Anithas blogg

Idag kom jag så äntligen ut på en mycket efterlängtad svamputflykt. Sofia, lillflickan, förbarmade sig över den efter svamp suktande modern. Tre timmars skogspromenad, varav en stor del av tiden tillbringades off road, gav rejält resultat. Vi värmde upp lite lätt med lingon och blåbär innan vi fokuserade på det som var målet för dagen. Karl-Johan fanns det gått om även om många var förvuxna och delvis hade masken hunnit före. Men dagens överraskning var den enorma mängden av blodriskor som vi råkade på. Blodriskan, som är en riktig läckerhet, är en klart underskattad svamp som jag nu bjudit MiML på en rejäl laddning av. Han såg lite tveksam ut när jag visade upp svampkorgen!, men erkände motvilligt efter middagen att det var mycket gott!  

Sändningen från kommunfullmäktige avbröts plötsligt mitt i en replik från Iha Frykman (m) av att polis kom in och beordrade utrymning av byggnaden. På vår dörr har ingen ringt på och givit motsvarande order och högst upp i bankhuset lyser det i fönstret och jag kan se människor röra sig därinne. Törs man gå till sängs?

Helt slut efter två dagars kreativt och konstruktivt konferensarbete med kollegor/från två dagars/slottsvistelse. Det är verkligen något alldeles speciellt att få möjlighet att bo på ett slott. Den här gången var det Lejondals Slott, som ligger så vackert vid Lejondalssjön i Bro utanför Stockholm, som bevistades i dagarna två. Visst ser det ut som ett sagoslott!? Maten var förträfflig, fast för mycket, sängarna underbara och relaxen gick inte heller av för hackor! Ett ställe jag verkligen rekommenderar! Ja, alltså inte bara relaxen utan hela anläggningen.
       

Återträffen blev en mycket lyckad tillställning. Med undantag för ett sjukdomsfall så dök alla som aviserat sig upp. Alla var sig väldigt lika och det kändes lite som att vi alla på något sätt bara fortsatte där vi slutade sist!? Den lilla övningen jag hade förberett togs på fullt allvar och jag ska så småningom sammanställa dokumenten.

Jag kunde notera att de flesta av oss har flera gemensamma nämnare, som t ex att dem som fortfarande har hår har alla fått ett inslag av grått i det samma. Oroande nog verkade också en majoritet av oss ha väldigt dålig koll på våra PPM-fonder... Vidare noterade jag att förekomsten av tvillingar var ovanligt hög. Inte mindre än två av femton hade fått egna och en tredje hade tvillingbarnbarn! Vi som hade fått barnbarn var dock i klar minoritet. 

Mycket av samtalet kring borde kretsade naturligtvis runt gemensamma minnen, inte minst av gamla lärare. Minnena hade inte alla positiva förtecken. Man kan ju undra om vi blivit som blivit tack vare eller trots att! Några impulser att hämnas genom att marschera kollektivt till Fristadsskolan för lite nattligt klotter eller till Nyforsberget för att protestera mot demonteringen av radiomasten avvärjdes dock.  Några av oss hade lite svårt för att skiljas och en handfull skara tog en eftersläckare på Grappa vilket, förutom en lätt huvudvärk, resulterade i att jag för första gången satt kvar på krogen tills dem stängde. Men det var det värt.

Tack Lars-Gunnar för initiativet! Sammanfattningsvis så var det så himla trevligt så jag börjar nästan fundera om det inte snart är dags för ett nytt jubileum. Om jag räknar rätt så borde det ju nästa år vara möjligt att fira att det då är 50 år sedan vi började i skolan överhuvud taget. Någon som tar stafettpinnen?

 Eva-Britt och Roger G djupt koncentrerade på "Mina Vänner-frågorna" 

 Yours truly och Kent G

 Initiativtagaren själv, Lars-Gunnar.

Proffsboxning är förbjuden i Sverige. Eftersom man slår på varandras hjälmlösa huvuden! Att rusa fram på en speedwaycykel i 120 km/tim med relativt oskyddad kropp är däremot fortfarande tillåtet. Nyligen har ännu en tragisk olycka inträffat och ännu en av "mitt" hemmalag Smedernas åkare riskerar ett liv i rullstol! Det här är ju absolut inte klokt! Och nu kräver man säkrare staket! Oavsett att det som hänt, vilket är djupt, djupt tragiskt, så känns det för mig helt galet att en sport vars närmaste hela tiden driver upp tempot kräver att någon annan skall fixa säkerheten! Är detta inte klubbarnas ansvar?

