Anithas blogg

Idag har jag bevistat ett mycket intressant föredrag. Nina Buchaus, som driver företaget Crevi Retorik avslöjade på ett mycket insprirerande sätt hur man blir en kommunikatör i världsklass. Vilket jag nu självklart kommer att utveckla mig till. Pass upp! Tillställningen var Eva Karlssons och BAMconsults årliga seminarium, där Eva också delar ut stipendium och hedersomnämnande till kvinnor som visat gott ledarskap. Den som fick det synnerligen välförtjänta hedersomnämnandet var en av de kvinnor jag gillar allra bäst och gärna umgås med, Irja Bäckström. En helt sjuk sak i sammanhanget är att när jag var på väg på seminariet dök faktiskt kände på mig att det skulle bli hon. Var det så uppenbart eller är det någon som vill ha hjälp med en spådom? Zarah Öberg, som jag inte känner lika väl, men väl känner till, fick stipendiet. Ett varmt grattis till båda!

En vän skickade mig en länk till den här. Kan den verkligen vara på riktigt?

Hej igen. Ser nu att jag inte varit här på en hel vecka. Jösses. Hur som så haver här hänt både det ena och det andra. Den gångna helgen ägnades till stor del åt besök i Växjö, där jag, i alla fall delvis, bevistade Folkpartiets landsmöte. Huvudsyftet med mitt besök var dock inte att bidra till partiets fortsatta inriktning utan enbart rent egoistiska. Jag skulle sammanstråla med ett gäng bestående av "vi som var med förr". Att "ha varit med förr" innebar för undertecknads del att ingen i mötesbyrån alls kände igen mig utan jag fick visa legitimation för att över huvud taget komma in. När jag berättade detta för en fd partisekreterare kontrade han med att "mig hade dom inte ens släppt in"...? "Vi som var med förr" är i alla fall en illuster församling bestående av alltifrån fd kanslipersonal till fd partiledare (kanske faktiskt även nuvarande sådan om jag tänker efter). Det blev en trevlig kväll med mycket "lucköppning", dvs minnen som lagts i träda men långsamt väcktes till liv igen. Eventuellt kan det så småningom till och med komma bilder här. Håll utkik. I allra värstaste fallet kan det till och med komma gruppbild i partiorganet NU. Det var i alla fall väldigt trevligt och väl värt tågresan de 2000 spänn som tågresan fram och tillbaka till Växjö belöpte sig till. Huva!

Hemkommen tog det något dygn att återta lite förlorad sömn innan det var det dags att ställa sig i kö för pandemivaccinering. Egentligen påbörjas denna härstädes för normala vuxna medborgare först på torsdag, men eftersom undertecknad har en långresa inplanerad var jag lite ivrig att få bli vaccinerad lite tidigare. Ifall man skulle råka få de värsta biverkningarna. Ett telefonsamtal till landstinget gav inte mycket därvidlag utan det enda råd jag fick var att chansa på att få bli vip-ad tillsammans med skolungdomarna. Sagt och gjort. Igår körde MiML mig till det kollektiva vaccinationsstället. Själv hade han sumpat sin egen riskgruppsförtur men ville på grund av en idag förestående tjänsteresa inte riskera att drabbas av biverkningar. Det tog max 15 minuter från att jag ställde mig i kö till dess jag kunde kavla upp ärmarna igen och befinna mig alldeles nyvaccinerad! Tack landstinget. Vaknade vid midnatt med en bultande smärta i vänstra överarmen! Denna har hållit i sig hela dagen och just nu känner jag mig halvdöd av trötthet. Förmodligen min "dos" av biverkningar, typ ganska vanliga. Inte ens något att höja på ögonbrynen för alltså! 

På torsdag är det MiML:s tur och så även mitt yngsta barnbarns lilla mamma. Vilket osökt leder till att undertecknad får nöjet att alldeles ensam ta hand om den lilla prinsessan. Och då skall väl alla biverkningar väl vara som bortblåsta... Ett sms förtäljer att jag inte bara får vara barnvakt! Prinsessan och hennes mamma skall sova över hos oss!

En god stund av denna dags eftermiddag ägnade jag åt Vice. Eller egentligen så var det väl han som ägnade sig åt mig. Han är nämligen frisör. Det blev en viss förändring, men inte tillräckligt stor för att MiML skulle höja på ögonbrynen. Jag är i alla fall väldigt nöjd.

