Anithas blogg

Efter att ha tagit de sista skurtagen i lägenheten idag tyckte jag att jag var värd lite belöning. Belöningen blev en utflykt till den loppis i Torpa som Anna tipsade mig om igår, Antikladan. Här fanns de mesta på loppis förekommande tingen och till väldigt skiftande priser. Somligt dyrt och somligt billigt. Vi fick i alla fall med oss ett par fynd.



Visst  pryder den sin plats i vårt köksfönster. Nu måste här inhandlas pytteliten glödlampa!



Denna spegel såg både MiML och jag genast potentialen i. Den ligger just nu grundmålad på golvet i vårt förrådet. Gissa vilken färg den skall få...

Den trevliga kvinnan i Antikladan tipsade oss om att också göra ett besök hos Elina och Himmelsberga i Torpa. Elina bakar hemma i sitt eget kök och säljer sina alster till hugade spekulanter. Sagt och gjort. Efter en tur på lite krokiga vägar klev vi rakt in i familjen Blomgrens bageridoftande kök där köksbordet var fyllt med nybakade produkter. Vi handlade två limpor som såg underbart goda ut och kommer att bli perfekta till söndagens brunch med delar av den stora barnaskaran. Vi frestades också med en kladdkaka med cocostosca som vi festade på när vi kom hem. Mums! Ett besök hos Elina rekommenderas varmt. Deras gräsmatta går förresten inte heller av för hackor, attans vad grön av avund MiML blev!

Man kan numera loppisshoppa även på webben och här gjorde jag häromdagen en trevlig bekantskap med Hönsmammorna. Nu väntar mig snart ett paket innehållande denna taklampa som jag fyndat därstädes.

Nu tror jag att första lagret grundfärg har torkat ...

Hörde på radion att värmen är på väg. Medelhavsvärme utlovas i hela augusti. Har detta möjligen något samband med att MiML och jag börjar jobba igen på måndag? Eller för att vi äntligen köpt bekväma trädgårdsmöbler och ett väldigt stort parasoll? Jag misstänker starkt att någon skämtar oss aprillo!



Visst är det lite udda att ha en oljemålning på uteplanket! En gammal Borgenhag som hängt med i många år. Och ja, vi vet, gräsmattan lämnar en del övrigt att önska. För att vara gräsmatta alltså.

Besöket hos Syster Yster inspirerade mig att ta fram den vita målarfärgen igen. Idag var det två blå krukor som drabbades. Själv är jag väldigt nöjd med resultatet. Den stora fick en liten"krage" av spets dessutom.

Igår drog MiML och jag iväg till Uppsala. Besök hos Syster Yster var inplanerat såväl som lite shopping. Både jag och Syster Yster är numera lagda åt det lantliga hållet. När det kommer till inredning alltså. Vi började med en utflykt till Biskopsgården i Bälinge, det är där söstra mi bor. Biskopsgården visade sig vara en dröm i vitt och här fanns inte bara heminredning utan även diverse kläder. MiML övertalade (?) mig att köpa inte mindre än två underbara tunikor från Line of Oslo. Den ena ser ut så här:



Den andra är en väldigt enkel, vit sak. -Du kan ju ha dem och gå omkring i hemma, sa MiML!? Det är inte min plan riktigt, jag tycker nog man kan visa sig ute bland folk i dem också...
 
Efter Biskopsgården attackerade vi Fullerö Handel. Här shoppades det loss på diverse rostiga prylar. Kvällen avslutades med grillning hos SY i Bälinge.

Söndagen inleddes med rena hotellfrukosten därstädes. Denna intogs på altanen som på SY:s initiativ genomgått en rejäl make over. Konverterad från brun till vitt. En dröm! Lägg särskilt märke till spetsarna, pelargonerna och de underbara borden i bakgrunden.



Efter denna var vi väl rustade för den inplanerade resan till Gysinge. Visserligen hade vi varnats för myggen, men att problemet skulle vara av denna omfattning hade vi inte anat. Denna skylt möttes vi av vid avfarten från väg 272!



Det är inte någon idé att jag skriver att vi återvände från Gysinge utan att ha köpt en enda grej, för ingen skulle väl tro mig!

