Anithas blogg

Gick den invanda vägen till jobbet i morse. Mycket väl medveten om fläckvis halka! Icke för ty så lyckades (?) jag i hörnet utanför Handelsbanken göra en rejäl vurpa. Innan jag hann blinka var båda benen i luften och jag landade på ändalykten. En tillskyndande hjälpande gentleman dök upp som från ingenstans och erbjöd hjälp, men jag kände att jag måste ligga kvar och känna efter om och var jag hade ont. Det hade jag. I svanskotan. Ont utav bara fan, för att tala klarspråk. Efter en stund lyckades jag i alla fall med hjälp av den tillskyndande och ännu en hjälpsam att ta mig upp. Med väldigt korta steg och med rejält ont stapplade jag resterande väg till arbetsplatsen. Ont har jag fortfarande. Särskilt när jag försöker böja mig ner. MiML fick rycka ut som färdtjänst och hämta mig från jobbet, men det var knappt att jag lyckades ta mig in på bilens passagerarsäte. Nu hoppas jag på återhämtning inför morgondagens julbord med La Familia. Eller vår egen variant på "Tomten är far till alla barnen" som min äldsta dotter kallar tillställningen. MiML och jag har bjudit alla våra barn, barnbarn, barnens respektive och respektives föräldrar, våra ex m fl på julbord. Nu hoppas vi att kvällen får ett lyckligare slut än filmen...