Anithas blogg

... det är vi som alltid är i händelsernas centrum. Den huvudsakliga sysslan denna dag har varit besök i stockholmstrakten för att fira yngsta dottern som haft födelsedag i veckan. 10 personer, 7 vuxna och tre krabater, trängdes i hennes lilla etta på 26 m² en stund innan vi gemensamt begav oss iväg på lunch hos Karin på ön. Stället är inte stort och bara vår entré gjorde att ett par personer bestämde sig för att de fikat/ätit klart. Inga problem att få bord alltså. Efter härlig lunch skulle det promeneras iväg för att spana in yngsta dotterns nya bostad. I och för sig bara ett hus utifrån, men i alla fall. Om nästan exakt en månad flyttar ungen från sin lilla etta till en paradvåning på 44 m² något kvarter bort. På tillbakavägen till ettan för fika tog vi en annan väg. Ön är inte så stor. Helt plötsligt stötte vi på bekanta, självaste Snor & Glamour. Ja, inte så att vi är nära bekanta, men en av dem, osäkert om det är snor eller glamour, är i alla fall son till vår närmaste granne i reservatet. Många brukar, i sådana sammanhang, säga att världen är liten. Yours truly föredrar att betrakta det som att det är vi som alltid är i händelsernas centrum. Hur som så tycker jag det är rätt lustigt att vår närmaste granne och vi har barn som nästan är grannar. Fast de bor flera mil bort på ön.

Igår kväll gjorde yours truly en kaxig statusuppdatering om att det sprakade i kakelugnen samtidigt som sovrumsfönstret stod på vidgavel. Allt för att utmynna i att i genomsnitt var det ett behagligt inomhusklimat. Denna kaxiga status fick hon sota för rejält denna dag. Det började egentligen redan imorse. När jag hoppat ur sänghalmen och gick ner för trappen kände jag en kyla strömma emot mig. Attan vad kallt det är, tänkte jag. Och tanken som fortsatte handlade väl om att ja, det har väl varit en ovanligt kall natt.

Återvände till det Fribergska huset efter dagens värv på fastighetsbolaget vid pass 18.15 och så fort jag öppnat dörren och avlarmat huset kände jag att det var något som inte stod rätt till. Det var kallt! Gick runt och kände vid radiatorerna, de direktelektriska. Det stämde. Inte minsta ljumhet kände jag. Kollade säkringarna. Allt såg ok ut. Först. Sedan noterade jag att de vanligtvis oregelbundet blinkande små lamporna på panelen verkade helt döda. Utan att en enda av automatsäkringarna pekade nedåt! Vad göra? Som det vore naturlag sammanfaller denna sortens händelser alltid med MiML:s tjänsteresor. I min desperation började jag googla efter jourhavande elektriker, dock utan minsta framgång. Så, heureka, kom jag på var jag kunde klaga min nöd. Facebook naturligtvis. Det dröjde inte många sekunder innan Genomsnälle Håkan, ej att förväxla med Händige densamma, chattade ett tips. Kastade mig på telefonen för att mötas av upptagetton. Upprepade proceduren ett antal gånger, samtidigt som jag frenetiskt vippade på automatsäkringarna för att försöka beveka dem. Efter ett antal försök svarade en vänlig människa i andra änden. Och visst kunde han hjälpa mig. Imorgon eftermiddag. Ungefär samtidigt som han sa detta började det hända saker på elpanelen. Lampor började blinka. Hjälpsamme elektrikern och jag kom överens om att problemet möjligen hade självläkt, men att vi ska höras imorgon om problem kvarstår.

Det gick en stund och blinkandet fortsatte, alltemedan jag tände en brasa i kakelugnen och samtidigt ett antal stearinljus. Efter en stund ny besiktning av elpanelen - och då hade minsann en av automatsäkringarna löst ut. Och obönhörligt fastnat i nedfallet läge!

Summan av kardemumman. Nu brinner på nedervåningen inte mindre än 52 ljus i olika former. Samtidigt är det fyr i kakelugnen. I vissa rum är elementen ljumna men säkring nr 8 vägar ge med sig. Det blir alltså till att hålla koll på alla stearinljusen och imorgon ringa Genomsnälle Håkans kompis på nytt. Inte tal om att ställa sovrumsfönstret på vid gavel ikväll! Och än en gång rikta en tacksamhetens tanke till Facebook. Där finns nästan alltid en lösning.

Den till det Fribergska huset hörande trädgården är på ca 300m². En ganska stor del av härvarande trädgård har under den senaste tiden varit täckt av nedfallande päron. Päronen, som har fallit från ett av trädgårdens två fruktträd, har inte bara landat på gräsmattan. En inte oansenlig mängd har dessutom fallit ner på taket till den till reservatet hörande vedbods- och förrådslängan. Igår kördes, med hjälp av ovärderlig son, den för säsongen sista (?) sopsäcken, fylld med ruttna päron, till återvinningsstationen Lilla Nyby. Denna station är för övrigt värd ett eget kapitel. Hur som. MiML har tillbringat rätt mycket tid för att klättra upp på stege och försöka mota ner halvruttna päron från förrådstaket och förra hösten tillbringade han tillsammans med yours truly, åtskilliga timmar med att ta han om alla löv. Bland annat dem som härstammade från sagda päronträd. Igår fick vi så snilleblixten att försöka få bort det gamla trädet. Förresten inte bara att detta fäller oönskade mängder med frukt och löv, det är så himla högt att det definitivt utgör ett allvarligt hot mot det Fribergska huset - rent fysiskt alltså. Vilken höststorm som helst riskerar det falla rakt över sovrumstaket. Trädskrället är högre än grannens flaggstång. Nu har vi fått offert från hygglig firma som till en rimlig summa tusenlappar kan tänka sig att komma hit och ta ner eländet. Och till på köpet forsla bort spillet. Nu återstår, för grannsämjans skull, endast att ingen av de närboende lägger in sitt veto. En är redan vidtalad och har sagt ok. Nu väntar vi på nummer tvås bifall. Förhoppningsvis kan jag imorgon ringa hyggliga firman och göra en beställning.

