SJ kan också ...

Tillbaka på svensk mark. Efter dryga två veckor. Första veckan på Fuerteventura avverkade yours truly accompanjerad av en riktig grabbförkylning och några rejäla regndagar. Jättekul! Avfärden från svedala blev till yttermera visso ett veritabelt äventyr. Just den helg då vår avresa var inplanerad hade SJ, av någon outgrundling anledning, planerat in tågstopp mot Stockholm pga av banarbete. Vi hade ju i god tid bokat in oss för hotellövernattning på Arlanda och därmed sammanhängande tågresa. Tågresan byttes mot pga banarbetet mot tåg-buss-tåg-resa. Första sträckan, Eskilstuna-Strängnäs, inga problem. Ca 15 minuter och därefter byte mot buss mot Södertälje. På Södertälje S till synes inga problem. Ett tåg stod och väntade. Äntrade tåget med varsin, ca 20 kg tung resväska. Tåget stod inne när vi anlände så allt kändes lugnt. Efter att vi suttit i vagnen någon minut fick MiML ett varsel. -Var fan är min väska, stönade han plötsligt. YT insåg raskt att han inte syftade på den ca 20 kg tunga. Utan snarare den betydligt lightare, laptopväskan. Dessutom innehållande hans samtliga två pass och plånbok laddad med allehanda kort. Ett av dem ackompanjerat med tillhörande kod! Såsom American Express, Eurocard och till hushållet hörande bankkort! Lätt panik utbröt. MiML proklamerade avgång från tåget för ilsnabb kontroll av huruvida tågbussen med den förhoppningsvis bagagerade väskan möjligen inte ännu hunnit äntra återresa till Strängnäs. Samtidigt som MiML jagade ifatt bussen påbörjade Yours Truly kontaktarbete med SJ. Efter femtioelva tonval och en himla många i kö före fick jag tala med en mänsklig stämma. Allt under det att Yours truly konstaterat att någon väska inte stod att finna på den fortfarande kvarblivande bussen.

Väntan, väntan och efter otaliga minuter en förstående stämma som till slut insåg allvaret och bad mig vänta. Väntade gjorde jag, ända till Yours truly noterade att nästa tåg till Stockholm var på avgående. Äntrade tåget, fortfarande väntande med SJ i telefonen. Efter bara några minuter efter avgång kom tåget i radioskugga och samtalet bröts! Paniken var nära och Yours truly såg framför sig alla förlorade penningar som en av slumpen uppdykt illasinnad kunde ha överkommit!

På Stockholms Central rusade vi till SJ:s kontor. Något som samtidigt ungefär 35 andra hade gjort i exakt samma ögonblick. Lång väntan! MiML telefonerade till vänlig person på sitt kontor. -Vart ringer man för att spärra alla kort? Ungefär samtidigt ringde Yours truly familjens spion, äldsta dottern. Äldsta dottern fattar snabbt och fick rätt omedelbart läget klart för sig. Inom sådär 45 minuter, dvs ungefär lika lång tid som det tog för oss att komma fram i SJ-disken, hade den underbara ungen inte bara lokaliserat väskan, helt intakt och med allt innehåll i behåll (genom att bl a tvinga fram privat mobilnummer till tågföraren) utan dessutom mobiliserat svägerska som kastade sig ut i vinternatten för att på Eskilstuna C hämta ut väskan, placera den i en taxi och skicka iväg den till hotellet på Arlanda. Där Yours truly löste ut densamma för en ansenlig summa SEK. Historien är egentligen längre, men detta är alldeles tillräckligt för att beskriva att vissa människor verkligen är födda med en god portion tur.

Innan återresan från Fuerteventura kände jag ett starkt behov av att föreviga den lilla svarta. MiML tittade först lite frågande på mig, men insåg snabbt vilket mitt syfte var.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0