Anithas blogg

Medan MiML drog till Turkiet, drog jag med firmans ledningsgrupp till världens ände. Dvs Trosa. Påståendet att Trosa är världens ände är dock i alla avseenden fel. Det är i allra högsta grad i världens centrum. I alla fall Bomans Hotell. Hotellet har 79 rum och inget är det andra likt. Eftersom det var jag som bokat in oss så hade jag också i förväg spanat in alla hotellrummen och hittat mitt favoritrum. Nummer 39! På det här hotellet vet man minsann vad det är värt att göra lite extra - jag blev bönhörd! Efter middagen (den var för övrigt också utsökt) igår kväll var jag absolut tvungen att prova det jättestora badkaret som finns inne i rummet och där låg jag en stund och njöt. Ja, kanske inte precis av utsikten i taket. Där satt nämligen speglar. Men väl av att se ut över rummet.

Hemkommen har jag nu surfat runt på deras hemsida och dreglat över ett stort antal av de övriga 78 rummen så jag måste nog snart återvända!

Tillställningen som den senaste tiden oroat mig en aning, företagets 50-talsfest i fredags, avlöpte mer än väl. Det visade sig att "engagemang" verkligen är något som verkligen förenar oss i firman! Det var ingen ände på engagemang och kreativitet vad gäller utstyrseln. Ekonomiavdelningen t ex, hade till och med låtit trycka upp gängskjortor! Svarta, snygga saker som på ryggarna försetts med texten "The economists" i snirkliga rosa bokstäver. Mycket smakfullt.  Att Elvis Presley "is still cicking and alive" fick vi också se flera synbara bevis på! Yours truly, som för dagen skulle föreställa en variant av Marilyn Monroe, fick hård konkurrens av en kollega från Södertälje. Något annat vi också hade gemensamt var också att vi båda hade det tämligen hett om öronen hela kvällen. Det första ni kära läsare säkerligen kommer att tänka på är naturligtvis att vi var väldigt populära som danspartners. Det var vi naturligtvis, men sanningen är nog att vi bar mössa. 


Fotot lånat av Benny Nilsson (FB)

Men Isabella "Blondinbella" Löwengrip vägrar ställa upp. - De enda som tjänar på det är tittarsiffrorna för Debatt och det har jag ingen lust med att bjuda på, skriver hon på sin blogg. Tacka fan för det, den bruden bjuder väl inte på någonting om det inge gagnar henne själv! 

Katrin Zytomierska säger sig i samma artikel vara besviken på avhoppet. - Jag hade sett fram emot en seriös debatt med henne. Det är synd att den inte blir av, säger Zytomierska.

Seriös debatt? Med Zytomierska? Inte troligt!

Höll så när på att sätta morgonkaffet i halsen. Kristdemokraternas lokale ledare i Eskilstuna, Alf Karlman, som inför 2006 års val hoppade över till Junilistan har hoppat vidare till en annan, kanske grönare tuva, Miljöpartiet (oj, där vitsade jag visst till det helt oavsiktligt). Karlman har uppenbarligen inte känt sig helt uppskattad av Junilistan och hoppas nu, som 75 -åring, på en mera framträdande position hos det lokala Miljöpartiet. Snacka om föryngring i politiken! Fast å andra sidan så är han ju faktiskt pensionär och som sådan skulle han ju kunna jobba gratis för sitt nya parti. Vilket i sin tur möjligen skulle kunna frigöra tid för dess lokala språkrör, fenomenet Björn Lymar, att jobba av några timmar på Volvo, där han faktiskt har sin anställning, men inte jobbar så mycket, men däremot ägnar en hel del tid åt att kasta skit på. Och så kunde Lymar därmed ägna lite tid att jobba på Metalls miljöarbete, som han för den delen också kastar skit på. Horeri av yppersta klass tycker jag.  Finns det förresten inte ett uttryck som låter som "man biter inte den hand som föder en"? I alla fall något liknande? Rätta mig om jag har fel, Harald Åström!

Nej, min princip har alltid varit att man skall kliva av scenen i god tid innan man blir ombedd! Ett råd jag gärna delar med mig av till Alf Karlman (kd), (hurfanmannuförkortarjunilistan), (mp) osv...

Omsättning: 500 000 - 999 000 (2007)

Anställda: 1-4 anställda

Antal arbetsställen: 1

Vi hade höga förväntningar utifrån den beskrivning vi fått om resmålet. Inte mycket motsvarade våra förväntningar och det är det pris vi betalat för resan var långt ifrån i proportion till dess värde.

Transfer från flygplatsen till hotellet tog 1 timma och 50 minuter, trots att hotellet enligt beskrivningen låg 5 minuters resväg från flygplatsen.

