under deras besök hos oss på Gotland i somras. Jag har lekt lite med dem...


Ojoj, långt mellan inläggen här...

Väl medveten om att det stundtals blir väldigt långt mellan inläggen här. Sitter i skrivande stund vid sonens dator alltemedan jag barnvaktar mitt yngsta barnbarn. Hon sover, ännu så länge, inte helt ovaggad men ändå, i sin lilla säng. Päronen är på någon koncert vars underhållningsvärde för Yours truly inte på minsta sätt kan jämföras med förmånen att få leka "koka mat" eller "mata bäbisen" tillsammans med deras lilla underbara telning. Anledningen till inloggningen härstädes och nu var att jag tänkte att jag kanske skulle kunna lyckas med konststycket/tjuvtricket att ladda upp någon lämplig bild på underbarnet :). Men kolla vad jag hittade! Sonen med familj behöver verkligen organisera sina bilder!





Bilar, bildelar och motorcyklar!? Var 17 arkiverar dem bilder på den verkliga juvelen?



Nej, jag ger upp :)

Lycka...

Idag har det uppvaktats sonen som fyllde år. Stor lycka den dag han föddes, idag för rätt många år sedan! Stor lycka idag på hans födelsedag när sonens lilla dotter, Juni 1,5, ihärdigt ropade "-farmor, kom!", och yours truly fick köra sådär en 10 stycken marathonlopp, jagandes efter ett och ett halvtåringen genom lyan lika många gånger. Efter denna övning somnar förmodligen både hon och jag ovaggade :)


Babysitting...

Det uteblivna kalaset för Samuel 6 år uteblev som skrivet pga vinterkräksjuka. Mycket sorgligt på min ära, men ungen ska kompenseras! Paketen väntar på ynglingen. Dagen har därför ägnats åt ett annat, mycket mindre barnbarn, Juni 16 månader. Inför avlämningen förespeglades allehanda komplikationer såsom akut bronkit och därmed sammanhängande matvägran och viss nedstämdhet. Ungen har hittills överträffat alla farhågor. Glad som en lärka och har till och med inmundigat farmors köttfärssås tillsammans med stora mängder av majs. Till på köpet törnade hon in i sin resesäng redan före 19.00. Nu får vi se hur länge lugnet varar. Yours truly är beredd med vällingpåfyllning etc. Men sofar so good. Innan hon drog sig tillbaka ringde hon några telefonsamtal till gud vet vem? Men det såg ut att vara en seriös konversation :)


Kalas med förhinder...

I torsdags firade mitt gudabenådade och allra första barnbarn sin sexårsdag. Eftersom ungen har sin närmaste släkt utspridd över Mälardalen var det planerat att vi skulle fira honom imorgon, lördag. Vad händer? Kräksjukan slår till! Nu ligger den lille prinsen,  många mil bort, ledsen och olycklig över uteblivet firande. Mormorshjärtat blöder... Vi kommer att fixa ett kalas, krya på dig prinsen!


SJ kan också ...

Tillbaka på svensk mark. Efter dryga två veckor. Första veckan på Fuerteventura avverkade yours truly accompanjerad av en riktig grabbförkylning och några rejäla regndagar. Jättekul! Avfärden från svedala blev till yttermera visso ett veritabelt äventyr. Just den helg då vår avresa var inplanerad hade SJ, av någon outgrundling anledning, planerat in tågstopp mot Stockholm pga av banarbete. Vi hade ju i god tid bokat in oss för hotellövernattning på Arlanda och därmed sammanhängande tågresa. Tågresan byttes mot pga banarbetet mot tåg-buss-tåg-resa. Första sträckan, Eskilstuna-Strängnäs, inga problem. Ca 15 minuter och därefter byte mot buss mot Södertälje. På Södertälje S till synes inga problem. Ett tåg stod och väntade. Äntrade tåget med varsin, ca 20 kg tung resväska. Tåget stod inne när vi anlände så allt kändes lugnt. Efter att vi suttit i vagnen någon minut fick MiML ett varsel. -Var fan är min väska, stönade han plötsligt. YT insåg raskt att han inte syftade på den ca 20 kg tunga. Utan snarare den betydligt lightare, laptopväskan. Dessutom innehållande hans samtliga två pass och plånbok laddad med allehanda kort. Ett av dem ackompanjerat med tillhörande kod! Såsom American Express, Eurocard och till hushållet hörande bankkort! Lätt panik utbröt. MiML proklamerade avgång från tåget för ilsnabb kontroll av huruvida tågbussen med den förhoppningsvis bagagerade väskan möjligen inte ännu hunnit äntra återresa till Strängnäs. Samtidigt som MiML jagade ifatt bussen påbörjade Yours Truly kontaktarbete med SJ. Efter femtioelva tonval och en himla många i kö före fick jag tala med en mänsklig stämma. Allt under det att Yours truly konstaterat att någon väska inte stod att finna på den fortfarande kvarblivande bussen.

