Anithas blogg

En av tidningen Folkets läsare har startat en kampanj för att bevara tidningen Folket som nyhetstidning med anledning av att tidningens ägare beslutat att göra om Folket till en så kallad endagstidning. Initiativet är naturligtvis värt all respekt, inte tu tal om saken! Vad världen behöver är inte mindre personligt engagemang, tvärtom! Tidningen Folket (s) ägs sedan cirka 10 tillbaka av Eskilstuna-Kuriren (liberal), vilket naturligtvis är en ytterligt ovanlig situation. Redan då för 10 år sedan var Folket nedläggningshotad och trots flera tidigare initiativ hade man inte lyckats stärka sin position. Utvecklingen  är mer än väl beskriven av Eskilstuna-Kurirens ledarskribent Alex Voronov. Och jag ska inte ens ge mig in på att försöka konkurrera om beskrivningen, det kunde inte skett på bättre sätt.

Anna Leopoldotter-Olsson, som initiativtagaren av den nu aktuella kampanjen heter, har startat en grupp på Facebook, "Rädda Folket som Nyhetstidning" där Yours truly imorse dök upp. Helt utan eget initiativ. Sådant irriterar. Jag vill själv bestämma vilka grupper jag ska stödja. Efter viss möda lyckades jag trassla mig ur gruppen.

Nu tillhör detta hushåll, till yttermera visso, den ständigt sinande kadern av prenumeranter till den nedläggningshotade dagstidningen. Inte för att vi delar dess politiska värderingar utan för att de enligt MiML är bra på sportreferat. Det är min absolut bestämda uppfattning att den demokratiska processen är betjänt, av för att inte säga beroende, av att det förs en sund och levande debatt och ur ett sådant perspektiv är det naturligtvis uppfriskande med två morgontidningar med olika politisk värdegrund. Underlaget för en sådan debatt måste dock komma ur frivillighet och engagemang, inte konstgjord andning. Sanningen är dessvärre att tidningen Folkets prenumeranter ständigt och stadigt har minskat till antalet. Inte i huvudsak för att de sagt upp prenumerationen på grund av missnöje med tidningen. De har helt enkelt dött en naturlig död. 

Det enda som skulle ha kunnat rädda tidningen Folket kvar som dagstidning hade naturligtvis varit att det hade varit tillräckligt många Eskilstunabor som tyckt att det varit värt att betala för en prenumeration. Att kräva av tidningens ägare att de till varje pris ska fortsätta att pumpa in andra pengar för att till varje pris hålla Folket vid liv är osunt. Det har inte med demokrati att göra och det är faktiskt inte en mänsklig rättighet att läsa tidningen Folket varje dag. Och som sagt, jag prenumererar redan...

Stackars blivande (?) vänsterledaren Jonas Sjöstedt, som enligt dagens Aftonbladet, bor på en plats där han egentligen inte vill. På Östermalm i hufvudstaden, närmare bestämt på Karlavägen. Trodde allvarligt talat att karln var en moden människa, men nu visar han verkligen prov på en fruktansvärt omodern och "icke 2012"-inställning. Enligt samma artikel säger sig den blivande partiledaren vilja att "partiet ska finnas i människors vardag". Är det inte en lite väl naiv uppfattning att tro att vardagen inte existerar i alla stadsdelar och i alla städer? Välkommen till verkligheten Sjöstedt!

Fick en länk från en vän på facebook. Trodde till en början det var ett skämt och var tvungen att dubbelkolla  med hovets egen hemsida. Dessvärre verkar det vara helt sant! Kungaparet gav verkligen middag för Sverigedemokraternas partiledare!

Visserligen är det bara Jimmie Åkesson själv som ser nöjd ut, övriga verkar närmast pinsamt berörda. Drottningen ser dessutom ovanligt stel ut!

Det förekommer inlägg på Twitter angående kommunala förtroendevaldas arvoden. En i staden lokalt engagerad politiker (s) har känt sig föranledd att förekomma en grävande journalists efterforskningar och på sin egen blogg publicerat konkreta detaljer om sitt arvode. Yours truly noterar det intressanta faktum att en (s)-märkt diskuterar i termer av behållning, dvs vad man får kvar efter skatt!? En av mina morbröder myntade för många år sedan något som blivit ett bevingat uttryck i vår släkt "Efter skatt är vi alla lika". Det är fortfarande sant. Påminner mig för övrigt om ett inlägg häromveckan, om jag minns rätt var det faktiskt en (m)-politiker, som lyfte frågan om att heltidspolitiker skulle få behålla den lön de hade i sitt ordinarie arbete. En intressant tanke tycker jag.

