Min galna jakt...
Jag har tidigare skrivit om min mångåriga och stundtals galna jakt på en viss parfym, Gilda av Pierre Wulff. Den slutade tillverkas för många år sedan men på olika, mer eller mindre underliga vägar, mitt förråd då och då kunnat fyllas på. För närvarande finns i förrådet dock bara en ensam stackars flaska med några få dyrbara droppar i botten. Men hör och häpna 2x50 ml är på ingång. Från Singapore. Av en ren händelse sökte jag på google i förra veckan och fick napp på eBay! Till rimligt pris dessutom. Har just haft en kommunikation med säljaren som berättar att hans farbror haft butik och importerat parfymer, men Gilda gjorde ingen succé i Singapore. Och hör och häpna, det finns flera flaskor kvar i lagret!
Dumstrut på...
Sedan en längre tid tillbaka har vi här i hushållet kunnat konstatera att vår vattenmätare visade en oacceptabelt hög förbrukning. Vi håller oss med en undermätare. Som så mycket annat här i reservatet är våra diverse förbrukningar "korsbefruktade". Någon betalar sin elförbrukning till grannen via undermätare, alla har sopkostnader gemensamt och detta hushåll betalar sin vattenförbrukning till närmaste grannen med avläsning av undermätaren två gånger per år med mera. Ett jäkla virrvarr att hålla reda på om man uttrycker sig försiktigt!
Hur som, avläsning av vattnet gjordes på nyårsaftonen och inrapporterades till nämnda granne. Av någon anledning fick Yours truly för sig att gå tillbaka till statistiken - och förfasades! En diskussion togs upp i hushållet om vad det hela kunde bero på och som en uppföljning lästes mätaren av några dygn senare. Närmast chockade kunde vi konstatera att vi de senaste dygnen (varav ett tillbringades på hotell!) förbrukat cirka 1 kubikmeter vatten per dygn. En kubikmeter = 1000 liter! Något läckage har vi inte kunnat konstatera varför misstankarna riktades mot ovan nämnda undermätare. En annan är ju i princip "i branschen" och vet att vattenmätare bytes med viss regelbundenhet för att säkerställa att den räknar rätt. Hur gammal vår gamla mätare är var det ingen som visste. Vi bestämde oss sålunda för att den hade tjänat ut och borde bytas. Sagt och gjort (yours truly är ibland väldigt snabb mellan tanke och handling), rörfirma tillkallades för att utföra bytet. Även sagda firma agerade osedvanligt snabbt och vid lunchtid denna dag inställde sig rörmokare, beredd att inspektera vattenmätaren för att säkra att vi skulle få en ny av rätt modell.
Rätt snart efter det att mokaren krupit in bland diverse jympadojor, regnställ etc för att leta sig fram till mätaren, kunde han konstatera att det minsann inte var något fel på den. En ganska enkel undersökning gav istället diagnosen att en säkerhetsventil på varmvattenberedaren intill läckte vatten. Inte synbart mycket, men dock. Den läckte. Medelst el uppvärmt vatten dessutom! Rörmokaren var en optimistisk typ som raskt konstaterade -Ja, men då blir det ju mycket billigare! Man tackar! Frågan är hur länge det har droppat i denna takt och hur mycket för mycket vi har lagt ut på både vatten och uppvärmning av detsamma? Dumstrut i rubriken ovan syftar på att Yours truly i sin profession som informationsansvarit på fastighetsbolaget inte sällan bara författar olika informationer till boende i flerfamiljshus om vikten av att felanmäla droppande kranar och toastolar med mera. Utan dessutom ungefär lika ofta beskriver hur stor vattenförbrukning till och med en försiktigt droppande kran faktiskt förorsakar! Nåväl, det är slut med det nu och vid nästa avsläsning av såväl vatten som el ser vi fram emot en rejäl volym- tillika kostnadsminskning. Kan man kanske för att inte gråta längre över spillt vatten till och med säga att vi har tjänat pengar?
God Jul...
Nu är det jul igen...
Lite julfint i köket...
...och så här såg det ut förra året.
Ja, det är samma gardineer...
