Anithas blogg

Väl medveten om att det var väldigt länge sedan jag uppdaterade härstädes lyckades jag nu logga in mig. Det var närapå att jag glömt mina inloggningsuppgifter, men när jag väl fick upp startsidan var det som att cykla. Att det var så länge sedan som en dryg månad var dock lite överraskande. Lika överraskad blev jag när jag tittade på besöksstatistiken och upptäckte att såå många av er där ute ändå varit här på besök. Jag är grymt imponerad av uthålligheten och skall försöka gottgöra efter bästa förmåga. Det finns förklaringar till min frånvaro. Flera stycken faktiskt. En stavas a r b e t e. Roligt sådant förvisso, men det händer en del på fastighetsföretaget som stundtals kräver min totala uppmärksamhet. Inte precis att jag är oumbärlig, men i alla fall. En annan förklaring är faktiskt hushållets nya dator, tangentbordet och jag kommer inte alls överens. Yours truly, som i botten har en gedigen sekreterarutbildning, är van vid rejäla tangentbord. Sådana där man med korrekt fingersättning kan komma upp i oanade hastigheter, helt utan felstavningar. Detta nya sådana är helt platt och totalt intetsägande. Dessutom verkar det som om den jäkla pekaren lever sitt eget liv. Helt plötsligt kommer jag på mig själv med att skriva mitt i föregående stycke!?

En tredje förklaring till bloggpassiviteten är den sistlidna helgens begivenheter, Eskilsgalan. I vars kommitté jag har förmånen att ingå. Det kräver sin kvinna. Och man. I kommittén är naturligtvis bägge könen representerade. Årets gala blev, naturligtvis (?) bättre än någon av de tidigare. Men det är en hel del jobb bakom kulisserna. Och snart kommer det nya bilder på hemsidan, vilka säkerligen kan bekräfta mitt påstående.  

Det har naturligtvis hänt en hel del under sistlidna månad som är värt att kommentera. Såväl ont som gott. Och en del skumma saker också. Ett av de skummaste och mest ofattbara måste väl vara detta.

Mycket positivt är naturligtvis de krav på demokrati som modiga människor driver i förtryckarregimer som t ex Egypten och Libyen. Må mannen/galningen med ett namn som kan stavas på oräkneliga sätt snart få ge vika och må så lite blod som möjligt spillas innan dess!

Den pågående naturkatastrofen i Japan är naturligtvis den senaste tidens mest fruktansvärda händelse. Och konsekvenserna ännu inte möjliga att överblicka. Det som händer är bara fruktansvärt!

Vad vi närmast har att oroa oss för är, enligt domedagsprofeterna, morgondagen. Den 19 mars passerar nämligen månen extremt nära jorden! Faktist bara på ett avstånd av 356 578 kilometer! Vetenskapsmännen dock, hävdar att detta möjligen bara påverkar tidvattnet. Hoppla Kerstin. Vi som normalt (?) både drabbas av sömnrubbningar och känner att hörntänderna börjar växa ut en gång i månaden gör nog bäst i att ladda med dubbla vattenflaskor vid sängbordet för att inte riskera total uttorkning imorgon natt.

Var rädda om er därute, nu ska jag dra mig tillbaka i en skön fåtölj och fundera över vilka projekt som ska dras igång i helgen. MiML drog till Nya Zeeland i morse :(

Renoveringen är för nu avslutad. Sammanföll dessvärre med datorhaveri, vilket innebär att det just nu inte är möjligt att presentera bildbevis.

I samma veva installerades den eftertraktade värmepumpen. Mycket uppskattad på min ära. I ungefär samma veva inträffade en av MiML:s återkommande tjänsteresor. Och vad händer? Jo, som ett brev på posten när jag kom hem från jobbet i fredags kväll hade vi bara ström i en tredjedel av huset, värmepumpen inkluderad. Det blev för yours truly att bege sig över till vänlige grannen för att låna ett verktyg för att öppna elskåpet ute på trottoaren. Där stod hon lite förbryllad en stund innan det var dags att gå tillbaka in för att konsultera senaste räkningen för att säkerställa att hon mekade med rätt elmätare/huvudsäkringar. Tillbaka till skåpet. Skruva på och testa säkringar. Efter ett par försök identifierades den sönderbrunna och ordningen återställdes. Då var temperaturen i köket 12 grader. Plus i och för sig...

