Anithas blogg

Om man sätter fart som bara den kanske det forfarande hinns med. Att förändra kroppen till den verkliga badsäsongen. Hemligheten uppges vara att äta rätt fett. Fan den som ger sig, jag ska prova. Månne det fungerar på två veckor?

Förändring av arbetsrummet är ju sedan en tid tillbaka ett projekt på agendan. Jag sliter mitt hår och vet inte hur jag vill ha det. Rummet är ju ganska stort, 20 m2, kvadratiskt, skulle gissa 4x5 m. Nu är jag lite inne på att ha ganska rejält med garderober på ena långväggen, har hittat en på Ikea (of course), Pax Birkeland skulle kunna passa. Man får alltså fantisera ihop 4 meter :) Det bli ca 6 st.


På motstående vägg tänkte jag ett stort arbetsbord, eventuellt två likadana sådana här:


Om man har rejält med arbetsyta så får man rum med både datorn (om man har någon fungerande sådan vill säga) och eventuellt symaskinen. När jag nämnde detta igår kväll för MiML (Mannen i Mitt Liv, för nya besökare) så tittade han lite frågande på mig. Han har nämligen inte sett mig så ofta framför/bakom symaskinen. Detta kan möjligen hänga ihop med att hushållet de senaste åren varit i avsaknad av en sådan. Min yngsta dotter sa faktiskt för en tid sedan till mig att det var väldigt märkligt att en kvinna i min ålder inte hade någon symaskin. Detta har jag funderat lite över och när min hädangångne far lämnade efter sig en sådan så råkade den bli min. Nu skulle jag vilja att den fick en bra placering i hemmet. Med tanke på dotterns kommentar känns det också lite som att få till den felande länken i mitt begynnande (?) åldrande.

Något jag jag gruvar mig lite för i ovanstående projekt är allt det skruvande och allt jäkla emballage som skall tas reda på. Sen är det ju den detaljen att rummet redan idag har en del möbler som måste gå vidare i sina olika "karriärer". Den fulsnygga bäddsoffan har redan varit en vända på Blocket utan framgång...

Jag har en passion för änglar! De finns lite här och var i hemmet, olika färger och olika former. Men en och annan även utanför hemmets dörrar. En som är alldeles levande heter Marie. Marie fixar mina naglar. Dessvärre hör inte utgiften till det som kallas hushållsnära tjänster. Ren lyx alltså. Vad än det kallas så är det till100 % beroendeframkallande. "Min" Marie är extraordinär. I fredags när jag kom rusande i sista (fem försenade) minuterna, så hade jag inte ens hunnit stanna vid bankomaten. Först när dagens behandling var avklarad (resultat, se nedan) avslöjade jag för nagelängeln att jag dessvärre inte var stadd vid kassa. Marie, som verkligen är en ängel, var inte sen att ge mig kredig. However, skuldenär numera reglerad, via Internet. Man vill ju inte häfta i skuld till en av sina hovleverantörer :)

När jag sitter framför datorn så gör jag det i hemmets hemskaste rum. Jag har länge varit på gång att ta tag i det hela men hittills har inte den rätta inspirationen infunnit sig. Det är en verkligt svår uppgift ska jag säga. Rummet är 24 m2 och ganska kvadratiskt. Det används som både arbetsrum, gästrum och skräpkammare. Strykbrädan har i princip konverterat till möbel. Så här illa är det, inte konstigt att miljön just nu inte inbjuder till några mer kvalitativa blogginlägg!



Alla tips om vad som skulle kunna göras med detta rum tas tacksamt emot. Ett villkor dock, det skall hållas i en lagom lantlig, shabby chic stil! Hur man nu kombinerar det med strykjärn, laptop, dator med 24" skärm, surroundhögtalare etc??

Vi är hemkomna efter helgens utflykt till Loka Brunn och det är en vanlig söndag. Vanlig söndag means bl a att ta reda på diverse tvätt och förbereda veckans olika outfits.
Loka Brunn var i många stycken en intressant upplevelse, dit ska vi nog åka tillbaka - när vi blir pensionärer! Et t är säkert, vår aktningsvärda (?) medelålder till trots så sänkte vi nog medelåldern med sådär 10 år! De flesta gäster var mer eller mindre pigga åldringar med vitt hår och rollator.

Midsommardagens tillbringades till stor del i ställets spaavdelning där yours truley avnjöt diverse behandlingar. Det hela inleddes med ansiktsbehandling vilken avnjöts i en oerhört lugn och harmonisk miljö. Därefter fick fötterna sitt och alltsammans avslutades med en rejäl ryggmassage. Underbart! Mellan behandlingarna lyckades jag också pressa ner ett par glas vin och läsa några kapitel ur den medhavda boken. Total relaxing alltså.

