Anithas blogg

Vid pass 17.30 igår kväll kom MiML och jag med tåget från Arlanda och Stockholm. Dessförinnan hade vi råkat sammanstråla med en intressant person som jag skall be att få återkomma till! Hemmet, som varit väl bevakat, var trots det tämligen instängt och temperaturen inomhus pekade mot 30 grader. Vi var rätt sega efter att ha stigit upp tidigt i vårt luftkonditionerade hotellrum på Skiathos för att bege oss hemåt. AC är dock inget som detta hushåll förfogar över. Mer än sk norsk sådan. Alltså KD, dvs korsdrag. Drag var dock inte något som vädergudarna bjöd på igår kväll. Efter att vi vridit och vänt på oss och svettats olidligt klev MiML helt sonika ur bädden runt 02.00 och stegade, iförd endast kalsonger, ut i förrådet på gården för att leta efter en fläkt.  Heureka. Där stod den. Alldeles till vänster direkt innanför dörren! Ära vare Gud i höjden och frid på jorden. Den gjorde, om inte underverk, så i alla fall tillvaron mera uthärdlig! Kakelugnen i bakgrunden får bida sin tid till december!

Efter att ha ägnat större delen av dagen med att ge gräsmattan första hjälpen, konstgjord andning etc fick hushållet besöka av sonen med familj. Det sistkomna lilla barnbarnet, prinsessan Juni av Augusti 2009, hälsade på farmor efter att ha bevistat sitt första (troligen inte sista), Power meet, i Västerås. Mammas raggarbil har numera utrustats med barnstol i vilken Prinsessan förefaller att trivas som fisken i vattnet! Innan det var dags för hemfärd poserade Prinsessan i sin amerikanska bikini allt emedan hon avnjöt farmors nyplockade röda vinbär !



Sen var det dags att packa in den lilla familjen i familjebilen...

     

Barnstol är icke standard i dessa fordon, men händige sonen har sett till att bilen numera är så barnsäkrad som det bara går (dock färdas päronen fortfarande obältade!).

        

Ett av mina barnbarn, Simon, fyller år på fredag. Två år. Trots sin ringa ålder är han väldigt pratsam. Igår pratade jag med honom i telefon och förutom att han drog av den vanliga "dumma-mormor-kommentaren" så pratade vi om den förestående födelsedagen. Jag frågade (korkat iofs, jag vet) hur många år han fyller. Han svarade: -100 år!? Undrade naturligtvis hur i hela friden han kunde tro det, men hans kloka mammas teori är att det naturligtvis har med texten i hyllningssången "Ja, må han leva..." att göra. Självklart. Uti hundrade år! Det där med "dumma mormor" tar jag dock inte på så blodigt allvar, det är många som är dumma just nu enligt den unge mannen. Hur som så är det otroligt att den lilla räkan fyller två. Så här såg han ju ut alldeles nyss.




På bilden omfamnad av sin favoritmoster!

Fem måsten för att det skall bli jul: Skinka, köttbullar, sill, snaps - och såpskurade golv. Doften av såpa ger mig så starka barndomsminnen. När man gick och la sig var det ett lätt kaos i hemmet med skinka i ugnen, sillinläggning, strömmingsrullader, köttbullerullning etc etc på gång i köket. Men när man tassade ut i köket på morgonen var det som om en ängel hade varit på besök under natten. Inte ett spår av kaos. All mat var tillagad och undanstoppad och köket var skinande rent och doftade såpa. Det var ju mycket riktigt en ängel som hade varit där. Min heltidsarbetande mamma, som drog ett tungt lass för familjen hade naturligtvis varit uppe halva natten och fixat och donat. "Snön lyser vit på taken, endast mamma är vaken..." Sedan länge står jag ju själv för såpdoften. Vill för säkerhets skull helst vara sist ur köket kvällen före dopparedagen och det sista jag gör är att ta fram skurhink och mopp. Och när jag kommer in i köket på julaftons morgon så är det som om någon annan än jag ändå har fixat allt och jag känner precis samma känslor av julstämning och förväntan som när jag var barn. Magi!

Eftersom vi skall tillbringa kvällen före dopparedagen hos svåger och svägerska fick jag tjuvstarta med såpan redan igår så möjligen har doften lagt sig till imorgon bitti. Kan hända jag ändå drar ett tag med moppen innan jag går och lägger mig, bara för att vara på den säkra sidan... God Jul på er alla!

Hushållet har haft farfarweekend. Farfarweekend var MiML:s present till ett barnbarn som fyllde sex för en dryg vecka sedan. Det innebar att sexåringen hämtades i fredags, bl a bjöds på hämtpizza, fri vakentid obegränsat med god och en heldag i Kolmården med farfar. Med på utflykten skickade jag en kamera med nyladdade batterier och dessförinnan instruerade jag sexåringen i hur man handskades med kameran. Han fattade mycket snabbt. Så snabbt att batterierna var nästan urladdade vid ankomsten till Kolmården :) Ett gäng bilder blev det dock, vilka jag brände på en cd-skiva som han fick med sig som minne av helgen. Flera av bilderna var riktigt bra, några dock lite svårtolkade. Den här t ex...



Den unge mannen hade dock en fullt rimlig förklaring när vi tittade på hans alster i morse. -Det är mitt finger!
Jag tror han blir en stjärnfotograf vad det lider...