Julaftonens morgon har inletts traditionsenligt med levande ljus och skinkmacka. Tidigt för maximal mysfaktor. Och som "efterrätt" lite julklappsutdelning. Min egen julklapp till mig själv blir nog att ta tag i blogglivet igen. Annars har jag faktiskt fått en riktig julklapp också. Vi ska ju egentligen inte ge klappar till varandra, MiML och jag. Men det verkar i det här hushållet vara sådant man bara säger. MiML presentades med ett par fina skinnhandskar och en pyamas. Själv fick jag en dunderklapp, en weekend i Budapest! En plats vi faktiskt varit på väg till men aldrig fått till det. Nu ska det bli av. Själv var jag där för 35 år sedan och MiML för ännu längre sedan. Och av alla tänkbara hotell är vi nu i alla fall inbokade på samma som jag bodde på när jag var där, Ramada Plaza. Vilken tillfällighet!
Och så ringde telefonen i arla morgonstund. Det var en av fastighetsbolagets hyresgäster som hade letat upp mitt mobilnummer och ville ha hjälp med en ny hyresavi. Han befann sig utomlands och hade glömt den hemma. Dessvärre kunde jag inte hjälpa honom utan fick be honom återkomma på torsdag. Säga vad man vill, men visst är det imponerande att man gör sig sådant besvär att få till hyresbetalningen en julaftonsmorgon. Och God Jul, hälsade han minsann också!
Rösta
Sicket kalas...
Det har varit kalas i reservatet. Och inget dåligt sådant heller. Your truly har fyllt år. Ja, det görs ju normalt varje år, men detta tyckte MiML skulle firas. Undertecknad var till en början tämligen tveksam, men efter diverse påtryckningar fann jag för gott att finna mig i mitt öde. MiML var i denna fråga ivrigt påhejad av ett par av våra goda vänner, vilka dessutom erbjöd sin hjälp med arrangemanget. Hjälp som visade sig ovärderlig och helt omöjlig att tilläckligt tacka för. Den ena av dem visade sig dessutom vara innehavare av komplett partyutrustning för en ansenligt stor skara gäster i form av partytält, bänkar och bord och dessutom komplett uppsättning av porslin, glas med mera! Sistnämnda pärla satte ihop såväl meny som inköpslista och Yours trulys insatser blev tämligen blygsamma.
Drygt 50 gäster utspisades och underhölls således i reservatet i lördags. Och detta utan att en enda regndroppe föll över oss. Det blev till yttermera visso en fest som varade i timmarna tolv. Det böjade kl 17.00 på lördagen och de sista gästerna lämnade reservatet strax före 05.00 på söndasmorgonen!
Köksgeneralen, bästa Irja, som hade total kontroll över absolut allt! Hon utspisade oss med den mest fantastiska grillbuffén, röror, sallader, tårtor med mera! Sören kokade bland annat ihop 4 liter kantarellsås! Urban var en mästare vid grillen och Johan dekorerade och gjorde en fantastisk tron till Yours truly, som i det här gänget går under namnet "grevinnan"...
Kvällens tema, meny och ett urval av mingelbilder
Det bjöds också på uppskattad underhållning. Och den stod Rasmus och Jappe för.
Förutom allt detta hölls fantastiskt vackra tal, tipspromenad i Anitha-kunskap och dessutom presentades Yours truly med oförskämt många onödiga presenter, framtida upplevelser, champagneflaskor med mera, med mera!
De tre som höll ut till sist :)
Och så här "tolkades" jubilaren av en av gästerna:
Ett stort och hjärtevarmt tack till alla som gjorde detta möjligt!
Ett stort och hjärtevarmt tack till alla som gjorde detta möjligt!
Det gick vägen...
För den som eventuellt har oroats över utebliven rapportering på Sportnytt kan det avslöjas att Yours truly kom i mål. Till slut. På fantomtiden 1:25:19, vilket placerades som nr 781 i damklassen. Ett resultat som jag är nöjd med. De första 4-5 km avverkades med smärtande benhinnor och när detta släppt gjorde sig den gamla stressfrakturen i vänsterfoten påminnd och strax därefter kändes ett begynnande skavsår på högerfoten. Något som naturligtvis inte hindrade från att fortsätta. Det fanns ju liksom ingen annan väg än framåt.
Vid start och en bit på väg hade jag sällskap med en vän och före detta kollega, Anna Stangvik, och vi lyckades dessutom komma ivägen för Ekurirens webb-tv-team...:) Stärkt av detta drog Anna ifrån rejält redan efter drygt fyra kilometer...
Visst ser vi grymma ut.
Hur som, en medalj blev det. Ja, det fick visst förresten alla som startade...
Vid start och en bit på väg hade jag sällskap med en vän och före detta kollega, Anna Stangvik, och vi lyckades dessutom komma ivägen för Ekurirens webb-tv-team...:) Stärkt av detta drog Anna ifrån rejält redan efter drygt fyra kilometer...