Incheckningen på hotellet var extremt rörig och trots att vi stod först i kön lyckades vi av någon obegriplig anledning bli dem som fick våra nycklar sist. Personalen som skulle visa oss till rummet hittade uppenbarligen inte inom området så vi fick gå runt flera varv innan vi kom till rätt rum, vilket ledde till att vi inte hann fram i tid för att få middag innan restaurangen stängde för dagen 22.00!  

Hotellet skulle enligt beskrivningen vara nybyggt 2007 och dessutom femstjärnigt, vilket för oss framstår som helt obegripligt. Restaurangen påminde mest om en bullrig och sjabbig skolmatsal. Enligt förhandsinformationen och skyltar i området skulle det finnas en italiensk och en libanesisk restaurang samt en fiskrestaurang. Dessa restauranger lyckades vi dock aldrig lokalisera.

Rummet var väl i och för sig i hyfsat skick, även om det var ganska kyffigt och synnerligen enkelt och utsikten ganska obefintlig. Åt ena hållet var det öken och byggarbetsplats och åt andra hållet hade vi utsikt över entrén till the main restaurant samt ett litet, litet hörn av poolen. Den sk minibaren, dvs kylskåpet, var inklämt i ett skåp vars ena dörr hängde på trekvart och kylskåpet var dessutom ur funktion. På balkongen stod två billiga plaststolar och ett litet plastbord. Båda stolarna var trasiga. Toan gick inte att spola i.

Toastolen åtgärdades och som svar på vårt påpekande om de trasiga stolarna byttes dessa ut mot två klädda fåtöljer från korridoren och kylskåpet påstods ha reparerats. Det brummade dock så ljudligt att vi var tvungna att dra ur kontakten på natten för att kunna sova.

På rummet fanns ingen som helst information om hotellet, faciliteter eller liknande. Hotellet gav på flera sätt ett sjaskigt intryck och både badrum och balkong visade t ex tydliga fuktskador. Att det stod kvarlämnade mattallrikar och glas mm här och var i allmänna utrymmen var mer regel än undantag. Vid flera tillfällen saknade vi också varmvatten.

Redan vid den första måltiden blev vi förundrade och chockerade över den totala avsaknaden av ordning. Först trodde vi att det möjligen kunde bero på att även övriga gäster var nyanlända och osäkra på hur man skulle bete sig, men det visade sig vara fel. Denna första måltid kom att följas av flera av samma slag. Redan innan restaurangen slog upp dörrarna klockan 19.00 hade en lång kö bildats utanför och när de öppnade rusade folk in och slet åt sig tallrikar mm. Efter mycket kort stund tog tallrikarna helt enkelt slut. Så gjorde även glas och kaffekoppar. Vid frukost var det samma procedur, tallrikar, glas och koppar tog helt enkelt slut på nolltid och många gäster fick t ex dricka sitt te ur plastmuggar! Kaffeskedar existerade vissa dagar. Av plast! Servetter var inte heller något man ödslade med. Vid de tillfällen det fanns tallrikar och kaffekoppar (kaffefat hade man rationaliserat bort helt) så var de till stor del både kantstötta och spruckna.

Flera av rätterna på det sk buffébordet var halvljumma eller till och med iskalla. Inte ens vid de tillfällen då vi försökte vara först vid frukostbordet lyckades vi t ex få varm äggröra! Kvalitén på maten var även i övrigt väldigt låg och det var i stort sett samma rätter varje dag. Köttet som grillades var segt och torrt nästintill oätligt.

Något som starkt förvärrade situationen och som researrangören naturligtvis inte kan ställas till ansvar för men ändå bör känna till var att en majoritet av gästerna var ryssar och andra fd öststatsmedborgare som betedde sig på ett sätt som inte väcker respekt för deras respektive hemländer och lämnade en hel del övrigt att önska vad gäller normalt hyfs och vett. De betedde sig helt enkelt svinaktigt och utan respekt för andra. Nu talar vi dessvärre om ett allmänt beteende och inte några få enstaka individer. Att stå i kö och vänta på sin tur var inte något som låg för dem och därför blev varje måltid något av en kamp för oss att få något att äta.

Efter några dagar kom vi också på ett trick med att ödsla med dricks till serveringspersonalen vilket i alla fall hade det positiva med sig att vi oftast kunde dricka vinet ur vinglas istället för repiga duralexglas.

Det hade sagts oss att det för vår del ingick "galamiddag" både jul- och nyårsafton. Oaktat detta ingick i vad vi betalt för så var vi ändå tvungna att stå i kö för att reservera plats. Kön till julaftonens "galamiddag" var hanterbar, men för att reservera plats till nyårsaftonen tvingades vi köa vid två tillfällen. Vid det första tillfället hann det inte bli vår tur innan "bokningen stängdes" men vid det andra "lyckades" vi redan efter en halvtimmas köande.

