Kuba/Cuba
Som jag tidigare skrivit om haver MiML och jag gjort ett återbesök på Kuba/Cuba. Ja, välj själva. Jag har ju envisats med att skriva Cuba men en god vän påpekade att det faktiskt stavas Kuba. Jag är ju aldrig sämre än att jag kan rätta mig om jag har fel så...
Hur som även om resan både dit och hem är väldigt lång så var det värt det. Vi reste via Frankfurt så inalles med lite väntetid var restiden från och till Arlanda väl sådär 17-18 timmar. Men vi reste bra vill jag lova. Längst fram i planet med fullständig service, bekväma säten som nästan gick att fälla till liggande, riktig champagne i glas och en meny att välja olika rätter ifrån.
På plats på ön rörde vi oss knappt ur fläcken. Om man inte räknar förflyttningarna mellan stranden, baren och hotellrummet förstås.
Vi hade ju, i ett anfall av nostaligi, envisats med att vi skulle bo på samma hotell som förra gången, det legendariska Hotel Varadero Internacional. Hotellet har många år på nacken och sägs vara byggt av och för maffian. Kan jag mycket väl tro.
Dagarna tillbringades alltså i total lättja på rygg i en solstol och lyssnandes på diverse ljudböcker. Återhämtning alltså. En viss förändring av hudfärgen åstadkoms således och det var väl lite detta piggare och fräschare utseende vi var ute efter för att lysa upp i vintermörkret. Det visade sig när vi kom hem att vi valt den ultimata tidsperioden. Det regnade i Svedala varenda dag under tiden vi var borta.
Den längsta utflykten under vistelsen var ett besök i Varadero Centrum. På jakt efter en adapter. Det visade sig nämligen att elkontakten till den hårfön som yours truly packat med sig inte alls passade i eluttagen på hotellrummet. Jag försökte tvinga in den i uttaget i badrummet, som såg lite mer lämpligt ut, men det var tji. Och den manick som satt på väggen i badrummet och kunde blåsa lite luft var inte mycket att hänga i julgran. Jag är ytterst medveten om att det hela definitivt är att betrakta som ett I-landsproblem, men ursäktar mig med att jag ändå ville försöka se lite schysst ut i håret när vi seglade in i matsalen på kvällarna. Vi lyckades i alla fall leta upp en elaffär där man tillhandahöll en adapter för europakontakter och det mest spännande med den utflykten var att vi på promenaden mot centrum blev "uppraggade" av en tjej med en mopedtaxi för max två passagerare. Vet faktiskt inte vad dem kallas på Kuba/Cuba, men på Sri Lanka heter dem Tuctuc. När vi vid framkomsten till ett köpcentrum skulle betala så hade tjejen ingen växel på vår minsta sedel, men hon fann på råd. -Jag kan komma och hämta er och köra er tillbaka när ni är klara, förklarade hon. Sagt och gjort. Vi, som har helt andra referensramar, var nog rätt övertygade om att vi aldrig skulle se henne igen! Hur fel hade vi inte. Punktligt på överenskommen tid dök hon upp och körde oss tillbaka på hotellet!
Väl tillbaka på hotellet skulle adaptern givetvis testas. Det var inga problem att få i kontakten. Men när jag satte på fönen sa den typ "mjau" istället för "grrrr". Då ramlade den berömda polletten ner i huvudet på Undertecknad. 110 volt!!
Hur som även om resan både dit och hem är väldigt lång så var det värt det. Vi reste via Frankfurt så inalles med lite väntetid var restiden från och till Arlanda väl sådär 17-18 timmar. Men vi reste bra vill jag lova. Längst fram i planet med fullständig service, bekväma säten som nästan gick att fälla till liggande, riktig champagne i glas och en meny att välja olika rätter ifrån.
På plats på ön rörde vi oss knappt ur fläcken. Om man inte räknar förflyttningarna mellan stranden, baren och hotellrummet förstås.
Vi hade ju, i ett anfall av nostaligi, envisats med att vi skulle bo på samma hotell som förra gången, det legendariska Hotel Varadero Internacional. Hotellet har många år på nacken och sägs vara byggt av och för maffian. Kan jag mycket väl tro.
Dagarna tillbringades alltså i total lättja på rygg i en solstol och lyssnandes på diverse ljudböcker. Återhämtning alltså. En viss förändring av hudfärgen åstadkoms således och det var väl lite detta piggare och fräschare utseende vi var ute efter för att lysa upp i vintermörkret. Det visade sig när vi kom hem att vi valt den ultimata tidsperioden. Det regnade i Svedala varenda dag under tiden vi var borta.
Den längsta utflykten under vistelsen var ett besök i Varadero Centrum. På jakt efter en adapter. Det visade sig nämligen att elkontakten till den hårfön som yours truly packat med sig inte alls passade i eluttagen på hotellrummet. Jag försökte tvinga in den i uttaget i badrummet, som såg lite mer lämpligt ut, men det var tji. Och den manick som satt på väggen i badrummet och kunde blåsa lite luft var inte mycket att hänga i julgran. Jag är ytterst medveten om att det hela definitivt är att betrakta som ett I-landsproblem, men ursäktar mig med att jag ändå ville försöka se lite schysst ut i håret när vi seglade in i matsalen på kvällarna. Vi lyckades i alla fall leta upp en elaffär där man tillhandahöll en adapter för europakontakter och det mest spännande med den utflykten var att vi på promenaden mot centrum blev "uppraggade" av en tjej med en mopedtaxi för max två passagerare. Vet faktiskt inte vad dem kallas på Kuba/Cuba, men på Sri Lanka heter dem Tuctuc. När vi vid framkomsten till ett köpcentrum skulle betala så hade tjejen ingen växel på vår minsta sedel, men hon fann på råd. -Jag kan komma och hämta er och köra er tillbaka när ni är klara, förklarade hon. Sagt och gjort. Vi, som har helt andra referensramar, var nog rätt övertygade om att vi aldrig skulle se henne igen! Hur fel hade vi inte. Punktligt på överenskommen tid dök hon upp och körde oss tillbaka på hotellet!
Väl tillbaka på hotellet skulle adaptern givetvis testas. Det var inga problem att få i kontakten. Men när jag satte på fönen sa den typ "mjau" istället för "grrrr". Då ramlade den berömda polletten ner i huvudet på Undertecknad. 110 volt!!
Kommentarer
Trackback
