Politik på hög (?) nivå...
Ingen i detta land har väl kunnat undgå att notera att den sk politikerveckan i Almedalen pågår för fullt. Yours truly har tagit del av ett antal debatter och uttalanden som faktiskt varit rätt intressanta. Dit hör dock inte Ylva Johanssons (s), (fd v), utspel i jämställdhetsdebatten: "- Mustaschen är en manlighetssymbol", påstås hon ha sagt på ett LO-seminarium. Den mustasch som hon då närmast har i tankarna är den som pryder (?) överläppen på ordföranden i det parti hon tillhör, Håkan Juholt. "-Det är viktigt det här med symboler också i vårt eget parti" fortsatte Ylva Johansson. Med nyplockade ögonbryn, rejält med mascara på ögonfransarna och för tillfället iförd iögonenfallande långa örhängen och korallröda läppar... Ger mig den på att hon vaxat överläppen också. Huva, man tar sig för pannan.
Det är inte lätt att va´ ödmjuk...
I en intervju i Aftonbladet säger Håkan Juholt, mannen som varit partiledare i tre månader, "- Om tre år är jag statsminister." Ingen falsk blygsamhet här inte!
Sol, vind och vatten - och Häxan Surtant...
Nu har vi varit kulturella så det förslår. Två kvällar i rad. Fredagskvällen ägnades åt koncert med Dan Hylander i närbelägna Rademachersmedjorna. Underbar miljö, vackert väder och trevligt sällskap!
Lördagens utflykt blev något längre. MiML och jag tog cyklarna för att bege oss till Holmberget i Torshälla, där det vankades En hyllning till Ted Gärdestad med Rock "n" Roll Machine. Enligt officiella avståndsuppgifter skall sträckan Eskilstuna - Torshälla vara 8 km i enkel riktning. Vår cykeltur blev dock längre, i alla fall på ditvägen. MiML envisades nämligen med att lotsa oss fram via en genväg. Uttrycket "genvägar är senvägar" fick därmed påtaglig bekräftelse. Hur som, vi kom fram. Nästan exakt i tid. Problemet var att alla andra hade kommit fram betydligt tidigare, samt att de flesta hade hörsammat uppmaningen att ta med egna stolar. Något som MiML upplyste mig om först när vi var där! Det var således bara att söka upp en tom yta och parkera sig. Stående, bland alla brassestolar! Som framgår av denna bild hade vi dock hygglig utsikt.
Efter en kort stund valde vi dock att sätta oss och hittade en för ändamålet lämplig plats. En plats varifrån vi hade helt perfekt utsikt - över publiken!
Från min position fick jag plötsligt syn på rara vännen Carina, vars lika rare man Johan spelar i bandet. Carina satt självfallet med sina lika rara söner och några vänner på parkett, på riktiga, sittvänliga bänkar av trä. Och helt plötsligt hade denna goda människa lyckats med konststycket att också "knöa" in MiML och mig. Och som i ett trollslag var utsikten den här:
och den här...
Under så gynnsamma förhållanden är det kanske inte så konstigt att man rycks med när bandet spelar några av de bästa och helt oförglömliga av Ted Gärdestads allra bästa sommarlåtar. Som man dessutom kan texten till. Då vill man naturligtvis inte bara klappa med och sjunga. För att maximera denna musikaliska upplevelse måste man dessutom stå upp! Absolut! Och det gjorde vi så klart. Men det ska tilläggas till vårt försvar, det var på slutet av föreställningen.
Vårt "tilltag" uppskattades dock inte av alla. Framför allt inte av dem som satt alldeles bakom, vilka tillrättavisade oss och tydligt uttryckte sitt missnöje. Det var naturligtvis oerhört dumt och respektlöst av oss att bete oss så barnsligt och förstöra för andra. Vem vet, de kanske hade köat där i sina stolar sen gryningen! Fy på mig, nu ska jag komma ihåg att försöka uppföra mig lite mer vuxet och hålla igen på känslo- och glädjeyttringar. Särskilt i samband med medryckande, glädjefyllda och smittande musikupplevelser.