Visst ser vi grymma ut.
Hur som, en medalj blev det. Ja, det fick visst förresten alla som startade...
Vad har jag gett mig in på...
Ända sedan i slutet av vintern har det känts fullt möjligt. Och i princip varje dag fram till idag har jag varit helt övertygad om att jag kommer att klara av det. I stort sett varje morgon har jag tagit på mig träningskläderna och lufsat runt några kilometer. Idag känns det plötsligt mindre säkert. Och vädret är just nu inte alls på min sida. Man kan ju undra vad det är för utmaning jag har framför mig. Inte precis värsta mandomsprovet, men väl en kvartsmara. Det vill säga exakt 10 549 meter, Å-varvet, Sveriges vackraste kvartsmara! Nu är jag ju långt ifrån ensam. Vi är faktiskt 2800 personer som är anmälda och rent logiskt kan jag nog konstatera att jag kommer inte att vara sämst. Jag har provgått sträckan och min plan B är att i alla fall komma in snabbare än den karlslok som var långsammast förra året.
Jag kommer att lufsa runt i min banks färger, den Danske, och i förutsättningarna har ingått uppladdning med skidkungen, Torgny Mogren.
Nåväl, runt ska jag komma. Håll tummarna!
Jag kommer att lufsa runt i min banks färger, den Danske, och i förutsättningarna har ingått uppladdning med skidkungen, Torgny Mogren.
Nåväl, runt ska jag komma. Håll tummarna!
Trädgårdsdags i reservatet...
Bloggaren har vaknat efter vinterdvala (?), så även trädgården i reservatet. Vid förmiddagsfikat igår på fastighetsbolaget hävdade erfarna kollegor att tiden var väl inne att plantera ut allehanda växtligheter i trädgården. Yours truly, som sedan en tid tillbaka burit pelargonerna ut och in, jublade. Efter avslutat dagsverke på nämnda företag bar det av till växthus. Ja, rätt gissat, MiML är på tjänsteresa. Till Sydafrika, den stackarn. Hur som haver, här inhandlades det. För att inte säga shoppades det loss! De vinterförvarade pelargonerna har nämligen ännu inte visat minsta prov på att komma i blom så det gällde att införskaffa lite utblommat. Jag menar att man vill ju verkligen att det ska synas att den efterlängtade sommaren nu på allvar gjort entré. Det blev en hel del inhandlat och planteringen var inte avklarat förrän till mörkrets inbrott. Men så här blev resultatet...
Lite nytt i nya urnor...
Den uppmärksamme noterar naturligtvis att huset i reservatet behöver målas, och så skall det blir. Här har, i affärsmässighetens tecken, upphandlats utvändig målning och i augusti ska det ske. Till de lagfarna ägarnas och förhoppningsvis även kommunarkivariens belåtenhet, med linolja och efter konstens alla regler!
Lite nya månadssmultron till barnbarnet att plocka till sommaren...
Till vänster: stendöd fjärilslavendel. Till höger: en hink med (förhoppningsvis) körsbärstomater
Sedan sist har det även firats födelsedag i reservatet. Inte min, men väl MiML:s. På grund av pågående tjänsteresa fick densamma tidigareläggas ett par dagar och i helgen gästades vi därför av brodern, inte min en väl MiML:s, med hustru. Trevligt värre blev det i alla fall!
Bordet dukat inför gästernas ankomst...
Gästerna och födelsedagsbarnet sitter till bords. Berit i hörnet vakar över oss!
Lite nytt i nya urnor...
Den uppmärksamme noterar naturligtvis att huset i reservatet behöver målas, och så skall det blir. Här har, i affärsmässighetens tecken, upphandlats utvändig målning och i augusti ska det ske. Till de lagfarna ägarnas och förhoppningsvis även kommunarkivariens belåtenhet, med linolja och efter konstens alla regler!
Lite nya månadssmultron till barnbarnet att plocka till sommaren...
Till vänster: stendöd fjärilslavendel. Till höger: en hink med (förhoppningsvis) körsbärstomater
Sedan sist har det även firats födelsedag i reservatet. Inte min, men väl MiML:s. På grund av pågående tjänsteresa fick densamma tidigareläggas ett par dagar och i helgen gästades vi därför av brodern, inte min en väl MiML:s, med hustru. Trevligt värre blev det i alla fall!
Bordet dukat inför gästernas ankomst...
Gästerna och födelsedagsbarnet sitter till bords. Berit i hörnet vakar över oss!
