Anithas blogg

Jag har en skuld till äldsta dottern som fyllde år i början av april. Tänkte presenta med ett resebidrag för en resa till lillasyster i Bryssel. Nu verkar denna emellertid inte bli av, tiden går fortare än vi anar och minstingen är snart på svenskt terretorium igen. Eller kanske är hon det nu också? Vet faktiskt inte exakt vilken diplomatisk status hon har, vid ringklockan på dörren till hennes lägenhet står det faktiskt "Ministry of justice"... Hur som, imorse fick jag en idé till alternativpresent till äldsten. Ett  besök på Skansen med tillhörande lunch på Solliden på den svenska nationaldagen. Föll dock inte i god jord. -Nej, jag vill inte gå med två barn på Skansen just på den dagen av året då det är mest med folk, kontrade äldsten. Hon är förmodligen helt ovetande om att hon råkar ha två av landets mest välartade och lätthanterliga barn!?  Hur som, mormor är flexibel. Det blir ett besök på Skansen, med tillhörande smörgåsbord på Solliden. Men dagen innan 6 juni, dock :). DET ska bli så kul. MiML och jag äntrar tåget mot huvudstaden vid pass 10.00 på lördag och sammanstrålar med den lilla familjen på lämplig plats. MiML är dock ännu helt ovetande om denna utflykt, han drog till Gent på eftermiddagen. Efter lunchen väntar diverse aktiviteter som t ex ansiktsmålning, dock inte för yours truly, men väl för de yngsta!

En av dagens stora nyheter (?) i kvällstidningarna (?) är att det man skriver på facebook kan komma att läsas av andra än dem man så vill. Tja blixten. Var det en nyhet? Yours truly har i alla fall inte "prasslat med chefens kläder". I varje fall inte med den nuvarande. Den förre möjligen, jag fick faktiskt under stundom förmånen (?) att inhandla nya snören till hans skor... 

Nej, allvarligt talat. Inte sjutton delar man väl med sig av sitt djupaste inre på facebook!?

Helgens utflykt till dottern i Bryssel artade sig till rena hälsoresan. Till bostaden som den unga damen förfogar över hör ett fashionabelt gym med tillhörande bastuanläggning. Efter att ha tillbringat en natt i en inte helt bekväm bäddsoffa, blev yours truly upptvingad av dottern för att köra ett pass på gymmet! Därefter serverades frukost. Eftersom dottern för tillfället följer en low carb-diet blev det för oss att göra detsamma. Inte alls fel! 

Vi turistade sedan hela dagen och gjorde bl a ett besök på Mini-Europe, ett miniatyr-Europa, där alla EU-länder finns representerade med olika kända byggnader. Sverige symboliseras för övrigt med en miniatyr av Stockholms Stadshus, en byggnad som vi fick lära oss en hel del intressanta saker om. Lördagskvällen firades MiML:s födelsedag på restaurang, Belga Queen, där vi avnjöt den mest otroliga skaldjursplatå jag någonsin skådat. Till på köpet bjöds det på annorlunda och och spännande toalettbesök, vilket beskrivs och illustreras bäst av dottern! Imorse varierades träningen med en rask promenad till slottsparken där det power-walkades och joggades. Denna övning följdes av bastubad. Styrkta till kropp och själ promenerades det sedan till en annan park där det intogs en fantastisk brunch.

Nu är vi återkomna i hemmet efter en supertrevlig helg, tack Sofia. Det enda jag nu saknar är min eltandborste som blev kvar i Bryssel...

Här i hushållet packas det. MiML och jag skall tillbringa hänryckningens helg hos yngsta dottern i Bryssel. Min lilla gull-fia har blivit stor flicka och jobbar för några månader hos Sveriges EU-kommissionär, Cecila Malmström. Ja, jag erkänner, jag är väldigt stolt över detta mitt yngsta ättelägg. Må hon bli statsminister! Stolt är jag för övrigt över alla mina tre helt underbara, vuxna och underbart kloka "barn". Många gånger har jag förundrats över hur det kunde bli så. Inte tack vare mig, snarare trots. Men det är historia. Nu packas det i alla fall. Lågprisjätten har sina bagagebestämmelser som det gäller att följa till punkt och pricka. Till på köpet har det lilla underbarnet beställ finncrisp och Kalles Kaviar. Så här gäller att leverera!  

Något de flesta av oss lärt den senaste tiden är väl att inte ta så himla mycket för givet. Som att flygplan lyfter och landar efter tidtabell. I vår familj har vi numera blivit varse det isländska vulkanutbrottets konsekvenser. Halva släkten är inblandad, faktiskt.

Syster Yster gjorde härförleden en resa till, av alla ställen, Island! Den var naturligtvis sedan länge inplanerad. På ett hår när blev hon och hennes sällskap kvarblivande på ön! Syster Yster är för övrigt den enda jag känner hittills som faktiskt sett askan dessutom. Hur som så kom hon hem ordentligt. Ungefär samtidigt som hon skulle landa var tiden inne för sonens och hans flickväns avresa till en, också den sedan länge inplanerad, långweekend till New York. Avresan försenades sådär 30 timmar, dock inte på grund av askan. Sades det i alla fall. Nej, det var något fel på planet som gjorde att avresan som var utsatt till tidigt onsdag morgon förskjöts till sen torsdag eftermiddag. Surt att bli snuvad på en hel dag i New York, tyckte såklart det unga paret.