Den socialdemokratiska riksdagkvinnan från orten, Sara Karlsson, hade idag ett debattinlägg i den mindre av de två lokaltidningarna, Tidningen Folket, med gissningsvis en upplaga på sådär 4-5000 ex. Erkänn Västsahara, var rubriken. Ett intressant och viktigt, men icke särskilt lokalt tema i den tidning som med all kraft poängterar just det lokala perspektivet. Allt för att överleva den sannolikt ständigt sinande strömmen av prenumeranter. Saras man, vår lokale (s)-ledare, Jimmy Jansson, arbetar parallellt aktivt med att få bort ortens mycket omdebatterade flyktingförläggning, vilken sannolikt bebos av en och annan flykting från just den delen av världen. Undrar just hur diskussionerna går runt det Karlssonska/Janssonska frukostbordet?

Höststormen kring socialdemokraternas nye ledare, Håkan Juholt, verkar snart ha nått stormstyrka. Hur klantig får man vara? En annan fråga man borde kunna ställa sig är väl varför man inte gjorde en internrevision på karln innan han valdes. Något borde man väl ha lärt sig av historien/historierna. Han påminner mig idag mera om fantasins och Svinarps starke man, än om en av verklighetens tyngsta förtroendevalda. Hans företrädare Monas klavertramp framstår idag som en barnlek i jämförelse med hans bidragsaffärer. En mig ganska närstående (s)-person påstod förresten att det idag själva verket är riksdagen som är skyldig henne pengar. Det tror jag inte ett ögonblick på, men det kanske är sådana sakliga argument de tutar i dem i Unga Örnar?

Nu väntar jag på att någon löpsedel ska stava hans namn (L)ju(g)holt! När detta sker, kom ihåg var ni såg det först!

Ingen i detta land har väl kunnat undgå att notera att den sk politikerveckan i Almedalen pågår för fullt. Yours truly har tagit del av ett antal debatter och uttalanden som faktiskt varit rätt intressanta. Dit hör dock inte Ylva Johanssons (s), (fd v), utspel i jämställdhetsdebatten: "- Mustaschen är en manlighetssymbol", påstås hon ha sagt på ett LO-seminarium. Den mustasch som hon då närmast har i tankarna är den som pryder (?) överläppen på ordföranden i det parti hon tillhör, Håkan Juholt.  "-Det är viktigt det här med symboler också i vårt eget parti" fortsatte Ylva Johansson. Med nyplockade ögonbryn, rejält med mascara på ögonfransarna och för tillfället iförd iögonenfallande långa örhängen och korallröda läppar... Ger mig den på att hon vaxat överläppen också. Huva, man tar sig för pannan.

I en intervju i Aftonbladet säger Håkan Juholt, mannen som varit partiledare i tre månader, "- Om tre år är jag statsminister." Ingen falsk blygsamhet här inte! 

På ett äldreboende i Sölvesborg har man beslutat att på prov införa schema för när de boende ska få tömma blåsan! Man kallar det att "öka livskvaliteten för den enskilde vårdnadshavaren"!? Nyheten föranledde en liten notis i dagens SvD. För mig låter det fullständigt ovärdigt och mera som om försöket i första hand är till för att förbättra för de anställda, inte de boende. Jag hoppas att de styrande i Sölvesborg tar sitt förnuft till fånga och avblåser detta experiment snarast!

Idag öppnades riksdagen på allvar. Inför öppnandet samlades riksdagen, kungahuset med flera till gudsjänst i Storkyrkan. Men när biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, i sin predikan nämnde rasism och främlingsfientlighet fick Sverigedemokraterna nog och lämnade kyrkan i protest. De tog åt sig! Osedvanligt korkat och ohyfsat enligt min mening. Och om SD skall fortsätta lämna lokalen varje gång dessa ord nämns så kommer de sannolikt att även rent fysiskt att få motionera en hel del i riksdagen under de kommande fyra åren. Såvitt jag kan läsa mig till nämndes inte Sverigedemokraterna - och inte något annat parti heller för den delen - i hennes predikan. Avgör själva. Om inte en av den svenska kyrkans företrädare har både rätt och skyldighet att vid varje tillfälle predika antirasism, humanism och tolerans, ja då vet jag inte vem som skall göra det... Förmodligen har Åkesson och hans kamrader kommit till viss insikt för senare under eftermiddagen bad de om ursäkt - till kungen!?

En stor del av gårdagens partiledardebatt kom, inte helt överraskande, att handla om sjukvård och sjukförsäkringen. Att alliansen på fyra år inte har lyckats åstadskomma en helt perfekt sådan är inte heller överraskande. Det tar tid att förändra. Och inte minst att styra om en sån megakoloss som byggts upp under många, långa år och där huvudspåret har varit att sjuk- och odugligförklara istället istället för att försöka hitta nya vägar där man ser till var och ens unika möjligheter. Inte till deras tillkortakommanden.

