Anithas blogg

Nu är den på plats. Den vackra brevlådan, målad av Pia. Jag väntade ett par dagar för att se om MiML möjligen mot alla odds skulle vidta någon aktivitet för att byta ut den gamla plåtlådan, men icke! Det blev fredag, lördag, söndag och måndag utan att han visade minsta tecken. Idag tog jag saken i egna händer. Bra kvinna reder sig! Min ursprungliga, lite avancerade monteringsplan med genomgående skruvar och vingmuttrar gick dock om intet. När jag letade i verktygslådan efter något lämpligt alternativ dök det plötsligt upp två behändiga brickor som jag skruvade fast på baksidan av lådan och på brädan på väggen skruvade jag i två motsvarande behändiga skruvar. Och vips. Brevlådan sitter som klistrad! Och snyggt blev det också. Nu vill jag dock inte att älskade sonen skall granska det hela kritiskt. Hans ögon har nämligen inbyggda vattenpass!

 

Samtidigt passade jag på att ge dörrarna lite mer för årstiden lämplig prydnad. Rätt nöjd med det också faktiskt.

Idag är vi lite dan efter i det här huset. Gårdagens 30-årskalas känns både i kroppen och knoppen. Det var ett trevligt kalas med deltagare i varierande åldrar. Från alldeles nyfödda till +55. Av denna bild framgår att dryckesutbudet var väldigt målgruppsanpassat...



Födelsedagsbarnet presentades, både med sånt han ville ha och sånt han behöver, som t ex städutrustning i form av diverse toaborstar och tvättsvampar.

Idag hämtade vi den, brevlådan som underbart skickliga Pia, Hantverk & Design, målat så himla fint! Jag blev så jätteglad för den och nu är jag himla sugen på att sätta upp den. Jag fick också chansen att se ett annat av hennes alster så jag är helt övertygad om att våra vägar kommer att korsas fler gånger.

Nu kommer dock ett litet problem att uppstå. Skall jag själv kila till Clas Ohlsson och köpa lämpliga skruvar, ta fram borrmaskinen själv och borra hål i brevlådan och skruva upp lådan? Eller skall jag invänta MiML? Eller skall jag be den älskade händige sonen om hjälp? Ett är nog säkert, det sistnämnda går nog fortast... Bilder kommer. När är dock beroende av vilket alternativ det blir.

Denna vecka går i festligheternas tecken. Först ut var Junis mamma, dvs min vackra sonhustru Mia, som firade födelsedag. Mia hade dock hård konkurrens  om uppmärksamheten från sin lilla dotter, som nu passerat 4-kilos strecket och för dagen var festklädd i klänning och strumpbyxor. Ja, det skall böjas i tid. Hon tillbringade en stund i farmors knä. Visst ser hon rätt så nöjd ut! (Tack Mia för att du fotade uppifrån!)

      

På tur därefter stod, Jakob, ett av MiML:s barnbarn, som idag fyllde sex år! Farfar (och jag) presentade honom med en farfars-weekend. En helg med fullt program bl a en heldag i Kolmården. Något som den unge mannen kanske just idag inte uppskattade mest av presenterna. Här konkurrerades det med stora paket lego mm. Men förhoppningsvis kommer en helg längre fram, ensam med farfar, att ge honom ett minne som han kan ha med sig på sin resa ut i livet...

På lördag är det dags för ännu ett kalas, MiML:s yngste son firar sin 30-årsdag något i efterskott. Fantastiskt att vi är inviterade tillsammans med den yngre generationen. Skall bli skitkul! Undertecknad skall kvällen till ära klämma in sig i en kjol som är nästan lika gammal som ynglingen, fortfarande gångbar (i alla fall tycker jag det, men möjligen delas min åsikt inte av min yngsta dotter som dessutom skall med på kalaset) och som jag fortfarande (eller återigen) kan dra upp dragkedjan på. Inte illa, på min ära! Om jag känner mig tillräckligt slim kan det komma bilder efter helgen! Håll utkik!

Allt detta familjeliv medförde att jag utökade bloggen med ännu en ny kategori!

Som ett led i mitt nya (?) liv ingår att öka den fysiska aktiviteten. Minst två jympapass per vecka. Söndagen gick bra. Tisdagen, dvs idag, sådär. Hade packat träningsväskan redan igår och tog den med till jobbet för att direkt efter detsamma flänga ner till mitt lokala Friskis&Svettis. Men, jag kände verkligen inte för det. Efter att ha suttit i ledningsgrupp hela dagen kändes huvudet som en kokosboll och mitt sämre jag talade till mig. "-Anitha, du har ont i huvudet, gå hem och vila." Det bättre kontrade snabbt "-va 17, Anitha, du kommer att känna dig så nöjd efteråt. En kort, men intensiv, debatt mellan den sämre och den bättre resulterade dock i att den bättre gick segrande ur striden. Och sååå nöjd är jag nu. Det påminner mig om ett par mycket bra föreläsare vid företagets (den bästa av världar) kickoff härförleden. Eva Karlsson, BAM-konsult, och Olof Röhlander, mental styrketränare, fick mig så himla peppad. Man kan inte skylla på någon annan om motivationen inte infinner sig. Motivera sig, det kan man bara göra själv! Hur rätt var inte det!?