Det visade sig att den isländska askan skulle komma att ge dem sjufallt igen. Återresan till Sverige som var inplanerad till tidigt, tidigt måndag morgon svensk tid kom nämligen av sig. Planet, som lyfte enligt tidplan, fick nämligen vända om efter tre timmar i luften! Tidigast ombokningsbar avgång visade sig dessutom vara torsdag denna vecka!

Nu blev ju plötsligt goda råd väldigt dyra. Den lilla dottern som var hemmavid med sin mormor måste ju tas om hand. Mormor hade en inplanerad semesterresa till Malta med avresa torsdag morgon och farmor, dvs yours truly, en inplanerad resa till Bryssel fredag kväll.

Det har nu minst sagt varit ett dygn av dramatik. De unga tu har tillbringat hela tiden på flygplatsen i New York som sk standby. Det innebär att man sover och lever på flygplatsen eftersom man inte vill riskera att missa en eventuell möjlig avgång. Huvaligen.

Idag avlöste således undertecknad mormor som behövde hem och packa och inriktade mig på att stanna här till fredag morgon. Har för övrigt för en kort stund sedan sövt det lilla flickebarnet. Med framgång dessutom! Emellertid har vi numera förberetts på att det unga paret bokats in på en flight via München, vilket innebär att om allt går som det skall dyker de upp i detta hushåll vid lunchtid imorgon. Nu återstår att se hur det går för mormors och farmors förestående flygresor...

Förhoppningsvis kan vi allesammans framöver se tillbaka och skratta åt det hela. Men sonen, som dessutom är väldigt flygrädd, lär inte planera några luftfärder på länge än. Så här glad är underbarnet (fast bilden är sonens, tog mig friheten att sno den från hans hårddisk, eftersom jag just nu sitter vid hans dator...)

Knappt hade sonen med sambo lyft från Arlanda (efter sådär 30 timmars försening) mot New York, när yngsta dottern landade på Skavsta för några dagars Sverige-besök. Det första hon gjorde (?) när hon landat var så klart att slå en pling till mamma, vilket MiML tyckte var lite märkligt. Han förstår inte sånt :) Hur som, nu är två i Sverige och en utomlands. Ungefär som vanligt alltså :(

Strax efter lunch passerade jag hemortens mest centrala plats, Fristadstorget, och dess paradutsmyckning, Arbetets Ära. Därstädes råkade jag passera en av kommunens starke män (?) dvs nuvarande KS vice ordförande tillika den rookie/kyckling som förväntas ta över rodret efter valet. För dagen iförd collegetröja och jeans med hängarsel. Så himla representativt! Bilden nedan är inte autentisk men bra nära! Huva!

Jag är en hängiven och engagerad medarbetare i ett fastighetsbolag, där nöjda kunder är vårt gemensamma mål. För det mesta lyckas vi. Det bekräftas av våra årliga kundenkäter. Men det händer tyvärr, dock inte så ofta, att kunder känner sig missförstådda. Ett sådant tillfälle inträffade  idag. Det ovanliga med denna kund var dock att att han lyckades leta upp yours truly via min profil på facebook. Och den vägen skickade han ett meddelande där han beskrev sina känslor. Väldigt tråkigt, men inte värre än att jag hoppas att vi ska bli vänner igen. Hur som så imponerade detta stort på mig. Inte att han kände sig missnöjd naturligtvis. Men väl den kreativitet han visade prov på och faktiskt hittade mig den vägen. Nu jobbar vi på att vända detta till något positivt. Håll tummarna!

...eller något liknande stod det i en ruta på bildskärmen nu. Det kan väl inte vara bloggoverksamhet som åsyftades men ändå. Viss overksamhet haver här förevarit. Nu ska vi ändra lite på det. Inte minst för att "minstingen" i Bryssel (hårt arbetande och förmodligen därför ännu mer overksam på sin egen blogg) ska kunna hålla lite koll på sin kära mor. Jag misstänker nämligen att hon är inne och kollar lite då och då...

Den senaste tidens overksamhet beror dock inte just på overksamhet, snarare rejäl verksamhet. Det är mycket även med en liten tomt och yours truly tillbringar en del tid därstädes. För det mesta försedd med en sekatör. MiML undrar oroligt om det verkligen finns något mer att klippa. Det finns det. Här skall nämligen beskäras rosor. Aktiviteten får dock anstå till dess MiML kommer hem från pågående tjänsteresa. Sysselsättningen förutsätter nämligen rätt hög stege. Det är en klätterros (om den nu har överlevt vintern vill säga) och undertecknad har med åren drabbats av tilltagande höjdskräck! Helst blundar jag om jag behöver vistas mer än 1,5 m upp i luften. Och det är svårt att hantera sekatören med stängda ögon.

Vad har i övrigt inträffat i våra liv sedan sist? Tja, IF Guif gick inte till SM-final i handboll och Djurgården förlorade densamma i ishockey! Lite deppigt för detta hushållet, men såväl Guifare som Djurgårdare kommer alltid igen. Watch out, det kommer fler säsonger.

Nu tar vi nya tag. Med såväl handboll, hockey som bloggande...