Vare sig jul- eller nyårsaftonens middagar kommer för vår del att gå till historien som "galamiddag". De påminde mer om forna tiders "grisfester", även om just gris inte serverades, med hundratals människor i ett megastort partytält. Båda middagarna serverades i form av buffé och logistiken runt dessa var totalt obefintlig. Att man skall behöva slåss för att få mat man betalt i förväg är inte riktigt vår uppfattning om en "galamiddag" på ett femstjärnigt hotell. Vi gav upp rätt snart. Vid nyårsmiddagen hotades vi (kvinnorna i sällskapet!) dessutom med stryk av några män, som efter att vi efter en halvtimmes köande dristade oss till att försöka påpeka för några att de försökte tränga sig in framför oss i kön.

Varken vid jul- eller nyårsmiddagen lyckades vi få med någon av de rätter man förväntas äta vid en sådan middag. Vi såg dock flera anda som var mer tillräckligt framfusiga och ihärdiga för att kunna lämna buffen med dignande tallrikar och så mycket skaldjur man orkade bära, men själva lyckades vi dessvärre inte armbåga oss fram i köerna innan dessa rätter tagit slut.

Det sk animation program som erbjöds på dagtid var rejält överdrivna. Något som kallades vattenjympa leddes av två pigga ungdomar som utförde rörelserna under vatten och instruerade på ryska. Där gav vi upp efter dag 1. De övriga två aktiviteter vi märkte av hette "stretching" resp salsa lessons vid poolkanten, allt på ryska.

Såvitt vi uppfattade det spreds det från och till gödning i rabatterna, vilket medförde att det la sig ett "doftmoln" av kloak över området. Varje kväll vid 18-tiden la det sig dessutom ett enormt och starkt illaluktande gasmoln över hela hotellområdet.  Det sistnämnda orsakades av trädgårdsarbetare (?) som med någonting som såg ut som bazookas sprutade gas i alla buskage inom hotellet. Vi försökte ta reda på vad det var men fick aldrig klarhet i detta. Någon sa "gasoline" och möjligen handlade det om insektsbekämpning. Vi är helt övertygade om att det inte på något sätt rörde sig om något medel som är ofarligt för hälsan. Lukten var migränframkallande och kväljande. Äckligt var det i alla fall, i synnerhet som att det oftast sammanföll med att kockarna påbörjade kvällens grillning!

När det så var dags för hemresa började strulet redan vid incheckningen. Den disk vi hade hänvisats till av er representant visade sig vara fel och när vi väl hittade rätt så hände ändå ingenting, vi fick stå och trampa en mycket lång stund pga att någon inte hittade passagerarlistorna. Informationen om den försenade avgången var väldigt motsägelsefull. En uppgift lämnades vid gaten och en helt annan på monitorerna. Vid något tillfälle stod det till och med att planet hade avgått. Vid efterkontroll på våra boardingkort såg vi att det faktiskt redan där stod att planet skulle gå 18.00!?

Efter att vi uppmanats att gå ombord fick vi sitta i närmare två timmar i det stillastående planet utan att vi fick någon som helst begriplig information om varför vi inte kunde lyfta. Vi hörde flygvärdinnan upprört säga till kabinpersonalen att det rådde lynchstämning ombord och fick någon förklaring om att det pågick någon slags förhandling om vad det förhandlades fick vi aldrig veta.

Samtidigt såg vi utanför planet två till synes övergivna, fullt lastade bagagevagnar, där vi också kunde identifiera i varje fall en av våra egna väskor. Det talades om övervikt, vilket vi hade svårt att förstå eftersom planet ju inte ens var fullsatt. Dessutom borde dem väl veta hur många passagerare som förväntades åka med planet!?

Planet lyfte så småningom utan att detta bagage lastades på. Inte heller under resan lämnades någon adekvat information, vare sig om bagaget i sig eller om hur vi som hade anslutningar för att komma hem skulle bete oss. Frågor om detta besvarades för övrigt av flygvärdinnan på ett rent ohyfsat, som vi uppfattade som mycket kränkande sätt. Informationen hon till slut lämnade om platsen för att reklamera bagaget var dessutom helt felaktig. Hon uppgav att detta skulle göras när man passerat tullen!! Överlag verkade personalen orutinerad och oprofessionell. (På deras hemsida noterade vi för övrigt nyss att GoStay för kommande resor anlitar Norwegian, vilket vi tolkar som en bekräftelse på att det finns grund för vår kritik.)

Sista tåget till Eskilstuna hade gått när vi landade varför vi tvingades till en ganska kostsam taxiresa så vi är hemma nu, men det är dock i skrivande stund och två dygn senare, ännu inte vårt bagage. Vid kontroll med Menzies Aviation har det visat sig att bagaget i varje fall lär ska ha kommit till Sverige, men att GoStay (eller flygbolaget MCA ?) anlitar en egen person som kör runt och levererar, vilken Menzies inte har någon kontroll över. Om det är någon som tvivlar på sanningshalten i vår lilla reseberättelse så finns bildbevis i form av både foton och film.