Äntligen, men långt ifrån oväntat. Min Sofia, är en del av den europeiska makteliten! Kolla bara denna bild från mottagningen vid Stockholms stadshus i samband med det svenska ordförandeskapets inledning!  Ohh, så stolt jag är. MiML undrade vad det var för gubbar som stod framför och skymde henne...

Döm om min/vår förvåning. Idag fick vi mailsvar från flyttfirman. Jag mailade dem häromveckan och uttryckte mina åsikter om deras hantering av vår flytt. Svaret gav vid handen att de är beredda att ersätta våra skadade bordslampor samt de två vinglasen som gick sönder, trots silkespappret det var inlindade i. 1237 kr, tack för det! Flyttkartongerna var dem inte intresserade av att få tillbaka så dem tänker jag nu lägga ut till försäljning på Blocket! Någon som behöver?

Att vårt liv blivit alltmer beroende av händiga män har jag ju tidigare beskrivit. Nu har vi stiftat bekantskap med ännu en. Händige Yngve, låsmästare. Tack vare hans rådiga insatser har vårt garage nu säkrats. Han monterade helt enkelt bort handtaget till den port som öppnas med fjärrkontroll (vilken ju tjyvarna la rabarbeer på). Tillsammans med vår likaså väldigt händige och hjälpsamme granne, Christer, drogs det också i rejäla skruvar i fästen och balkar. Fjärrkontrollfunktionen är ju sedan inbrottet urkopplad och nu väntar vi på nästa händige man, Günther heter han visst, som skall komma och programmera om fjärrkontrollen. Lång näsa knäppskallar!

Idag tog vi så tag i det. Flyttstädningen alltså. Lätt som en plätt kan man tycka, när lägenheten är helt tömd. Icke, sa nicke. Ett rent (?) helsicke, så det så. En intressant sak var att MiML gjorde några nya erfarenheter. Det vore väl en rejäl överdrift att påstå att han har stor erfarenhet av städning, men idag fick han pröva sina vingar. Efter en stunds fejande runt elementen gjorde han den otroliga upptäckten. Element är felkontstruerade. I alla fall när det kommer till att städa dem. Tja blixten, säger jag, bättre sent än aldrig att göra den erfarenheten! Jag kontrade raskt med att det är samma skit med ugnar. Dem är inte heller gjorda för att städas. Jag gned väl på i sådår två timmar med den jäkla saken och nu är den så blank så man kan spegla sig i den! Hur lätt som en plätt det än kan vara så är det mycket kvar. Imorgon är jag på igen. Sätter en ära i att inte lämna någon skit efter mig, så här ska gnos!

Jag hade verkligen ingen aning om hur mycket en liter färg faktiskt räcker till. Den nu trynande litern inhandlades i första hand för att måla pärlsponten bakom vår säng, men vad sjutton. Den måste ju förbrukas. Således har även denna dag penseln fått jobba. Först ut var ett brunt skåp på övervåningen. Här lyckades jag pricka in perfekt torkväder under förmiddagen varför målandet kunde ske utomhus. Det torkade i ett nafs och jag är mycket nöjd med resultatet.





Nu hade jag ju liksom fått upp ångan så av bara farten attackerade jag kommoden i vår kombinerade tvättstuga/wc på bottenvåningen. När jag ändå var igång liksom...

Jag hade en seriös fundering om att vi förebyggande syfte skulle avsäga oss alla eventuella inflyttningspresenter och i stället vädja till vänner, bekanta och släktningar, som möjligen hade i tankarna att presenta oss, att istället lämna ett bidrag till takfonden (här skall det ju bytas en del plåt!  Dels beroende på att vi nog har allt vad vi behöver (vilket väl bevisas av allt vi sålt/kört till återvinningsstationen) och dels beroende på den väntande stora utgiften. Inför gårdagens besök av vänner hade jag helt glömt att delge denna min fundering. Det var en himla tur. Två helt underbara ljuslyktor pryder därför nu får trädgård! Visst är dem kanonfina!



Tack Marie och Ove!

När jag hade födelsedag härförleden presentades jag med inte mindre än tre vattenkannor. Snacka om att ha uppmärksamma släktningar. Alla tre är superfina, men min absoluta favorit är nog denna.