Som bonus kan vi i så fall se fram emot sådär plus en timma solkväll! Och kanske till på köpet får vi två huggkubbar, det är päronträdet som tittar fram bakom den nyare.

MiML kan under stundom uttrycka sig extremt romantiskt. Som idag t ex. Jag fick ett mail där det i ämnesraden stod "Bowling". Nyfiket öppnade jag detta för att i själva meddelandet läsa "ikväll". That´s it! Alltså, det var inte en invitation till en trevlig kvällsaktivitet. Nej, kort och gott. Information. Om vad HAN skulle ägna kvällen åt. För att ge honom en knäpp på näsan svarade jag ungefär följade "Tack för invitationen, älskling. Men nej tack, jag känner inte för bowling ikväll. Föredrar en lugn och mysig hemmakväll." En sådan avnjuter jag just nu. Alldeles på egen hand :).

Då och då läser man om bankkriser i olika former. Nu vet jag vad dessa beror på. Bankerna vill nämligen inte längre hantera  - just pengar. Något förvånande kan man tycka. Det är ju liksom pengar det hela handlar om. Tja, i varje fall vill de inte hantera riktiga sådana. Kontanter alltså. Inte ens vår egen, annars så goa bank, vill längre ta i dem rent fysiskt.

MiML har en liten ovana. Han jobbar nämligen plånbokslöst och har sina kontanter närmast kroppen, dvs i en byxficka. Där ryms inte så många växelmynt och sådana använder han sällan som betalningsmedel. Möjligen undantaget i parkeringsautomater eller annars i kundvagnar. Som en daglig rutin har han haft för vana att tömma dagens erhållna växelmynt i en skål, vars innehåll sådär nån gång om året har forslats till banken. Hittills har detta gått alldeles utmärkt. Eller rättare sagt tills för ett år sedan. När vi för någon dryg vecka sedan var på det årliga "utvecklingssamtalet" med sagda goa bank tog han med sig en påse med det senaste årets skörd, sisådär 3-4 000 kronor. Det visade sig dock att även goa banken för sådär ett ett år sedan hade slutat med kontanthantering så MiML fick fick bära hem påsen igen. Kontaktmannen på goabanken rekommenderade oss att göra ett försök hos Forex. Det gjorde jag idag. Den vänliga kvinnan bakom luckan förklarade dock att vi skulle förlora rejält på denna byteshandel, 150 kr/1000 kronor! Hon rekommenderade oss att ta "myntsamlingen" till en viss Ica-butik där man tydligen har en mynträknare och där man kan växla mynten till värdepapper - för en mindre avgift. Så får det bli. Årets julklapp till MiML är väl rätt given...

Nu undrar jag oroligt hur alla barnfamiljer gör med sina spargrisar.

På ett äldreboende i Sölvesborg har man beslutat att på prov införa schema för när de boende ska få tömma blåsan! Man kallar det att "öka livskvaliteten för den enskilde vårdnadshavaren"!? Nyheten föranledde en liten notis i dagens SvD. För mig låter det fullständigt ovärdigt och mera som om försöket i första hand är till för att förbättra för de anställda, inte de boende. Jag hoppas att de styrande i Sölvesborg tar sitt förnuft till fånga och avblåser detta experiment snarast!

Denna dag har det varit stort och historiskt event i det Fribergska huset. Förhoppningsvis inte det sista i sitt slag. Jämställdhetsarbetet i hushållet går sådär. Men idag har vi minsann tagit ett rejält kliv framåt. Här har nämligen samarbetats - med fönsterputsning! För att putsa fönstren i detta urgamla hus går det åt nästan lika mycket tid åt att skruva som att putsa. Vissa fönster går inåt och andra utåt, några till och med uppåt. Arbetet är förenat med omfattande gymnastiska övningar, som förmodligen kommer att kännas i kroppen imorgon. Idag har MiML för första gången i vårt gemensamma liv nu provat på denna sysselsättning. Man kan sammanfatta denna hans erfarenhet med ett ord, förståelse. Nu har han till och med erkänt att han förstår vilket jäkla jobb det är. Skämtsam som han kan vara frågade han när han stod på stegen ute på trottoaren om det är detta som är RUT-avdrag.

Idag öppnades riksdagen på allvar. Inför öppnandet samlades riksdagen, kungahuset med flera till gudsjänst i Storkyrkan. Men när biskopen i Stockholms stift, Eva Brunne, i sin predikan nämnde rasism och främlingsfientlighet fick Sverigedemokraterna nog och lämnade kyrkan i protest. De tog åt sig! Osedvanligt korkat och ohyfsat enligt min mening. Och om SD skall fortsätta lämna lokalen varje gång dessa ord nämns så kommer de sannolikt att även rent fysiskt att få motionera en hel del i riksdagen under de kommande fyra åren. Såvitt jag kan läsa mig till nämndes inte Sverigedemokraterna - och inte något annat parti heller för den delen - i hennes predikan. Avgör själva. Om inte en av den svenska kyrkans företrädare har både rätt och skyldighet att vid varje tillfälle predika antirasism, humanism och tolerans, ja då vet jag inte vem som skall göra det... Förmodligen har Åkesson och hans kamrader kommit till viss insikt för senare under eftermiddagen bad de om ursäkt - till kungen!?