Vem skulle kunnat rädda tidningen Folket...
En av tidningen Folkets läsare har startat en kampanj för att bevara tidningen Folket som nyhetstidning med anledning av att tidningens ägare beslutat att göra om Folket till en så kallad endagstidning. Initiativet är naturligtvis värt all respekt, inte tu tal om saken! Vad världen behöver är inte mindre personligt engagemang, tvärtom! Tidningen Folket (s) ägs sedan cirka 10 tillbaka av Eskilstuna-Kuriren (liberal), vilket naturligtvis är en ytterligt ovanlig situation. Redan då för 10 år sedan var Folket nedläggningshotad och trots flera tidigare initiativ hade man inte lyckats stärka sin position. Utvecklingen är mer än väl beskriven av Eskilstuna-Kurirens ledarskribent Alex Voronov. Och jag ska inte ens ge mig in på att försöka konkurrera om beskrivningen, det kunde inte skett på bättre sätt.
Anna Leopoldotter-Olsson, som initiativtagaren av den nu aktuella kampanjen heter, har startat en grupp på Facebook, "Rädda Folket som Nyhetstidning" där Yours truly imorse dök upp. Helt utan eget initiativ. Sådant irriterar. Jag vill själv bestämma vilka grupper jag ska stödja. Efter viss möda lyckades jag trassla mig ur gruppen.
Nu tillhör detta hushåll, till yttermera visso, den ständigt sinande kadern av prenumeranter till den nedläggningshotade dagstidningen. Inte för att vi delar dess politiska värderingar utan för att de enligt MiML är bra på sportreferat. Det är min absolut bestämda uppfattning att den demokratiska processen är betjänt, av för att inte säga beroende, av att det förs en sund och levande debatt och ur ett sådant perspektiv är det naturligtvis uppfriskande med två morgontidningar med olika politisk värdegrund. Underlaget för en sådan debatt måste dock komma ur frivillighet och engagemang, inte konstgjord andning. Sanningen är dessvärre att tidningen Folkets prenumeranter ständigt och stadigt har minskat till antalet. Inte i huvudsak för att de sagt upp prenumerationen på grund av missnöje med tidningen. De har helt enkelt dött en naturlig död.
Det enda som skulle ha kunnat rädda tidningen Folket kvar som dagstidning hade naturligtvis varit att det hade varit tillräckligt många Eskilstunabor som tyckt att det varit värt att betala för en prenumeration. Att kräva av tidningens ägare att de till varje pris ska fortsätta att pumpa in andra pengar för att till varje pris hålla Folket vid liv är osunt. Det har inte med demokrati att göra och det är faktiskt inte en mänsklig rättighet att läsa tidningen Folket varje dag. Och som sagt, jag prenumererar redan...
Anna Leopoldotter-Olsson, som initiativtagaren av den nu aktuella kampanjen heter, har startat en grupp på Facebook, "Rädda Folket som Nyhetstidning" där Yours truly imorse dök upp. Helt utan eget initiativ. Sådant irriterar. Jag vill själv bestämma vilka grupper jag ska stödja. Efter viss möda lyckades jag trassla mig ur gruppen.
Nu tillhör detta hushåll, till yttermera visso, den ständigt sinande kadern av prenumeranter till den nedläggningshotade dagstidningen. Inte för att vi delar dess politiska värderingar utan för att de enligt MiML är bra på sportreferat. Det är min absolut bestämda uppfattning att den demokratiska processen är betjänt, av för att inte säga beroende, av att det förs en sund och levande debatt och ur ett sådant perspektiv är det naturligtvis uppfriskande med två morgontidningar med olika politisk värdegrund. Underlaget för en sådan debatt måste dock komma ur frivillighet och engagemang, inte konstgjord andning. Sanningen är dessvärre att tidningen Folkets prenumeranter ständigt och stadigt har minskat till antalet. Inte i huvudsak för att de sagt upp prenumerationen på grund av missnöje med tidningen. De har helt enkelt dött en naturlig död.
Det enda som skulle ha kunnat rädda tidningen Folket kvar som dagstidning hade naturligtvis varit att det hade varit tillräckligt många Eskilstunabor som tyckt att det varit värt att betala för en prenumeration. Att kräva av tidningens ägare att de till varje pris ska fortsätta att pumpa in andra pengar för att till varje pris hålla Folket vid liv är osunt. Det har inte med demokrati att göra och det är faktiskt inte en mänsklig rättighet att läsa tidningen Folket varje dag. Och som sagt, jag prenumererar redan...