Att andra än landstingen kan utföra bra och framgångsrik vård och ge sjuksyrror, läkare m fl möjlighet att välja andra arbetsgivare har varit och är en bra väg framåt. Lustigt nog bekräftas just detta av den som skriker högst däremot, vänsterledaren Lars Ohly. Hur gick han till väga när han behöde en operation? Ställde han sig i den allmänna kön, där han tycker att alla andra skall bida sin tid. Nej, han av alla människor vände sig till, just, det, Sofiahemmet, ett privat sjukhus.

Nu hoppas jag att svenska folket imorgon ger alliansen förnyat förtroende för ytterligare fyra år så att de kan få fortsätta på den inslagna vägen. Alltså framåt. Inte bakåt!

Idag besöktes hemstaden av Sverigemokraternas ledare, Jimmie Åkesson, som skulle hålla "stånd" på Fristadstorget. Inför detta hade ett antal antagonister förenat sig för att störa hans framträdande genom att blåsa i sommarens värsta ljudplåga, vuvuzelor. Jag passerade aktiviteten på väg hem och kunde med egna ögon iaktta spektaklet, vilket övervakades av ett stooort antal poliser. Motdemonstranternas syfte var naturligtvis gott, men tyvärr befarar jag att deras syften inte uppnåddes. Tvärtom så är det, enligt min uppfattning, mera sannolikt att det var SD som tog hem sympatipoängen. Uttrycket "när argumenten tryter höjer man rösten", fick ett antal ansikten. Att med ord argumentera emot Sverigedemokraternas politik måste vara bland det lättaste denna valrörelse, det klarar varenda valstugearbetare. Från vilket parti som helst och kanske särskilt Folkpartiet. För Sveriges framtids skull är det synd att man inte i stället brottar ner SD med ord, övertygelse och fakta. Inte genom att skrika och skräna, skramla med nyckelknippor eller blåsa i vuvuzelor.

Läste just att Stellan Skarsgård manifesterat för de rödgröna. Smart. När det visar sig att den egna retoriken inte räckeer till så kallar man in ett proffs, en skådespelare.

I gårdagens partiledarutfrågning i SVT hade turen (?) kommit till den rödaste av de rödgröna, Lars Ohly. Av allt dumt som kommit ur den mannens mun så tog väl hans uttalande om bröstpump i alla fall priset. Det ska vara en man, och till på köpet en som han, som skall förorda detta. Till på köpet tillade karln, efter det att han skrutit om sina åtta föräldralediga (vilket jäkla ord förresten) att "det gick alldeles utmärkt för mig att ge mina barn bröstmjölk"!? Tacka för det, Lars Ohly, du behövde ju inte pumpa fram den i åtta månader! Visserligen är jag för att föräldrar ska dela föräldraledigheten. Men vad är det för fel på att låta dem själva bestämma hur? En omröstning på aftonbladets webb visar att min åsikt delas av en mycket tydlig majoritet. På frågan om huruvida det är rätt att kvotera föräldraledigheten svarar endast drygt 12 % ja, medan hela 87,6 % svarar nej.

I dagens Expressen finns ett uttalande där den rödgröna ledaren, Mona Sahlin, betraktar Ohlys utspel som "inte ett utspel, men ett mindre smart uttalande". Ett större antal mindre smarta uttalanden från den mannen borde Mona ha vägt in när hon lierade sig med vänsterpartiet. Vilket i och för sig i sig själv var om möjligt ännu mindre smart.

I alla fall för dem som bor i Stockholm. Och om (s) får bestämma efter valet. När jag först såg nyheten på nätet trodde jag först att jag möjligen tagit fel på dag. Att det var 1:a april istället för i mitten av augusti. Icke, det var inget aprilskämt. Nu har väl Carin Jämtin och hennes partikamrater slagit knut på sig själva för att komma runt Rut! Förslaget låter som något dem kommit på på AW eller firmafest. I varje fall under inflytande av någon form av rus. Jag undrar i mitt stilla sinne om Carin har snackat med sin antipigmamma, Mona, om detta. Förutom att själva förslaget är urbota korkat så är namnet om möjligt ännu värre. Butler! Översatt till svenska betyder det väl närmast "betjänt". Visserligen skulle undertecknad emellanåt i varje fall tänka sig att ha en. Och betala för det. Men att arbetarepartiet tycker att det ligger i tiden med betjänt var något mycket överraskande. Nej, detta går bort. Om man nu ärligt vill hjälpa medborgarna att få ihop sitt så kallade livspuzzel, så vad är det för fel med att låta dem själva bestämma vilken hjälp de behöver och stötta dem i sitt val. Alltså behålla RUT!