Det som hände därnäst innebar i alla fall en förändring som är synbar även för en halvblind. Våra sedan lång tid tillbaka beställda bokhyllor dök nämligen upp. Som så mycket som händer mig/oss så gick det ju inte helt på räls men jag orkar inte sammanfatta berättelsen om Posten Logistik, så jag avstår. Förresten antydde MiML att jag kunde skriva att han äntligen byggt färdigt dem så det gör jag naturligtvit :) Han har äntligen byggt färdigt dem. Och ni som känner honom vet naturligtvis att det är ren och skär lögn. Hyllorna levererades i alla fall denna dag. Dock endast alldeles innanför tomtgränsen, där de tillbringat eftermiddagen på pall. När mörkret hade lagt sig började vårt jobb med att bära in dem. Och det tog verkligen på krafterna. Fy fan, är nog ett adekvat uttryck, dem var rent ut sagt skittunga! Men nu är dem på plats. Lite pimpning återstår nog innan jag kan luta mig tillbaka och känna mig helt nöjd. Färdig känner jag mig ju ändå... Så här blev resultatet...







När jag ändå var igång, flyttade jag runt på några fågelburar. Men jag har en känsla av att dem kommer att flytta runt lite innan dem "sätter bo"...

Ännu en arbetsvecka har förflutit. Det känns verkligen som om tiden bara går fortare och fortare. Hela hösten har bara försvunnit verkar det... Det mest dramatiska under veckan som gått har för detta hushålls vidkommande nog varit att helt plötsligt upptäckte vi, läs jag, att man måste ha visum för att få komma in på Cuba. Inte precis så att vi är några nybörjare någon av oss, men MiML är väl den som är den mest bereste och far och flyger kors och tvärs över jordklotet. Hur som, så i onsdags började jag av någon anledning fundera på just detta och undersökte saken. Naturligtvis måste vi ha visum. Med tanke på att det inte är så lång tid kvar till avresedatum kändes det en smula osäkert att hantera det hela brevledes så det blev en hastigt påkommen utflykt till Cubas ambassad i torsdags förmiddag. Efter en stunds väntande (10 minuter betyder på spanska 1 timma) så fick vi i alla fall dokumenten. Nu är det dags att börja fundera så smått på packningen för jag ger mig den på att även om det är två veckor kvar så kommer även dessa att gå i raketfart ...

Idag heter det "Fars dag". Det är väl egentligen inte så märkvärdigt eller något fel på det, även om varje dag för de män som har barn väl är någon form av "Fars dag". Det kanske är bra att det ändå finns en dag då alla kan ägna sina fäder lite tanke. Dem är ju ändå på ett påtagligt sätt 50% av upphovet till vars och ens existens. Mina egna kloka barn är så vuxna så de behöver inte längre min hjälp att komma ihåg att uppmärksamma det hela på lämpligt sätt, men när det kommer till MiML:s barn har denna uppmärksamhet genom åren varit något ojämn. Men som sagt/skrivet, det är ändå inte världens viktigaste dag och egentligen är det väl alla de övriga av årets dagar som räknas. I år har dock hans ynglingar överraskat. Resultatet av denna överraskning är i alla fall att MiML just nu sitter och äter middag med sina två söner på extra Fars-dags-öppna Restaurang Grappa! Jag tror att det är deras första på-tre-man-hand-stunden på många, många år. Jag säger som Fylking: Äntligen! Hoppas och tror att de har det riktigt supertrevligt! Sådan kvalitetstid behöver man med sina barn, även om de är 30 och 35 år gamla. Ens barn är och kommar alltid att vara barn, så är det.

För egen del har jag tänt några ljus på graven...

Idag tog MiML och jag en utflykt till Ica Maxi för att handla upp oss lite inför veckan. Ni vet, några dagars föda, tvättmedel, kaffe etc. Jag plockade på oss lite frukt som t ex clementiner, plommon och päron. När jag kom hem och skulle skölja upptäckte jag att det satt små klisterlappar på varenda en av dem! Dem som satt på plommonen var definitivt svårast att få bort! Nu undrar vän av ordning: Vem fan är det som har bestämt att det skall sitta små dumma klisterlappar på varenda liten frukt? Helt idiotiskt enligt min mening!

Något som idag upprört mig och många andra så till den milda grad är kvällstidningarnas rapportering om 11-åriga Kordeza som födde barn på väg till sitt bröllop!! Inte nog med att flickstackarn hade blivit gift, hon hade alltså dessutom fött barn. Man tvår sina händer i förtvivlan! Små flickor skall leka med dockor - inte med levande bebisar! Den äkta maken, ett något äldre barn, är nu 19 och har följaktligen som 18-åring våldtagit en 10-åring, som aldrig fått någon sexualundervisning och än mindre ens visste vad kondomer är. Landet där detta utspelar sig i är Bulgarien och enligt Aftonbladet är det i barnens hemstad Sliven vanligt att flickor gifter sig flickorna tidigt och 13-åriga mammor är ingen ovanlighet! 

Hade detta inträffat i Sverige hade det varit brottsligt. Bulgarien är sedan ett par år medlem i EU och detta måste väl vara en fråga för EU att ta på allvar. Jag ber...