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en majstång - en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna.  Majstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 13- eller 1400-talet. Det heter alltså majstång, vilket kommer av det åldriga ordet 'maja' som betyder löva. Många kallar den felaktigt Midsommarstång.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och sedan fylla på med blad och blommor.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av firande och alkoholkonsumtion, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. (Wikipedia)

På midsommarafton kan alltså iakttas ett stort antal vuxna människor som alla med eller utan medhavda småttingar tar varandra i hand (annars rör vi inte varandra så ofta, det är inte riktigt svenskt) och till tonerna av dragspel hoppar runt den blomsterklädda stången med en förflyttningsstil som liknar grodornas och samma vuxna ses även spelande luftfiol. Detta är ju absolut inte minsta konstigt, vi svenskar är ju de mest normala av klotets innevånare. 

Många svenskar klär också ut sig på midsommarafton i färggranna kläder av extremt kraftigt material oftast ylle. Det är ju väldigt praktiskt eftersom vädret inte alltid är på topp. Kvinnorna med långa kjolar, förkläden, vita tjock strumpor och huvudbonad. Männen i knäkorta byxor med tofsar vid knäna , vita knästrumpor och rejäla vandringskängor på fötterna. Fullt normalt.

Många unga kvinnor med civilstånd singel använder också natten till midsommardagen till att utse sin kommande livspartner. Och då tänker jag inte på de extremt många bebisar som produceras just denna natt. Nej, det hela är mer komplicerat än så. Dessa kvinnor plockar i tysthet en bukett bestående av sju eller nio (det beror på vilken del av landet man bor i, det finns två "skolor") olika sorters vilda blommor som de under natten pressar  under huvudkudden. Och simsalabim i skydd av natten kommer drömmen där bilden av den tillkommande sakta tonar fram. Även detta måste väl också betraktas som fullständigt normalt.
     

..och himla trevligt är det!

Glad Midsommar alla!

Nu vet jag att jag sticker ut hakan rejält. Och för att förekomma alla eventuella läsares häftiga reaktioner så vill jag först av allt slå fast: Jag ÄR barnvänlig och småbarnsföräldrar behövs i politken! En lokal mijöpartist går i dagens nummer av lokaltidningen Folket ut med budskapet att "om man vill ha kvar unga mammor i politiken behöver man ta fram en beredskap". Det håller jag med om. Men därifrån till att anpassa kommunala nämndsammanträden till just särskilt småbarnsföräldrars behov anser jag är att gå steget för långt. Kommunalpolitik förutsätter fokus, vilket är svårt att uppnå om 11 eller 9 ledamöter dyker upp med spädbarn i släptåg. vilket teoretiskt skulle blir konsekvenen, av lokala Maria Erikssons resonemang. Enligt min mening är det inte rimligt att förvänta sig att hela den kommunala demokratiapparaten skall anpassas efter det faktum att någon eller några av en nämnds ledamöter skall kunna ha med sina spädisar på sammanträdet! Det är för övrigt, fortfarande enligt min personliga mening, inte heller rätt mot barnen! Var tid har sitt, barnomsorg för småbarnföräldrar i politiken - ja! Men barn på sammanträden - nej!

Det här med att inte ha en egen dator i funktion är verkligen botten! Tur i oturen att det är/var (?) en "tjänstedator". Här ingår service vill jag lova. Hade det inte varit så att jag pga tjänsteärende inte befann mig på hemorten igår så hade den redan varit hämtad och förmodligen/förhoppningsvis också diagnostiserad. Pga ytterligare tjänsteförrättningar och MiML:s tillfälliga frånvaro kommer hämtning inte att kunna ske förrän på torsdag. Nu får jag tills vidare begagna mig av "tjänstelaptop", det går det också, men jag (som har gedigen sekreterarutbildning i botten) känner mig bättre till mods med ett rejält tangentbord!

En av de största sorgerna är att jag inte fullt ut kan tillgodose mitt behov av ständig uppdatering på Min Inredning (min verkliga favvosite!)

I avsaknaden av detta mitt stora nöje tänkte jag visa er runt hos min absoluta favorit på siten Miss_M. Hennes hem är allt jag kan drömma om.  Och nu fungerar inte den djävla musen heller, jag hade naturligtvis tänkt snitsa till inlägget med en tjusig länk! Fixade det!

På onsdag kan signalspaningslagen röstas igenom i riksdagen. Vad betyder det ?
Enligt Aftonbladet:
Mejl All mejltrafik som passerar Sveriges gränser kan läsas av FRA. Det innebär att alla mejl jag skickar och tar emot kan övervakas av FRA.  
Internetvanor Drygt 2,7 miljoner har tillgång till bredband. Med den nya lagen får FRA möjlighet att kartlägga vilka sidor jag besöker. 
Fast telefoni  I fjol ringde svenskarna 215 miljoner samtal utomlands - totalt nästan 1,3 miljarder minuter. Även om jag inte ringer samtal utomlands kan inrikessamtalen vid högbelastning på näten dirigeras om till våra grannländer. FRA kan avlyssna allt.