- Tyvärr händer sånna här saker ibland. Det går inte att bygga bort olycksrisken i speedway, det är helt omöjligt. Så sa Smedernas ordförande, Göran Karlsson, efter förra årets tragiska olycka då den 17-årige Robin Johansson blev totalförlamad från bröstkorgen och neråt.

- Det går ju ut på att det ska gå fortare och fortare och fortare, säger samme Göran Karlsson efter den senaste olyckan då Kim Jansson skadades, förmodligen för livet. 

Det ska alltså hela tiden gå fortare, men någon annan ska se till att det sker på ett säkert sätt!? Skulle det inte vara precis lika spännande att vara speedwayåskådare om allt gick i några färre km/timme?

Det vore fel att säga att jag precis  fick motorsporten med modersmjölken, eftersom det ju var min pappa som stod för det intresset. Han hade nog gärna sett att jag ärvt hans intresse, men sorry pappa där uppe i himlen, det blev inte så. Jag är i alla fall övertygad om att han, som såg sin vän Joels son, Tommy Jansson, förolyckas i maj 1976, skulle ha hållit med mig. Stoppa vansinnet!

Gårdagens besök hos magikern blev för min del en total besvikelse. Inte så att Joe Labero precis legat av sig sedan jag såg honom live förra gången, det måste vara 18-20 år sedan. Nej, mera att arenan lämnade en hel del övrigt att önska. Den var i alla fall inte avpassad för personer av min ringa längd. Jag såg nämligen absolut ingenting! Om man bortser från en tredjedel av den bortre storbildskärmen. På var sida om scenen satt något som skulle föreställa storbild, men de var till storleken mera i nivå med vår TV och dessutom fungerade de bara till och från. Man får nog vara trollkarl för att kunna lura av folk 400 spänn för den upplevelsen.  Eftersom jag är en handlingens kvinna så har jag också mailat mina synpunkter till världsartisten själv. Inte för att jag förväntar mig någon särskild respons, men jag kände ett behov att reagera på något sätt.

Det magiska inträffade däremot efteråt eller nu på morgonen (eller rättare lunchen, svågern och svägerskan följde med på eftersittning, så det blev en vinflaska till!). När jag tittade ut över Fristadstorget så var det 1200 kvadratmeter stora tältet borta och med undantag för rester av några avspärrningsband så syntes inte ett spår av att där har tilldragit sig någonting över huvud taget.  Han hade alltså gjort det, trollat bort alltihopa! Det måste man väl kalla magi.

Ikväll ska MiML och jag tillsammans med svåger och svägerska frivilligt utsätta oss för att bli grundlurade. Vi ska nämligen gå och se på  Joe Labero som har tältshow! Det hela äger rum på torget precis utanför vårt vardagsrumsfönster, så hade det inte varit en tjock tältduk i vägen så hade vi haft fri entré till bästa platserna! Det hela är en del av den pågående Å-festen, ett från och till regelbundet evenemang då staden sjuder av liv och människor som aldrig annars syns på stan plötsligt dyker upp. 

Innan vi ställer oss i entrékön skall det förfestas lite då släktingarna skall bjudas på lite kycklinggryta och vin.

Vi passar samtidigt på att gratulera dagens födelsedagsbarn (och då menar jag inte grannen på våningen under som fyller 50). MiML:s yngst ( och alltså min bonus-) son, Adam, fyller 29 år idag. MiML har varit över på en snabbis och presentat, jag kramar om dig nästa gång vi träffas men säger: Grattis Adam!

Så blev han av med sin bronsmedalj och riskerar livstids avstängning! Den svenske brottaren, Ara Abrahamian. En enligt uppgift korrumperad domare gjorde fel och Ara straffades! Livstids avstängning, ett oerhört grymt straff  med hänsyn till att t ex doping ger två år!  Helt djävla galet!  Ara, du är en vinnare!  Lasse Anrell skrev att han borde få bragdguldet i år. Jag håller med.

Nu sticker jag ut hakan rejält och tycker  dessutom att de här olympiska lekarna har gått  över styr! Inte tävlingarna i sig, men väl inramningen. Jag höll på att ramla av stolen när jag hörde att kineserna hade lyckats flytta på ett regnväder för att det inte skulle störa invigningen. När jag sen fick veta att ett stackars litet kinesiskt flickebarn hade dissats från att sjunga på invigningen för att hon inte var tillräckligt söt och i stället fick låna ut sin vackra röst till ett annat litet flickebarn som enligt kineserna var tillräckligt fager så blev jag riktigt illamående. Trodde inte heller fusk var tillåtet i OS! Nej, Kina borde enligt min mening inte ha fått arrangera detta OS! De kostnader som Kina lagt ner på detta skådespel borde kunnat användas till betydligt mycket mer angelägna ändamål - för kineserna!