Den gula i bakgrunden här nedan går inte heller av för hackor.



Idag hade vi besök av min käre son David, hans höggravida underbara flickvän Mia och Mias mamma Violetta med man Oliver. Av Violetta och Oliver fick vi en icke oansenlig mängd gula kantareller, blåbär, jordgubbar och björnbär. Vilket resulterat i att vi tillbringat en god stund med att förvälla svamp, rensa jordgubbar och frysa in. Vilken otrolig present!

På dagens program stod en utflykt till Västmanland. Planen var att besöka byggnadsvårdsbutiken i Vallby friluftsmuseum. Dessvärre hade vi inte kollat öppningstiderna tillräckligt noga. Det var stängt just på onsdagar. Emellertid var det öppet i lanthandeln (två vedkorgar inköptes) och i butiken för borstar (en stycke handgjord trappborste) samt caféet, Gaggerska gården, där vi inmundigade äppelpaj och kaffe. På vägen hem gjorde vi ett stopp på Nisses, där vi fyndade sänglampor. Precis sådana som jag föreställt mig. Och nu är dem monterade också. Det stör mig dock lite att alla jävla lampor skall ha svarta kablar!

De flesta som kommer in i vår lilla trädgård blir tämligen överraskade. En liten idyll (bortsett då från ett och annat garageinbrott!)  mitt i stan faktiskt.


(Lägg särskilt märke till den underbara vattenkannan, en födelsedagspresent från Mia!)


(Husen i bakgrunden tillhör grannarna)

Vårt nya sovrum är förhållandevis stort, men svårmöblerat. Det betyder bl a att sängen bara kan stå på en plats. Mellan de båda fönstren. Dessvärre sticker dem ut en aning på varje sida så det är helt omöjligt att ha en vanlig sänggavel. Lösningen på detta blev att sätta pärlspont på väggen mellan fönstren för att på så sätt åstadkomma en fuskgavel. Igår var vi på brädgården och blev därstädes bekanta med någon form av fuskspont. Den är nu på plats och dessutom målad. I antikvitt. På denna är det tänkt att det framöver skall sättas sänglampor. Det som ser snett ut är snett. Faktum är att hela huset är snett!

Det mesta är färdigt på bottenvåningen, det är gardiner i alla fönster och nu går jag mest runt och flyttar på saker. Det är många saker att flytta på :)





I det här köket lagas maten numera. På gasspis. Skulle så klart ha stylat lite innan jag tog bilden. Bortse från de tomma vinflaskorna. Eller inte. Det är ju ett bevis på att vi källsorterar.
 


Gästrummet på övervåningen känns ganska färdigt. Till och med sängen är bäddad.

Hemmet börjar ta form. Igår sydde jag sovrumsgardiner av ett par gamla fina lakan som jag "vunnit" för en spottstyver på Tradera. Dem har till och  med monogram med "A". Passligt värre. MiML blev mäkta imponerad av mina sömnadskunskaper!

     

Mellan fönstren, bakom huvudänden av sängen (det är den enda väggen den kan stå mot) skall det spikas pärlspont!

När vi skulle bege oss för att besöka barnbarn strax före lunch upptäckte vi att det varit inbrott i vårt garage. Är det inte nog med skit nu? MiML hade av någon outgrundlig anledning inte låst bilen, vilken iofs var inlåst (?) i vårt garage. Allt som gick att stjäla i bilen var borta. Mobilladdare, GPS, lite växelmynt och till och med en sk förbandskudde! Och inte minst, fjärrkontrollen till själva garaget! Nu väntar vi givetvis på "återbesök". Efter bästa förmåga har vi gjort allt vi kan för att överraska eventuella ovälkomna besökare. Självklart har vi också låst bilen. Dess larm låter rejält, jag lovar. I natt är det dessutom vi som sover med nedervåningen larmad!  Fan, vad jag är förbannad!

