Dags att summera 2011...

2011 går mot sitt slut och i väntan på firandet av nyårsafton infann sig en lämplig stund att summera och reflektera över året som har gått.

I januari genomgick det Fribergska huset en viss uppsnyggning. Övervåningen tapetserades med hjälp av händige Håkan och i slutet av månaden kompletterades uppvärmningssystemet (direktverkande el + två kakelugnar) med en luftvärmepump. Nu i december månad har vi trots den hittills extremt varma vintern kunnat konstatera att den kommer att ha betalt sig inom loppet av ett par tre år. Januari var också den månad då yours truly befanns vara försedd med ett alldeles för högt blodtryck. Något jag framgångsrikt har bekämpad under året. Inte minst med hjälp av investeringen som nu permanent bor i gästrummet, ett löpband. Egentligen heter det promenadband, men eftersom jag har en i det sammanhanget hyfsat låg vikt orkar anordningen bära mig för en och annan löptur. Det har blivit rätt många nu och jag är ruggigt nöjd med mig själv. Ända sedan tidigt i våras har jag dessutom inlett dagen med powerwalk utomhus tillsammans med mina stavar. Faktiskt ända till slutet av november!

Våren och sommaren passerade och innehöll för min del också en premiär. Ett premiärbesök på Kungliga Operan, minsann. Det var en upplevelse som gav mersmak och upprepades i november med ett nytt besök därstädes. Jag gillar det skarpt!

Semestern tillbringades till stor del i hyrt hus på Gotland, i Visby närmare bestämt. Även detta var en premiär eftersom jag faktiskt aldrig tidigare besökt ön. Åker mer än gärna tillbaka.

Under sommaren var vi vid ett par tillfällen på trevliga uthomhusevenemang. En gång på Holmberget i Torshälla och två gånger vid Rademachersmedjorna. Där har vi aldrig varit på konsert tidigare, men gör gärna om. Och bekvämt avstånd är det också minsann, max 150 m!

I september var jag på en intressant konferens och fick förmånen att inkvarteras i en fantastisk svit. Alldeles ensam i två rum och bad! Heller aldrig upplev tidigare. 

I slutet av oktober och en bit in i november genomgick det Fribergska huset fönsterrenovering, vilket medförde att vi under drygt två veckor inte kunde se ut. Det avlöpte väl och visade sig vara ett mycket lyckat projekt. Fönstren är såå fina nu!

I november genomförde MiML och jag en resa till den tyska huvudstaden, vilken ingen av oss besökt tidigare. Det var mycket intressant och mycket trevligt. Och vädret var på topp! I slutet av samma månad infann sig advent och efter den genomförda fönsterrenoveringen kändes det helt rätt att avsluta den nödvändiga fönsterputsningen med att lägga fönstervadd mellan inner- och ytterrutorna. Nybörjare som jag var fick jag göra ett litet omtag efter de första trevande försöken. Hittade som tur var en bra instruktionsvideo på Youtube så nu ligger där finfina rullar.

En familjehändelse i slutet av november lade sig för en tid som ett mörkt moln över tillvaron, men den ska jag inte gå in på här. Alltför privat, men kan sammanfattas som att det finns alltid en sol bakom molnen! Och om vi är många som tar i och blåser av bara fan så kan vi skingra molnen!

Julen, som nyligen passerat, avlöpte väl och alla lyckades träffa alla. I alla fall någon av dagarna. Vad kan man mer begära? Jag kanske någon gång har nämnt att jag har de mest underbara, kloka, intelligenta och fantastiska barn?Jag älskar verkligen att umgås med dem och ett par av dem har dessutom begåvat mig med barnbarn. Den sk livets efterrätt. Eller förrätt, som yngsta dottern kallar sina kära syskonbarn för vilka hon är en superduper moster/faster.

En bra sammanfattning av 2011 för min del kan vara att jag, trots min aktningsvärda (?) ålder, faktiskt har gjort en himla många saker för allra första gången. 2011 blev alltså premiäråret...

När jag nu sitter och skriver det här inlägget spelas en Kent-lista på Spotify bakgrunden. Och precis nu tonar deras Sverige ut i högtalarna. Känns som en händelse som ser ut som en tanke. "Välkommen, välkommen hit. Vem du än är. Var du än är". Välkommen 2012! Gott Nytt År alla nära och kära - och alla andra!


Julen ska dofta såpa...

Den som har besökt min blogg tidigare har möjligen noterat att jag har en viss förkärlek för att städa. Mina barn skulle nog kalla det mani, men de överdriver. Egentligen är det nog inte själva städandet jag gillar, mer känslan när det är klart. Som till jul till exempel. Just julen ska, enligt min mening, dessutom dofta såpa. Det är något jag fick med mig med bröstmjölken tror jag. Så var det när jag var liten och så ska det vara nu. Av det skälet har jag nu legat på knä en god stund och fingnuggat köksgolvet med såpindränkt mikrotrasa. Hade det gått att skura detsamma så hade jag självfallet valt den metoden. Nu är det emellertid så att köksgolvet i det Fribergska huset är handmålat. Med linoljefärg. Och fläckvis finns det dessutom rätt skapliga springor i plankorna. Rent blev det förhoppningsvis. Men vad i hela friden har hänt med såpan? Den doftar inte likadant som när jag var barn, inte alls lika gott. Och den lämnar definitivt inte efter sig samma känsla av nysvabbat! Till yttermera visso har golvet genom åren fått ett och annan skada, lite små hack och märken efter tappade föremål och liknande. Men det gör sig på bild :)



Grannen var över igår kväll. Vi berättade att vi haft funderingar på att måla golvet vitt. Han förfasades och påstod att märkena och hacken kallas patina. Och då känns det ju genast mycket bättre. Men var i hela friden kan man få tag i såpa som doftar såpa. Någon som vet?

Oerhört...

Fick en länk från en vän på facebook. Trodde till en början det var ett skämt och var tvungen att dubbelkolla  med hovets egen hemsida. Dessvärre verkar det vara helt sant! Kungaparet gav verkligen middag för Sverigedemokraternas partiledare!

Visserligen är det bara Jimmie Åkesson själv som ser nöjd ut, övriga verkar närmast pinsamt berörda. Drottningen ser dessutom ovanligt stel ut!

Efter skatt är vi alla lika...

Det förekommer inlägg på Twitter angående kommunala förtroendevaldas arvoden. En i staden lokalt engagerad politiker (s) har känt sig föranledd att förekomma en grävande journalists efterforskningar och på sin egen blogg publicerat konkreta detaljer om sitt arvode. Yours truly noterar det intressanta faktum att en (s)-märkt diskuterar i termer av behållning, dvs vad man får kvar efter skatt!? En av mina morbröder myntade för många år sedan något som blivit ett bevingat uttryck i vår släkt "Efter skatt är vi alla lika". Det är fortfarande sant. Påminner mig för övrigt om ett inlägg häromveckan, om jag minns rätt var det faktiskt en (m)-politiker, som lyfte frågan om att heltidspolitiker skulle få behålla den lön de hade i sitt ordinarie arbete. En intressant tanke tycker jag.

RSS 2.0