MiML hade samma ambition. I alla fall i morse. Han packade en väska och påstod att "han skulle försöka" hinna in till 17.15. Han syntes dock inte till på passet och när jag kom hem visade det sig att någon form av magåkomma (?) hade kommit ikapp honom. Jag undrar jag...

Nu har det hänt igen! E24 rapporterar om en man som surfat på nätet under utlandsresa för 256 000 kronor. Nu tycker han väldigt, väldigt synd om sig själv och skyller på Telia! Vad hade han då använt nätet till? Jo, barnen spelade spel och själv kollade han sitt företag! Han var alltså företagskund! En får hoppas att han har bättre koll på sitt företag. Det borde rimligen inte gått någon förbi att det är dyrt att surfa utomlands! Väx upp för attan!

Guds gåva till legenden Paul Anka bjuder på sig själv i en ny svensk dokusåpa, eller vilken benämning man nu skall ge programmet, Svenska Hollywoodfruar. Hon kan inte bara prata för sig själv, nu har hon också skrivit ett inlägg på Newsmill. Anna Anka, namnet för inte bara tankarna till en seriefigur. Hon låter som en sådan också.

Jag kan inte låta bli att citera denna "förebild", som jag för övrigt betackar mig för.

"Om du anställer någon i Sverige ska du ha utbildning och vara kvalificerad. Här är det illegala mexikaner som gör jobbet. De diskar, städar, tar hand om trädgården. Jag har en enorm trädgård och fyra trädgårdsmästare. Det är jag som ser till att de kan försörja sina familjer. De kan inte prata engelska. Det är som att prata med en vägg, de kan inte ens stava till sina egna namn. Det kan bli ganska frustrerande ibland." Observera detta inte är mina ord utan ordagrant citerat från Anna Anka!

Människan, som kallar sig förebild, är alltså stolt över att hon utnyttjar illegala mexikaner. Med sådana förebilder, kära svenska kvinnor, behöver vi inga fiender!

En av mina kollegor påpekade för mig att min blogg har konverterat. Från allmän till heminredning. Det är nog lite sant. Men högst tillfälligt. Tror jag. Som nybliven husägare (ja, idag fick vi lagfart) är jag nog lite insnöad.

Jag ägnar en del tid åt andra inredningsbloggar och igår stötte jag på inte mindre än två nya bekantskaper som genast väckte mitt intresse. Den ena var en kvinna som gör gudomligt dekorationsmåleri. En av hennes produkter är brevlådor. En sådan behöver vi. Nuvarande sådan skäms för sig och passar då rakt inte ihop med de fina pardörrarna. Nu har jag fått kontakt och denna underbara kvinna som nu skall producera en ny åt oss och som skall målas i sk gustaviansk stil. Det blir mycket spännande. Till på köpet visade det sig att denna kvinna inte alls bor långt ifrån oss. Vi bor nämligen i samma vackra stad! Jag rekommenderar varmt ett besök på hennes blogg/webbutik!

Den andra bekantskapen, Kristall & Pynt, visade sig även denna vara ett ställe där man kan göra inköp. På en av de vackra bilderna hittade jag en underbar lite fågelbur som jag genast kände att den skulle passa hemma hos oss. Och den var till salu. Nu är den betald. Av mig! Har jag fått pippi? Nej, men nu äger jag två fågelburar så nu är det bara pippi som saknas. Jag tar mig friheten att låna Kristall&Pynts bild på detta hemmets nytillskott.


Bild: Kristall&Pynt

Det har inte varit så febril aktivitet på bloggen den senaste tiden. Undertecknad har varit lite upptagen med olika projekt. Ja, mina vänner. Ni gissar rätt. MiML är på tjänsteresa... I söndags, dagen innan han skulle åka, antydde jag att det nog skulle bli lite mysigt att vara hemma några dagar alldeles själv. Han tittade lite konstigt på mig och sa "-ja, men det finns väl inte mer att måla". Trodde han ja! Den här gången har jag tagit i rejält, så fan vet vad han skall säga när han kommer hem imorgon kväll? Det inte helt billiga soffbordet i ek har nämligen fallit offer för 1/2 liter V-slip. Den är verkligen dryg måste jag säga! Nej, egentligen är jag inte särskilt orolig. Möjligen har jag härstädes givit lite fel bild av hans uppfattning om mina upptåg, men sanning att säga så är han en av mina ivrigaste påhejare. Särskilt om han inte själv behöver vara delaktig i själva projektarbetet. Hans grej är nog mera att njuta av resultatet. Den här gången tror jag han kommer att bli supernöjd. Ikväll drog jag de sista tagen med det finaste slippappret, en rejäl kniv och lite vax...



Som kronan på verket anlände idag inte mindre än två efterlängtade leveranser till Posten/Pressbyrån. Några superfina skyltar som jag beställt av en av mina bästa min-inredning-vänner, Henrysdotter, samt två marschallklot som jag beställde från Darlings i Trosa. Blev så otroligt inspirerad efter mitt besök på Bomans i förra veckan!

Titta och njut!











När jag ändå var igång drog jag över lite annat också med vit färg:)