I morse fick jag en snilleblixt. Under vår diskho hade förre ägaren av huset, von Schmart, istället för skåpsluckor, placerat ett förhänge i form av ett draperi. Mönstret på draperiet föll inte yours truly i smaken så jag bytte ut det mot en spetsgardin. I morse kom jag så på att det måste för höge farao gå att sätta dit skåpsluckor. Draperiet plägar ju bli smutsigt så fort man tömmer kaffefiltret... Sagt och gjort. Mot Ikea. Så klart fanns det skåpsluckor som passade. Visserligen är de inte identiska med övrig köksinredning. Men så när...Och jag har egenhändigt borrat hål för knopparna. Så det så!



Jag är i alla fall förbaskad nöjd...

Även om den senaste tidens blogginlägg möjligen kan indikera en viss bitterhet så finns det mycket som är positivt. Vissa detaljer börjar falla på plats. Här följer nu en liten rundvandring i delar av vårt nya hem. Välkomna!

Detta är barntapeten som Händige Håkan så raskt bytte ut...



till denna...



Klar förbättring, eller hur?

Det första som möter våra besökare är naturligtvis (förutom den fantastiska trädgården), huset entré...



Ja,  ja... Allt skall inte vara där!

Ett par rum är jag personligen ganska nöjd med redan (det en är inne, det andra ute) ...
     

I huset vi flyttat till fanns en diskmaskin av simpel modell, lite budget faktiskt. I lägenheten vi flyttade ifrån fanns en något vassare, vilken vi investerat i när lägenheten för två år sedan blev föremål för stambyte. Vi hade därför en idé om att ta med investeringen till nya bostaden och samtidigt göra en god gärning genom att donera den därstädes till MiML:s äldste son, vars motsvarande maskin precis gått hädan. Att montera in en diskmaskin är normalt en barnlek för ett proffs. Ett proffs hade vi också kallat in. Härom kvällen gjordes ett första försök att demontera budgetmodellen. Det sprack. Vi vågade oss inte på att meka med avstängningsskruven för vattnet. Att montera in en diskmaskin är normalt en barnlek för ett proffs. Ett proffs kallades därför också in. Hans uppdrag var att demontera maskinen på gamla adressen, forsla den till den nya, demontera den gamla på nya adressen och montera den mindre gamla på nya adressen. Ja, ni fattar! Hur som, det visade sig att monteringen av budgetmodellen var en montering av budgetmodell. Man hade helt enkelt byggt ett nytt kök runt den gamla AEG-diskmaskinen! Alltså, inte ens elkontakten gick att få ut! Hjälten för idag, Stefan, tvingades gå lös på köksinredningen med såg för att kunna ta ut den gamla fula diskmaskinen!

Så här såg det ut i köket under fyra timmar denna eftermiddag:



Alltemedan det i vår lilla trädgård såg ut så här:



Numera ser det ut så här i ovanstående del av köket (tack hjälte-Stefan!):

Tänk positivt. Det brukar iofs jag göra. Men nu har jag kommit på att det måste bli mitt nya motto. Jag syftar då närmast på vårt nya liv som fastighetsägare. Att taket läckte blev vi ju varse redan före tillträdesdagen. Väl inflyttade och på plats väntade nya överraskningar. Förutom att den lilla trädgården var helt igenvuxen beroende på att huset stått obebott en tid, så var dessutom insidan en sorglig syn. I alla fall för ett städfreak som jag. Jag tål inte att det är skitigt. Och skitigt är bara förnamnet på den städstatus som huset var i. Lite smuts på golven kan man väl acceptera, inte minst med tanke på att man själv springer ut och in med grejer när man flyttar in. Men spikar och skruvar skall vara demonterade och inuti skåp, mellan fönstren, lister och målning och allt annat skall ta mej fan vara rent och städat. Så det så. Det var det inte här. Igår såpskurade jag t ex den invändiga trappen, som är i obehandlat trä. Fick byta vatten flera gånger. Tänk positivt, såpa luktar ju väldigt gott.

I helgen har vi testat tvättutrustningen. Tvättlinor och klädnypor inhandlades och den första tvätten torkade utomhus på ett par timmar. Efter den andra maskinen hade vädret slagit om regnet stod som spön i backen, vilket innebar att vi fick anledning att använda torktumlaren. Eller vad man nu skall kalla den maskin som står ovanpå tvättmaskinen. Den sk torktumlaren var förresten inte heller rengjord. Hur som så fungerar den i alla fall inte för att torka tvätt i. Efter 2 timmars brummande uppvisade tvätten ungefär samma fuktprocent som när jag tog den ur tvättmaskinen. Tänk positivt, vi kommer säkert att byta till en som är betydligt mera energisnål.