Väntan, väntan och efter otaliga minuter en förstående stämma som till slut insåg allvaret och bad mig vänta. Väntade gjorde jag, ända till Yours truly noterade att nästa tåg till Stockholm var på avgående. Äntrade tåget, fortfarande väntande med SJ i telefonen. Efter bara några minuter efter avgång kom tåget i radioskugga och samtalet bröts! Paniken var nära och Yours truly såg framför sig alla förlorade penningar som en av slumpen uppdykt illasinnad kunde ha överkommit!

På Stockholms Central rusade vi till SJ:s kontor. Något som samtidigt ungefär 35 andra hade gjort i exakt samma ögonblick. Lång väntan! MiML telefonerade till vänlig person på sitt kontor. -Vart ringer man för att spärra alla kort? Ungefär samtidigt ringde Yours truly familjens spion, äldsta dottern. Äldsta dottern fattar snabbt och fick rätt omedelbart läget klart för sig. Inom sådär 45 minuter, dvs ungefär lika lång tid som det tog för oss att komma fram i SJ-disken, hade den underbara ungen inte bara lokaliserat väskan, helt intakt och med allt innehåll i behåll (genom att bl a tvinga fram privat mobilnummer till tågföraren) utan dessutom mobiliserat svägerska som kastade sig ut i vinternatten för att på Eskilstuna C hämta ut väskan, placera den i en taxi och skicka iväg den till hotellet på Arlanda. Där Yours truly löste ut densamma för en ansenlig summa SEK. Historien är egentligen längre, men detta är alldeles tillräckligt för att beskriva att vissa människor verkligen är födda med en god portion tur.

Innan återresan från Fuerteventura kände jag ett starkt behov av att föreviga den lilla svarta. MiML tittade först lite frågande på mig, men insåg snabbt vilket mitt syfte var.


Världen är inte liten...

... det är vi som alltid är i händelsernas centrum. Den huvudsakliga sysslan denna dag har varit besök i stockholmstrakten för att fira yngsta dottern som haft födelsedag i veckan. 10 personer, 7 vuxna och tre krabater, trängdes i hennes lilla etta på 26 m² en stund innan vi gemensamt begav oss iväg på lunch hos Karin på ön. Stället är inte stort och bara vår entré gjorde att ett par personer bestämde sig för att de fikat/ätit klart. Inga problem att få bord alltså. Efter härlig lunch skulle det promeneras iväg för att spana in yngsta dotterns nya bostad. I och för sig bara ett hus utifrån, men i alla fall. Om nästan exakt en månad flyttar ungen från sin lilla etta till en paradvåning på 44 m² något kvarter bort. På tillbakavägen till ettan för fika tog vi en annan väg. Ön är inte så stor. Helt plötsligt stötte vi på bekanta, självaste Snor & Glamour. Ja, inte så att vi är nära bekanta, men en av dem, osäkert om det är snor eller glamour, är i alla fall son till vår närmaste granne i reservatet. Många brukar, i sådana sammanhang, säga att världen är liten. Yours truly föredrar att betrakta det som att det är vi som alltid är i händelsernas centrum. Hur som så tycker jag det är rätt lustigt att vår närmaste granne och vi har barn som nästan är grannar. Fast de bor flera mil bort på ön.

Inbjuden. Med armbågen...

MiML kan under stundom uttrycka sig extremt romantiskt. Som idag t ex. Jag fick ett mail där det i ämnesraden stod "Bowling". Nyfiket öppnade jag detta för att i själva meddelandet läsa "ikväll". That´s it! Alltså, det var inte en invitation till en trevlig kvällsaktivitet. Nej, kort och gott. Information. Om vad HAN skulle ägna kvällen åt. För att ge honom en knäpp på näsan svarade jag ungefär följade "Tack för invitationen, älskling. Men nej tack, jag känner inte för bowling ikväll. Föredrar en lugn och mysig hemmakväll." En sådan avnjuter jag just nu. Alldeles på egen hand :).

Lysande utsikter eller RUT-jobb...