Så här glad såg i alla fall Carina ut!
Lördagens utflykt blev något längre. MiML och jag tog cyklarna för att bege oss till Holmberget i Torshälla, där det vankades En hyllning till Ted Gärdestad med Rock "n" Roll Machine. Enligt officiella avståndsuppgifter skall sträckan Eskilstuna - Torshälla vara 8 km i enkel riktning. Vår cykeltur blev dock längre, i alla fall på ditvägen. MiML envisades nämligen med att lotsa oss fram via en genväg. Uttrycket "genvägar är senvägar" fick därmed påtaglig bekräftelse. Hur som, vi kom fram. Nästan exakt i tid. Problemet var att alla andra hade kommit fram betydligt tidigare, samt att de flesta hade hörsammat uppmaningen att ta med egna stolar. Något som MiML upplyste mig om först när vi var där! Det var således bara att söka upp en tom yta och parkera sig. Stående, bland alla brassestolar! Som framgår av denna bild hade vi dock hygglig utsikt.
Efter en kort stund valde vi dock att sätta oss och hittade en för ändamålet lämplig plats. En plats varifrån vi hade helt perfekt utsikt - över publiken!
Från min position fick jag plötsligt syn på rara vännen Carina, vars lika rare man Johan spelar i bandet. Carina satt självfallet med sina lika rara söner och några vänner på parkett, på riktiga, sittvänliga bänkar av trä. Och helt plötsligt hade denna goda människa lyckats med konststycket att också "knöa" in MiML och mig. Och som i ett trollslag var utsikten den här:
och den här...
Under så gynnsamma förhållanden är det kanske inte så konstigt att man rycks med när bandet spelar några av de bästa och helt oförglömliga av Ted Gärdestads allra bästa sommarlåtar. Som man dessutom kan texten till. Då vill man naturligtvis inte bara klappa med och sjunga. För att maximera denna musikaliska upplevelse måste man dessutom stå upp! Absolut! Och det gjorde vi så klart. Men det ska tilläggas till vårt försvar, det var på slutet av föreställningen.
Vårt "tilltag" uppskattades dock inte av alla. Framför allt inte av dem som satt alldeles bakom, vilka tillrättavisade oss och tydligt uttryckte sitt missnöje. Det var naturligtvis oerhört dumt och respektlöst av oss att bete oss så barnsligt och förstöra för andra. Vem vet, de kanske hade köat där i sina stolar sen gryningen! Fy på mig, nu ska jag komma ihåg att försöka uppföra mig lite mer vuxet och hålla igen på känslo- och glädjeyttringar. Särskilt i samband med medryckande, glädjefyllda och smittande musikupplevelser.
Så här glad såg i alla fall Carina ut!
Dag 1
Ja, inte riktigt men nästan. Första dagen på årets sommarsemester alltså. Den börjar väl egentligen inte förrän på måndag, men känslan har ändå infunnit sig. Denna första semestervecka kommer att bli hektisk. MiML börjar inte sin förrän nästa och jag har bokat in aktiviteter varje dag. Måndag besök hos frisören, mycket talar för att det blir klippning, rätt mycket sådan faktiskt. Tisdag till vårdcentralen för att kolla trycket, onsdag fotvård och fransfärgning, torsdag en otroligt ovanlig men hemlig aktivitet som jag inte kommer att avslöja förrän efteråt. Om den blir bra alltså. Blir den riktigt bra så kommer den nog att bidra till att förbättra, om inte världen, så i alla fall Eskilstuna. Nu blir ni nyfikna, eller hur? Fredag fixa naglar hos bästa Marie och besöket avslutas traditionsenligt med jordgubbar och skumpa. Vi brukar göra så när vi skiljs för "säsongen". Ja, som alla förstår blir det stressigt.