Mobiltelefoni  FRA kan avlyssna 135 miljoner mobilsamtal som svenskarna ringde utomlands ifjol. Totalt 512 miljoner minuter. 
Fax (vem sjutton skickar fax idag?) Alla fax som skickas från Sverige till utlandet och även alla fax som tas emot från utlandet kan läsas och registreras.

...jag vet verkligen inte om jag vill ha detta!?

Förberedelserna för återsamlingen av ungdomarna från -68 och tidigare rullar på. Mailkontakten mellan vissa inblandade är tät och mitt fotoalbum har nu utökats med ännu en bild från tiden då det begav sig. Klasskamraten Roland har tillhandahållit denna bildsamling, som inte skall förväxlas med ett utdrag ur polisens brottregister. Vi såg faktiskt ut så här! Måste säga att jag nog tycker att ALLA har blivit vackrare med åren!


Bilden tror i alla fall Roland och jag föreställer följande: 1 Roland Andersson, 2 Lars Söderkvist, 3 Roger Lifvergren, 4 Ann Jakobsson, 5 Inga-Lill Jansson, 6 Eva-Britt Lövstedt, 7 Cristina Ljungblom, 8 Kent Gustavsson, 9 Ingela Jansson, 10 Siw Sjökvist, 11 Eva-Lena Sundqvist, 12 Anitha Åkesson, 13 Kristina Sjödin,  14 Jane Wennerberg, 15 Bertil Krantz, 16 Eva-Karin Kjelleström, 17 Ann-Britt Emilsson, 18 Ralf Petrik, 19 Jörgen Bergsten,20 Kristina Ekström, 21 Kerstin Blomkvist, 22 Tommy Årestam, 23 Susanne Dywling, 24 Bill Boström, 25 Inger Larsson.

Kvällens höjdpunkt, nya bilder på nyaste lille barnbarnet. Kan det vara vackrare?
 

En av våra lokaltidningar har en webbkamera som visar livebild från Fristadstorget. I ena hörnet syns vår balkong.  När min yngsta dotter pluggade i Australien hände det att hon och jag vinkade till varandra via Internet. Knäppt, eller hur?

Arvid Andersson, 90 år,  är inte skröplig nog för att få bo med sin fru. Det har kammarrätten i Jönköping kommit fram till. Arvid, som för 63 år sedan har lovat sin hustru trohet tills döden skiljer dem åt, har ett problem. Han är för pigg! Kammarrätten i Jönköping däremot förefaller extremt sömniga! Extremt skamligt och fullständigt inhumant. Människor som däremot skämmer ut sig och av egen kraft super ner sig verkar ha ett starkare skydd. Dem tas om hand. Vart är vi på väg?

Redan i januari i år bokade jag och MiML in sommarens semester. Fyra veckor i hyrt hus i Alicante i Spanien. Aldrig någonsin har vi varit ute i såå god tid. Jag hade satt ut en annons på Blocket och tanken var att försöka hitta ett hus som också skulle kunna inrymma en eller annan tillresande familjemedlem någon vecka. Jag hade aldrig kunnat drömma om att få så bra respons. Det ramlade nog in minst 10 olika, väldigt bra erbjudanden. Vi slog till på ett som verkade motsvara våra önskemål. För att säkerställa att vi också skulle kunna ta oss både dit och hem bokade vi också flygbiljetter i god tid. Under hand har också yngsta dottern bestämt sig för att komma och underhålla oss någon vecka och dessutom en av hennes bästa vänner. Bäddat för en trevlig semester med andra ord!

Idag när jag kom hem från jobbet och öppnade mailboxen hade jag fått ett mail från familjen vi hyrt av som berättar att huset har drabbats av vattenskada! Grr...

Nu är ju jobbar ju jag i fastighetsbranschen så jag vet att sånt dessvärre händer och det är precis lika trist varje gång. Men varför skulle det hända just oss? Nu hoppas vi på en lösning och familjen i Alicante söker efter ett alternativ. Håll tummarna för attan!

Hybris? Det moderata kommunalrådet Ann Landerholm i Strängnäs har med Alex Voronovs benägna bistånd förflyttat sig till åskådarläktaren. Må vi hoppas att Alex Voronov för egen del inte har alltför många lik i garderoben! KS ordförande må ha sin särbo/sambo/delsbo/vän/älskade där det passar honom, det är hans privatsak. Enligt egen utsago och lagfart är han Eskilstunabo och hans engagemang för sin hemstad har i alla fall i mina ögon bekräftat detta.