Denna dag har det varit stort och historiskt event i det Fribergska huset. Förhoppningsvis inte det sista i sitt slag. Jämställdhetsarbetet i hushållet går sådär. Men idag har vi minsann tagit ett rejält kliv framåt. Här har nämligen samarbetats - med fönsterputsning! För att putsa fönstren i detta urgamla hus går det åt nästan lika mycket tid åt att skruva som att putsa. Vissa fönster går inåt och andra utåt, några till och med uppåt. Arbetet är förenat med omfattande gymnastiska övningar, som förmodligen kommer att kännas i kroppen imorgon. Idag har MiML för första gången i vårt gemensamma liv nu provat på denna sysselsättning. Man kan sammanfatta denna hans erfarenhet med ett ord, förståelse. Nu har han till och med erkänt att han förstår vilket jäkla jobb det är. Skämtsam som han kan vara frågade han när han stod på stegen ute på trottoaren om det är detta som är RUT-avdrag.


Nu är jag äldst...

Vet knappt hur ordet stavas. Äldst. Älst. Den äldsta. Den älsta??? Hur som. Igår var jag med på minnesstund för min farbror som hastigt avled härom veckan. En bra farbror. Den bäste. Minns att han gillade mig mycket när jag var väldigt liten. Kanske för att han då inte hunnit få egna barn. Stundtals var han faktiskt en bättre farbror än hans bror var min far. Långt upp i åren bar han ett foto på mig i plånboken. Nån bild från det att jag var typ ett. När vi träffades tog han fram det spruckna, svartvita fotot och visade upp det. För många år sedan kändes det lite pinsamt men sedan inte det minsta. Det kändes bra att få vara med och ta avsked. Även om det var sorgligt och väckte andra minnen. Hemkommen från minnesstunden hade MiML och jag lite debreafing. Och plötsligt insåg jag. Nu är alla som är äldre borta. På min pappas sida av släkten finns numera ingen som är äldre än jag. Känn på den! Hur ska jag axla detta? Får väl helt enkelt styra upp släkten och se till att vi håller ihop!

1-årskalaset avklarat...

Junis första födelsedagskalas är nu avklarat och festarrangörerna kan pusta ut. Inte minst den unga damens mor, som har planerat kalaset i sådär åtta månader. Det har till och med rests till New York för att inhandla diverse tillbehör. Tja, det kanske inte var precis huvudsyftet med resan. Men ändå, med i bagaget fanns en hel del för det förestående kalaset absolut nödvändig utrustning. Som t ex godis att pynta födelsedagstårtan med!

Kalaset, som hölls i yours trulys trädgård, avlöpte väl och vädret var hyfsat nådigt och ingen behövde rusa inomhus för att ta skydd för uppifrån kommande väta, även om några droppar faktiskt föll. Vi får väl kalla det för lyckoregn över den lilla, precis som några regndroppar på en brud sägs bringa lycka...

Festarrangören, dvs barnets mor, infann sig i hushållets kök redan i fredags då det bakades och pysslades. Så till den milda grad att hushållets elvisp bestämde sig för packa ihop. Som tur var räddades detta av välvilligt inställd granne. Samma välvilligt inställda grannar lånade även ut lite trädgårdsmöbler så att samtliga gäster kunde garanteras sittplatser. Ett megastort partytällt fanns "stand by", men behövde som tur var inte nyttjas.

Här lägger Mia sista handen vid sina konstverk:

 

...och så här blev slutresultatet:





Trädgården pimpades:





Gästerna anlände och det presentades i oerhörda mängder:



Födelsedagsbarnet lät sig väl smaka av tårtan:



Det blev sammantaget ett mycket trevligt kalas, men för både barnets och föräldrarnas skull får vi hoppas att kommande födelsedagar skall kunna firas med något mindre omfattande förberedelser. Nu ska jag och MiML smyga ut till soptunnan med ännu en påse och hoppas på att de vänliga grannarna som vi delar densamma med stannar kvar på sitt sommarställe tills på torsdag då det är tömningsdag :)...


1-årskalas i reservatet...

Här i hushållet rustas för 1-årskalas. Inte precis så att vi firar att vi bott just ett år i reservatet, men bra nära. Men i augusti 2009 när vi nästan nyss flyttat in fick familjen tillökning, närmare bestämt den 10:e. Då föddes Juni, som i nästa vecka blir just 1 år. Kalaset skall hållas hos farmor i reservatet. Såsom det är i detta avlånga land är det synnerligen svårt att planera utomhustillställningar. Vädergudarna vill ju vara med och styra. För säkerhets skull säkras nu upp med partytält och yours truly haver idag kontrollmätt arean på den gemensamma gräsytan mellan de tre husen i vårt lilla reservat. Ett partytält på 3*9 m skall absolut inrymmas på denna yta. Här skall på lördag härbärgeras ett 40-tal personer... Till yttermera visso kom en av våra grannar, Leif "Bindefelt" Jacobsson idag upp med en idé om att det är dags för 2010 års gårdsfest. Vi får hoppas vi får till det, Thornbergs verkar dock väldigt uppbokade den närmaste månaden...

