Åter från den gröna ön...
En vecka i Dublin är alldeles tillräckligt. Särskilt som vi råkade hamna där under regnperioden. Enligt en av våra guider regnar det aldrig på Irland. Utom just under regnperioden som kan vara upp till 14 månader. Man tackar. Hur som så fick vi tillfälle att söka skydd från regnet på allehanda utskänkningsställen. T ex detta, vilket det tog oss inte mindre än tre dagar att finna, The Stags Head. Inte konstigt, gränden från huvudgatan var väl så där 1 m bred!
Under en utflykt "to the countryside", Powerscourt House, fick jag en ny kär (?) vän. I alla fall visade han/hon ett visst intresse för min lunch. Den var verkligen god, men jag vägrade bestämt dela med mig!
Vid Powerscourt finns för övrigt en "fancy" golfbana där man för tillfället, om man är en "early bird", kan slå några bollar och sedan äta lunch för bara 79 euro! Normalt pris för en (!) golfrunda sades vara 250 euro!! Vi räknade nog ihop gubbar, ja det vara bara gubbar, för sådär 100 000 spänn!
Självklart besökte vi också de stora turistmagneterna, Guinness och Jamesons. På det sistnämnda stället fick vi hälsa på den verklige trotjänaren, katten Smittys, som under sin glans dagar smaskade i sig så där 20 råttor om dagen. Även om han fortfarande ser lite uppkäftig ut så är han numera ganska harmlös. I själva verket rör han sig inte alls...
Lön för mödan på 7:e våningen! 
En som numera inte rör sig så mycket är James Joyce, men den här kopian gjorde det varannan minut ungefär....
Förutom då att vi råkade hamna i Dublin just under regnperioden så kändes det nog ändå som att några dagar hade räckt.
Under en utflykt "to the countryside", Powerscourt House, fick jag en ny kär (?) vän. I alla fall visade han/hon ett visst intresse för min lunch. Den var verkligen god, men jag vägrade bestämt dela med mig!
Vid Powerscourt finns för övrigt en "fancy" golfbana där man för tillfället, om man är en "early bird", kan slå några bollar och sedan äta lunch för bara 79 euro! Normalt pris för en (!) golfrunda sades vara 250 euro!! Vi räknade nog ihop gubbar, ja det vara bara gubbar, för sådär 100 000 spänn!
Självklart besökte vi också de stora turistmagneterna, Guinness och Jamesons. På det sistnämnda stället fick vi hälsa på den verklige trotjänaren, katten Smittys, som under sin glans dagar smaskade i sig så där 20 råttor om dagen. Även om han fortfarande ser lite uppkäftig ut så är han numera ganska harmlös. I själva verket rör han sig inte alls...
Lön för mödan på 7:e våningen! 
En som numera inte rör sig så mycket är James Joyce, men den här kopian gjorde det varannan minut ungefär....
Förutom då att vi råkade hamna i Dublin just under regnperioden så kändes det nog ändå som att några dagar hade räckt.
Kommentarer
Trackback