Julen varar till påska...
Alltså är den över nu, julen. Och även påsken. Flera dagars ledighet känns nästan som semester. Ett har påsken gemensamt med julen. Man får äta rester i flera dagar. Igår blev det lax i olika former och ikväll serveras köttbullar, prinskorv och påskskinka. Påskskinka är det samma som julskinka. Ungefär som att påskmust är det samma som julmust.
God Jul!
God Jul!
Vi stöttar grekerna...
Nu är den bokad, sommarens semesterresa. Efter lite surfande på olika resmål landade vi på Rhodos. Svit på Lyxhotell med egen pool! Fyller man år så gör man. Det ska bli spännande att komma tillbaka till ön, det var väl 30 år sedan sist...
Inte utkastad - ännu!
Misstänkte nästan att jag blivit utkastad från bloggen på grund av passivitet, men icke. Tar nya tag då. Planerna för helgen grusades när jag slog upp ögonen och kunde konstatera att det snöade. Telefonen (!) informerade om att utomhustemperaturen var -1, men att den kändes som -12. Hur nu telefonen kan veta hur man upplever temperaturen. Morgonens powerwalk inställdes omgående och för den delen så har jag ännu inte kommit ur pyjamasen! Det positiva (?) med vädret är i alla fall enligt MiML att fönsterputsningen får skjutas på framtiden. Nu blir det sannolikt istället lite rundvandring på stan. Eskilstuna Innerstad, en organisation för att stärka innerstadens attraktionskraft har nämligen tagit upp kampen med det stora externa köpcentrat och kör ett rejält kupongrace. Vi som bor i centrum ska handla i centrum. Så det så! Så nu ska här klippas kuponger och sparas en himla massa kostnader! Rapport följer.
Jag åkte dit till slut...
Mindre aktiv. Så stod det på webläsarfliken när jag skulle logga in på bloggen idag. Det är en klar överdrift. Är i högsta grad aktiv. Dock inte med bloggandet för närvarande.
Jag har länge försökt att värja mig. Men till slut åkte jag dit i alla fall. Och precis som jag befarat blev jag tämligen fångad. Det är nog att likna vid någon form av drog. Det hände i slutet av förra veckan då jag befann mig på tjänsteresa tillsammans med några kollegor. Vi åkte tåg. Tre av mina kollegor började ungefär samtidigt och plötsligt satt de där, mitt emot varandra, helt tysta. Djupt försjunkna och med pannan i djupa veck. Suckande och stönande. Och smekande sina mobiltelefoner. Vad de gjorde? De spelade Wordfeud. Med varandra!
Plötsligt kände jag att nu fanns nog ingen återvändo. Jag måste på det jag också. Att registrera sig var inget stort problem, men att välja ett användarnamn som inte redan var taget tog väl sådär 10 minuter. Men på den vägen är det. Och nu är jag alltså fast. I alla fall för tillfället. Har dock lovat mig själv att inte wordfeuda till vardags och självfallet inte på arbetstid! Om det är någon därute som känner för att slå mig i en match (det är ännu inte så svårt eftersom jag är helt grön) så heter jag samma som fastighetsbolaget. Med gemener. Nej, nu har jag lite bokstäver att lägga. Ciao!
Kantarellsoppa m förvecklingar...
Hade under eftermidaggen ett rejält sug efter kantarellsoppa! Kom på att det fanns en del gula i frysen och rejält mycket av torkade sådana dessutom. Passerade Hemköp för att komplettera, nybakat bröd som skulle konverteras till vitlöksröd inhandlades. Kom hem. Ställde mig vid spisen. MiML kom hem. Undrade vad som pågick. Här ska bli delikat kantarellsoppa blev mitt svar. Han kontrade med "-vi har ju en massa soppor i kylen". Icke sa nicke. Här ska bli hemlagat! Första kastrullen visade sig vara skadad av något inbränt skit och luktade apa när den kom på spisen. Ny kastrull. Då visar det sig att det är något knas med gasspisen. Mittenplattan läcker. Ny platta. Efter divere vedermödor var det dags att ta fram stavmixern. Den sprätter! Trots att jag trycker fanskapet i botten på grytan blir det svampsoppa lite här och lite där. Så kommer vi till vitlöksmomentet. Klyftor ska pressas. Den jäkla vitlökspressen är helt förbaskat oduglig och Yours truly får ta i som bara attan för att få lite saft ner i kastrullen. Puh!