Dag 3 och 4...

Tiden går fort när man har roligt! Igår vankades besök av två mostrar. Inför besöket hade yours truly slagit knut på sig själv och bakat. Både en mjuk kaka med blåbär och cocos och en rabarberpaj, baserad på egenodling. Denna unika tilldragelse fick även sonen att förena sig med sällskapet. Han ville naturligtvis inte missa en så ovanlig händelse som mammas hembakade :). Även yngsta dottern dök upp. Det blev en mycket trevlig eftermiddag. Trots SMHI:s hot om regn visade sig vädergudarna synnerligen nådiga och mina mostrar har så himla gott minne och så mycket roligt att berätta!

Dagen/kvällen avslutades med att yngsta dottern och jag begav oss till Grappa för att dinera. Vädret fortsatte att vara ljuvligt så vi kunde sitta ute hela kvällen...

Imorse väcktes jag upp av dottern som manade till motion. Det blev att hoppa i träningskläderna och koppla på stavarna i ett hus. Sedan gicks det. Och gicks. Och gicks. För den oinvigde ger vägbeskrivningen inte mycket, men vi gick mot Fors kyrka, hela Köpmangatan, mot Vilsta, passerade ridskolan, efter ån tillbaka, genom Fröslunda och Västermalm, passerade Tunavallen och sedan hemåt. Det tog 1,5 timma och jag fick skoskav :(

Efter frukost begav vi oss ut på loppisbesök där dottern fyndade ett par fina Gustavsbergssaker och undertecknad intet...

Eftermiddagen avslutades med en 4,5 timma lång shoppingrunda på Tuna Park!

Nu har dottern lagat middag, tacopaj ála LCHF! Ciao!


Nattgäster i reservatet...

Den senaste veckan har hushållet haft lite nattgäster. Äldsta dottern med sina två, Samuel och Simon övernattade i måndags. Gossarna är minst sagt pratglada. Samuel 5 1/2 behärskar alla de vanligaste svenska orden i SAOL plus lite till och Simon 2 pratar extremt mycket för sin ålder. Det bästa är att han tycker att ALLT är fint. "Den var fin", kommer ur hans lilla mun flera gånger i timman!


  

Den gångna natten har det barnvaktats åt Juni, snart ett. Den unga damen var definitivt på humör att hänga med farmor i ordets verkliga bemärkelse. Inte så att hon var otröstlig och grät efter föräldrarna, men den mesta tiden gillade hon att sitta i knä och gosa. Inte dumt det heller, men det tar på krafterna på en gammal farmor. Det är väl någon mening med att man ska vara ung när man har småbarn. I förmiddags visade hon sig dock på sitt bästa humör och utforskade omgivningarna. Till stor del till fots. Hon har nämligen börjat gå. Och snabb är hon!

     

Inspirerad...

Gårdagen ägnades åt sällsynt umgänge med släkt. Inte så många kvar som är äldre än jag. Ett tag tänkte jag att släkten krymper. Det är ju helt fel. Släkten växer. Det som är synd är väl att dem som tillkommer faktiskt inte känner varandra! Igår besökte MiML och jag min äldsta levande släkting på min pappas sida, kär farbror. Därtill hans två söner, alltså mina kusiner. Vi träffas inte alltför ofta. Det blev i alla fall en mycket trevlig dag. Äldste kusinen, Kenth, med hustru Ingmarie, bjöd på formidabel lunch och yngste kusinen Evert med fru Anna, på eftermiddagsfika. Mycket trevligt på min ära. Båda kusinerna håller sig med trädgårdar. Kenths imponerade och jag avundas hans gräsmatta! Hos Evert och Anna fick jag inspiration till att gräva upp diverse kulturväxter och ersätta med blommor i krukor. Tack för det Evert och Anna, har bara liiite ont i ryggen...


MiML...

De senaste dagarna har jag verkligen fått mina behov tillgodosedda... Här kommer ett axplock av männen i mitt liv...
                

Tidigare inlägg
RSS 2.0