Kan inte riktigt hålla mig borta. Måste beskriva själva flyttäventyret innan detaljerna faller i glömska. Vi hade alltså bokat totalflytt, vilket betyder att packning ingår. Jag inväntade de sk flyttkarlarna i lägenheten i torsdags morse. De infann sig kl 07.30. Instruktionen vi fått innan var att vi inte skulle tänka på något mer än att så snabbt som möjligt försvinna från lägenheten och hålla oss borta för det skulle gå i ett huj. Det hade aviserats 4-5 man och vi skulle bara vara i vägen. Sagt och gjort. MiML hade redan dragit iväg till nya huset med lite privat packning och jag skulle komma efter så snart gubbarna hade kommit.

Lite förvånad blev jag när de kom. De var bara 3 stycken, varav en iförd linne och vita capribyxor! Nåväl tänkte undertecknad, de vet väl vad de gör. Efter att ha visat dem runt i både källare och vind mm förflyttade jag mig till vår nya adress för att invänta det första lasset. Det var sagt att det skulle köras i två etapper och vi hade förvarnats om att det skulle ta hela dagen men vara totalt färdigt vid 18-20 tiden. Det blev en lång väntans dag. Vid 15-tiden dök de så upp med lass nummer ett, vilket i huvudsak bestod av större möbler. Att tömma lasset gick relativt snabbt och vi försäkrades om att resten var packat och klart och i princip bara skulle hämtas. Efter att den sista möbeln var lossad gav de sig i väg. Ny väntan inträdde. 

Vid 22-tiden dök älskade sonen David med gravid flickvän Mia upp, nyfikna på att se hur det hela gick. Som tur var så nyfikna att de stannade kvar ända tills lass nummer två anlände. Efter klockan 01.00! Vid 23.30-tiden var i alla fall jag helt övertygad om att dem hade tuppat av alla tre för då ringde jag och frågade om det hade hänt något. Nej, då. -Vi håller på och tömmer vinden och har bara lite kvar så vi kommer strax. Strax visade sig alltså vara cirka kl 01.00.

Två av de tre flyttkarlarna verkade ha ett hum om vad de sysslade men han med de vita byxorna gjorde mest intryck av att vara deras maskot. Han överansträngde sig alltså inte. Vid den här tidpunkten, då det dessutom var kolsvart ute, var jag helt övertygad om att det var gudar som hade sett till att älskade David dök upp när han gjorde och trots att han tillbringat hela dagen med höbärgning faktiskt stannade vid mammas sida until the bitter end. Han är nämligen inte bara smart, han är också råstark! Hade inte han varit på plats så är jag övertygad om att flyttkarlarna inte bara hade behövt avboka sitt hotellrum i Stockholm, vilket de gjorde. De hade nog fått avboka nästa dags flytt också.

Nattmörkret gjorde det helt omöjligt att identifiera vissa saker och vid den här tidpunkten var vi så djävla trötta så vi sa, bara släpp grejerna. Vilket ledde till att vi hade hela trädgården, ja den är ju iofs inte så stor, men ändå, fyllt med flyttkartonger och diverse (ja, verkligen diverse) lösöre. Kl 02.30 var allt lossat och vi så när stupade i våra sängar, som den gulliga gravida hade bäddat åt oss. 

Att totalflytt skulle innebära att vi skulle få det mesta av våra kläder, dvs sådant som man normalt förvarar i hyllor eller lådor, samt allt linne, handdukar, lakan, gardiner, dukar etc i svarta sopsäckar var något av en överraskning. Hade jag vetat det så hade jag väl själv dumpat grejerna i svart plast. Då hade jag i alla fall haft lite koll. Det blev alltså ett spännande moment att öppna varje säck. Och spännande hade vi länge. Minst 25 gånger! 

Att begära fast pris, inser jag nu var ett genidrag!

Det finns mer att tillägga, men jag sätter punkt här. MiML ropar att det serveras en drink i trädgården, en ny upplevelse.