Så vitlöksbrödet. Skiva. Inga problem. Gno med vitlök. Inga problem. Plåt in i ugnen. Inga problem. Efter ett par minuter ser brödet färdigt ut. Problem! Plåthelvetet har liksom hakat sig fast i ugnen. Puh, igen! Fick till slut ut eländet.
Soppan blev emellertid himmelsk. Brödet också det en riktig framgång. Kort sagt, en njutbar måltid. Så kommer vi då till efterarbetet. MiML gör några valhänta försök att påbörja avdukning, diskplacering i därför avsedd maskin etc. Yours truly gnuggar kastruller med stålull och försöker diagnostisera spisproblemet. Whops. MiML är spårlöst försvunnen! Hittar honom till slut med fjärrkontrollen i ett stadigt grepp! Våffö gö di på detta viset? Och nu ligger jag förmodligen lite risigt till för att ha "outat" detta familjeproblem (?)...
Så vitlöksbrödet. Skiva. Inga problem. Gno med vitlök. Inga problem. Plåt in i ugnen. Inga problem. Efter ett par minuter ser brödet färdigt ut. Problem! Plåthelvetet har liksom hakat sig fast i ugnen. Puh, igen! Fick till slut ut eländet.
Soppan blev emellertid himmelsk. Brödet också det en riktig framgång. Kort sagt, en njutbar måltid. Så kommer vi då till efterarbetet. MiML gör några valhänta försök att påbörja avdukning, diskplacering i därför avsedd maskin etc. Yours truly gnuggar kastruller med stålull och försöker diagnostisera spisproblemet. Whops. MiML är spårlöst försvunnen! Hittar honom till slut med fjärrkontrollen i ett stadigt grepp! Våffö gö di på detta viset? Och nu ligger jag förmodligen lite risigt till för att ha "outat" detta familjeproblem (?)...
Trådlös, äntligen...
När hushållet för närmare ett år sedan tvingades inhandla ny dator på grund av att den gamla fått nog av jordelivet införskaffades samtidigt en router. Allt för att möjliggöra surfande i hela huset! Sagda manick har dock blivit stående och samlat damm sedan dess. Vid ett tillfälle gjorde Yours truly ett seriöst, men icke framgångsrikt försök att få igång eländet.
Idag kändes som en passande dag att göra ett nytt försök. Var faktiskt riktigt taggad. Och det gick riktigt bra. Till en början. Manicken blev i alla fall inkopplad, det lämnades tydligt besked om på skärmen. Men sedan var det stopp. Vare sig dator eller telefon lyckades etablera kontakt.
I ren desperation uttalade jag min nöd på husorganet, det vill säga facebook, och det dröjde bara någon sekund så dök räddaren i nöden upp i form av en fantastisk kollega. Med hjälp av en enkel instruktion lyckades han få mig att ladda ner något ifrån cyberrymden som gjorde att han, visserligen med min benägna hjälp med lösenord, kunde hacka/spegla vår dator och sittande i sitt eget hem flera mil härifrån knappade han runt på "min dator". Det var helt fascinerande att passivt sitta vid arbetsbordet och följa det äventyr som utspelade sig på skärmen! Efter diverse tryckande, knappande och omstart hände det fantastiska. Det fungerade! Och nu sitter jag här vid köksbordet. Helt sladdlös! Otroligt är det och min skuld till nämnda kollega har därmed plussats på rejält!
Idag kändes som en passande dag att göra ett nytt försök. Var faktiskt riktigt taggad. Och det gick riktigt bra. Till en början. Manicken blev i alla fall inkopplad, det lämnades tydligt besked om på skärmen. Men sedan var det stopp. Vare sig dator eller telefon lyckades etablera kontakt.
I ren desperation uttalade jag min nöd på husorganet, det vill säga facebook, och det dröjde bara någon sekund så dök räddaren i nöden upp i form av en fantastisk kollega. Med hjälp av en enkel instruktion lyckades han få mig att ladda ner något ifrån cyberrymden som gjorde att han, visserligen med min benägna hjälp med lösenord, kunde hacka/spegla vår dator och sittande i sitt eget hem flera mil härifrån knappade han runt på "min dator". Det var helt fascinerande att passivt sitta vid arbetsbordet och följa det äventyr som utspelade sig på skärmen! Efter diverse tryckande, knappande och omstart hände det fantastiska. Det fungerade! Och nu sitter jag här vid köksbordet. Helt sladdlös! Otroligt är det och min skuld till nämnda kollega har därmed plussats på rejält!