Dagens papperstidning av den större av de två lokala morgontidningarna rapporterar (exklusivt i dagens papperstidning!?) att många av dem som står på partilistor inför årets val belastas av betalningsanmärkningar. Alltifrån det lilla till det stora. Och vice versa. En folkpartist på landstingslistan befinner sig i skuldsanering och kristdemokraternas andranamn i Eskilstuna har inte mindre än 19 registrerade betalningsanmärkningar. Att man under perioder i livet kan hamna i besvärliga lägen skall ingen lastas för i evighet. Alla är verkligen värda en andra chans och det finns säkert enskilda förklaringar till vart och ett av dessa människoöden. Men nog borde vi väl kunna ställa krav på att människor som förklarar sig beredda att ta ansvar för och hantera våra gemensamma skattepengar ska ha rimlig koll på ekonomi. Och till att börja med sin egen. Personligen haver jag under stundom haft det besvärligt med med att få månaden att räcka till tills nästa lön, men hittills ändå klarat mig från besök av kronofogden. Tycker verkligen inte att vare sig 19 betalningsanmärkningar eller skuldsanering är någon bra merit när det kommer till att hantera vår gemensamma kassa! Oaktat vilka förklaringar som finnes till dessa människors enskilda öden. Säkerligen människor som har erfarenheter som är väl värda att tas tillvara på olika sätt när det handlar om att forma framtiden, men tycker kanske man skulle ha valt att avvakta en tid med att låta sätta sitt namn på valbar plats på en valsedel. Det handlar trots allt om att agera föredöme...

Några reportage i dagen lokala tidningar har fått mig att göra några reflektioner...

Hällbyborna är upprörda

Kommunen planerar att inrätta ett sk lågtröskelboende för alkoholister på det nedlagda äldreboendet, Hemlaås. (Lågtröskelboende betyder att man inte förväntar sig eller ställer samma kvar på rehabilitering, utan man får vara lite onykter, min anm.) Förslaget har fått många Hällbybor att engagera sig i frågan. Eller snarare mot. En av de protesterande säger, enligt artikeln som fanns att läsa i den elektroniska upplagan av den mindre av de två lokala tidningarna (den större valde att bara presentera artikeln i papperstidningen, förmodligen för att de tror att många rusar till Pressbyrån av intresse att få veta mera om vad man säger i Hällby) – Jag flyttade hit för tre och ett halvt år sedan för att kunna låta mina barn växa upp i en trygg miljö, i den här idyllen.

Jag undrar lite stillsamt vad det är man är så rädd för. Nu vet jag inte exakt hur många sk trötta fyllegubbar man har tänkt sig att härbärgera, men för egen del bor jag mitt i stan och stöter praktiskt taget dagligen ihop med ett antal rejält påverkade personer i olika åldrar (och ibland tror jag nog det inte är av "bara" alkohol). Det är djupt tragiskt och visst kan det vara otrevligt, men för de mesta har dessa personer fullt upp med sitt.

Dessutom har jag bott i Hällby. Jag skulle rekommendera dem som nu protesterar att ta en promenad någon fredag- eller lördagskväll runt Konsum eller busshållsplatsen i Gustavsborg när nattbussen kör hem deras ungdomar. Bara för att titta närmare på "idyllen". 

Brott/Blåljus

Den större av de två lokaltidningarna har börjat fokusera på kriminalitet och inrättat en ny avdelning, brott/blåljus. Min inställning till denna nymodighet är kluven. Visst, är det viktigt att rapportera om allvarlig brottslighet, men att "blåljusa" upp mindre kriminalitet tror jag dessvärre underblåser den många gånger (men inte alltid, så klart) obefogade otrygghetskänslan som många upplever i vårt kära Eskilstuna. Det har länge funnits en negativ bild av Eskilstuna i omvärlden, vilken successivt tvättats bort av många goda krafter som samverkat. Jag tror att "skitnyheter" under rubriken Brott/Blåljus kan återuppväcka denna negativa bild och kanske till och med göra att fler vuxna och äldre drar sig för att vistas ute och därmed faktist bidrar till att "släppa fältet fritt". DET är inte vad vi behöver. 

Bland de stora "blåljusnyheterna" idag kan vi läsa om en marijuanaodlare som födde upp kackerlackor, en polis som snodde ur cafeteriakassan. Och så om en som spottade på en sj-anställd!

Jag försvarar ingalunda något av ovanstående tilltag, men kan inte se allmänintresset i denna nivå på nyhetsrapportering. För mindre än ett år sedan satsade samma tidning stora resurser på att göra en särskild tidning med bara positiva nyheter...