Det jag är mest stolt över här i livet är, inte helt otippat, mina älskade barn, som är tre till antalet. En stolthet jag förmodligen delar med de flesta föräldrar, men det blir ju inte sämre för det. Mina tre är var och en väldigt olika, men har ändå många gemensamma egenskaper. En av dessa är att de alla är oerhört sociala och trevliga. En annan egenskap de har gemensamt är civilkurage. Att alla tre är väldigt vackra är väl bonus! Jag har nog inte varit någon idealmamma och när barnen var små var jag själv väldigt politiskt engagerad och det tog mycket tid. Därför brukar jag säga att de har blivlit som de blivit mera "trots mig" än "tack vare"...

Den yngsta, Sofia, som går under flera smeknamn (vilka hon nog inte skulle gilla att jag nämner här) har under den gångna helgen sällat sig till kretsen av de 55 000 rejält skuldsatta vilka tog studenten år 2001.  Hon har nämligen blivit med bostadsrätt i Stockholm. Det hela har naturligtvis inte gått obemärkt förbi för de delar av familjen (läs yours truly och hennes pappa) som igår, en av de varmaste dagarna hittills, fick förmånen att agera flyttpatrull. Dagen startade i arla morgonstund och drygt 12 timmar senare var det mesta på plats. Övriga entusiaster och stöttepelare var tre av hennes goda vänner och det är nog inte svårt att förstå att temperaturen steg rejält på samtliga när vi trängdes med lådor och fullpackade Ikea-kassar på 26 m². Allra värsta logistikmomentet var nog de timmar på dagen då två i sällskapet var sysselsatta med att efter alla konstens regler montera en bäddsoffa - med divan, samtidigt som vi andra klev över, under och vid sidan!

Under vår välbehövliga lunchpaus berättade en av Sofias kompisar att en svensk i genomsnitt flyttar 10 gånger under sin livstid, varvid Sofia raskt räknade ihop sina flyttar hittills och konstaterade att hon redan jobbat ihop 13 stycken. Det finns naturligtvis logiska förklaringar till var och en, studier, studier, utlandsstudier, utlandsjobb, jobb, andrahandslägenhet etc etc, men var och en kan nog räkna ut att föräldrar på ett eller annat sätt medverkat i flertalet. En anledning till att fadern och jag var tämligen överens om att det här börjar verkligen ta på krafterna, vi är ju inte precis tonåringar längre :) En tröst är väl att det blir pay back-time den dag vi , som dessutom bor i varsitt hem, skall få hjälp att flytta till "hemmet". Det blir ju också dubbelt jobb eftersom vi har varsitt hem!  

Hur som, dagen avlöpte väl och en annan gång kanske jag skriver om en annan flytt. Nästa helg skall nämligen sonen lämna fadershuset och bli sambo...

Mitt intresse för heminredning går verkligen i vågor. Sedan en tid tillbaka har jag varit helt fokuserad, men just nu har jag kommit lite i en svacka.

Det senaste halvåret har ägnats åt att införa en lite nyare och mycket vitare stil. Några exempel:

Den gamla (?) soffgruppen i ek och brunt skinn fick ge vika för denna, betydligt mycket ljusare.



Matsalsmöbeln blev föremål för renovering och omklädning med vitt skinn.

Sedan några år tillbaka bor jag och MIML (Mannen I Mitt Liv) centralt i stan, med magnifik utsikt över stadens torg. På köpet fick vi möjligheten att delta i den officiella invigningen av  den svenska nationaldagen. Det tillfället har vi utnyttjat nästan varje år sedan vi flyttade hit. Strax före 08.00 på morgonen den 6 juni smyger vi ut och förenar oss med den lilla skara på kanske 150-200 morgonpigga (?) personer, mestadels pensionärer, som  vill delta i firandet.

Det första året minns jag att vi verkligen kände att vi bidrog till att sänka medelåldern. Hur som, det är faktiskt en lite udda upplevelse, även om kvaliteten på underhållsinslagen varierar stort. I år, precis som tidigare, stod Röda Korsets damkör för sången. Mycket kan man säga om de röd-vitklädda damerna, men sjungandet är kanske inte deras främsta meriter. Därefter underhölls vi av en lokal diktare, som inte heller i år hade fått till något som kommer att gå till historien som ett litterärt mästerverk. Det hela avslutades naturligtvis med unison sång och "Du gamla du fria..." ekade mellan husen.

Därefter serverades gratis kaffe och bulle och det bildades snabbt en kö av pensionärer med rollatorer. MIML och jag föredrog dock att gå hem och tillreda egen frukost, vilken avnjöts på balkongen. Från balkongen kan vi njuta av den här utsikten.