Lördagen ägnades åt återställning efter genomförd renovering. Allt är kanon och förhoppningsvis kommer det bilder. 

Stor del av söndagen ägnades åt marknadsundersökning för att hitta ett nytt datoralternativ. Efter diverse turer fram och tillbaka inhandlades en ny. Avsevärt mindre än den förra. Faktum är att vi fick hela paketet i en bärkasse. Den härstädes söndriga fyller upp ett ansenligt antal kartonger. 

Vad blir konsekvenserna av denna inköpsrunda? Installation, naturligtvis. Det är ju inte precis så att man får med sig än driftklar mojäng från butiken. Puh. Och då är ännu inte allt installerat, bara det nödvändigaste. Återstår bl a skrivare och router!

Det känns nu med facit i hand inte alls konstigt att dagens besök hos Previa för hälsoprofil visade på ett osedvanligt högt blodtryck! Så till den milda grad att jag inte ens fick kliva upp på cykeln för att testa pulsen :( Inte roligt alls... Nu vankas återbesök om en vecka. Håll tummarna för att det hela var beroende av en tillfällig formsvacka!

Det pågår visst renoveringsarbete i det Fribergska huset. Det hela innebär att halva övervåningen är ockuperad av verktyg, färgburkar, tapetbord, mm. Inte precis så att man går omkring och myser just nu, men det kommer att bli förbaskat bra när det blir färdigt. Detta, mina vänner, är förklaringen till innevarande bloggtorka. Håll ut, det gör jag...

Något jag länge har velat uppleva är ett operabesök. Tog upp frågan med MiML medan vi alldeles nyssens inmundigade hämtmat från närbelägen kinarestaurang. MiML tror att det hela möjligen kan hänga ihop med att det hus vi bor i har en viss musikalisk historia. Huset tillhörde under många år en lokal bondkomiker, han lär ha varit välkänd i trakterna  och hette Erik P:son Friberg (1892-1970), eller egentligen från början Erik Pettersson. Huset han bodde i och som vi nu äger och bebor flyttades i mitten av 70-talet från sin ursprungliga plats, ett par hundra meter härifrån. Ur historieböckerna står att läsa att P:son Fribergs gästfria hem, granne med Röda Kvarn i det centrala Eskilstuna, i många år fungerade som något av en träffpunkt för kulturpersonligheter från orten. Där kunde man ofta träffa på operasångaren Folke Andersson, konstnären Allan Ebeling (1897-1975), författaren Ivan Oljelund (1892-1978), musikdirektören Josef Söderholz, artistkollegorna Thor Florentin, John Blomkvist och Georg Svahn. Det känns rätt häftigt att tänka på! Och visst var han väl stilig!

Jag vänder mig direkt till dig, Barack. Här i hushållet har vi inget att dölja så spana på du bara! Bara så du vet. I fredags kom det nämligen fram att den amerikanska ambassaden har bedrivit hemlig övervakning i Sverige sedan år 2000. Och att varken Säpo eller regeringen kände till vad som pågick. Först avslöjades det att något som kallas  kallas Surveillance Detection Unit (SDU), ska ha opererat i Oslo där man fotograferat och registrerat misstänkta personer utanför ambassadområdet. Sedan kom det fram att Säpo bekräftat för justitieminister Beatrice Ask att en liknande övervakning har pågått i Sverige sedan år 2000. Nu påstås det att amerikanska intressen dammsuger information på webben, i e-post mm mm.

Vaffor gor ni pa detta viset? Skäms på er där borta på andra sidan Atlanten! Här inleder vi nu en förundersökning, så det så!

Så gammal som jag är skulle man ju kunna tro att mina första idoler var Britta Borg och Povel Ramel. Icke. Mina första riktigt stora idoler, förutom The Beatles förstås, ja jag var väl 14, var ortens eget kändisband, Mack Musik. Som sagt/skrivet, nu snackas det om att det är det reunion på gång. Håller tummarna :). Visst är/var de söta...


Björn Hultsten, Per Douhan (då Eriksson), Roffe Grahn och Staffan Ekegren (då Larsson).